Dubbeldäckare

Dubbeldäckare är ett av de bättre transportmedlen här i världen anser jag. Att sitta längst upp längst fram vid de stora fönstren som en barnunge, helst tidigt på morgonen så att man är nästan ensam i bussen, ja då är jag nöjd. I'm on top of the world, tänker man. Man har överblick över hela stan och lägger märke till detaljer man aldrig skulle se annars. Särskilt roligt är det att speja in i folks fönster på övervåningarna, där de tänkt sej att ingen ser in. Väldigt ofta står det en massa städprodukter i fönstren, och några böcker. Ganska ofta seglar det förbi en dubbeldäckare utanför fönstret på kontoret, och då händer det att vi vinkar till varandra, den spejande bussresenären och jag. De är nästan alltid pensionärer som har gratis busskort och kan åka dubbeldeckare hela dagarna om de vill. Tänk, vad roligt jag ska ha med mitt busskort! Det gäller ju att man är pigg i benen bara, för de där spiraltrapporna upp på bussens övervåning är inte att leka med.

View from the top - Arundel Gate.