När man flyger in över England på kvällen ser man under sej en matta av ljus, ändlösa vägar och bilar. Det är som en omvänd stjärnhimmel. Gör man samma sak över Sverige ser man bara grönt, blått och gult. Rapsfält, åkrar, skogar, sjöar och små, smala billösa vägar.
Och ÄNDÅ, i vår huvudstad, får man trängas mer än någonannanstans i England, inklusive Oxford Street. Ingen säger ursäkta. Eller tittar upp och ler när man möts. Knappt ens om man KÄNNER människan ifråga. Det där avståndet är flerdimensionellt.
Men ändå vill vi så gärna befinna oss tillsammans. Fast det finns massor av plats. Konstigt att det inte finns flera folkomflyttare!
fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
Pappersbröllop
2 år som gifta ska man av någon anledning fira i temat papper. Det kan man verkligen undra över hur det kommer sej. Vi gav iallafall varandra extra fina kort i år. I papper. Annars vet jag inte så noga hur det är brukligt att fira bröllopsdagar. Såhär alldeles i början. Det är lite respektingivande med folk som har varit gifta i ett helt liv. Så brukar man be dom om tips. Det brukar aldrig bli så konkreta tips. Mer nåt lite luddigt om att kompromissa. Det intressantaste äktenskapstipset jag har hört kom ifrån Jan Myrdal, som i övrigt sagt mycket litet vettigt. Det lät nånting i stil med att gifta sej kan man göra med vem som helst egentligen, bara man vill samma sak. Det kan man fundera en stund på.
Jag ser det nog mer som att nu har man fått sin allra bästa lekkamrat. Och man har lovat att slå följe hela livet. När jag var liten så var ett av de mest tidsödande och energikrävande problemen vem man skulle gå till skolan med, och vem man skulle leka med sen. Nu så har man lovat att det alltid ska finnas en hand att hålla i. Då återstår det bara, enligt Jan, att man vill.
Det är kanske det man ska fira på bröllopsdagen?
Jag ser det nog mer som att nu har man fått sin allra bästa lekkamrat. Och man har lovat att slå följe hela livet. När jag var liten så var ett av de mest tidsödande och energikrävande problemen vem man skulle gå till skolan med, och vem man skulle leka med sen. Nu så har man lovat att det alltid ska finnas en hand att hålla i. Då återstår det bara, enligt Jan, att man vill.
Det är kanske det man ska fira på bröllopsdagen?
onsdag 29 juli 2009
Intuition - hjärta eller hjärna?
Intuition, att se inuti. Göra en bedömning utan fakta. Magkänsla. Jag tänkte på det när jag såg det här konstverket som speglar sej i vattenytan. Lyssna inåt.
Intuition när det ska förklaras blir lätt en krånglig psykologisk eller filosofisk term, eller får en religiös mening. Eller blir föraktat flum. Paranormalt. New Age.
Ibland undrar jag om jag har gott om intuition, eller bara är väldigt observant på detaljer som jag inte hinner uppfatta att jag lagt märke till men som hjälper mej att ta beslut. Men nästan i vilka beslut som helst, så gör jag just det: Lyssnar inåt. Ger hjärnan tid att sålla och förstå. Eller är det hjärtat?
måndag 27 juli 2009
Marsvinsboken
Jag har läst i mina gamla dagböcker idag. Jag hittade en från när jag var sex år och hade blivit lovad att kanske, kanske få ett marsvin. I maj. Nu var det den femte oktober, och då startade jag Marsvinsboken. I den skrev jag varje dag om hur jag längtade efter marsvinet och att det skulle bli maj. På nyårsafton skrev jag: Äntligen är det januari åtminstone! Varje dag river jag av ett blad från almenakan och ser att det är en dag närmare marsvinet. Men det dröjer länge. PS. Gott Nytt År! DS. En annan dag skrev jag: Idag har jag tjatat på mamma hela dagen måste jag erkänna, mest om marsvinet men också om att hon ska poppa popcorn. Så på kvällen ringde jag till mormor och pratade om marsvinet.
Roligt tyckte jag det var att läsa om en sådan framförhållning och tålamod, jag hade dessutom gjort upp en budget för hur jag skulle kunna spara mina födelesedagspengar till att nån gång i framtiden köpa ett marsvin själv (skulle ha tagit väldigt lång tid, därav tjatet på mor istället). Jag har diskuterat dagens barn med Karin (håhåjaja) och kommit fram till att nånting har gått förlorat när det gäller att förstå sakers värde och väntans glädje.
Marsvinsboken inleds med:
En gång blev jag väldigt glad när mamma sa: Appropå djur så tar vi marsvin, det värkar lätsköt vi köper det i maj.
Det blev aldrig ett marsvin. När det väl blev maj så köpte vi en kanin istället. Så nu tjatar jag på min man om att vi ska köpa ett marsvin. Drygt 20 år senare!
söndag 26 juli 2009
En 5-årings CV
Jag pratade lite med en femårig kille igår. Han ville gärna berätta att han också hade kunskaper även fast han inte gick i skolan än (det gjorde hans bror). Det var ett mycket bra CV som jag tror att jag ska hålla i huvudet när jag går på nästa arbetsintervju:
Jag kan räkna till tvåhundra.
Till tolv på engelska.
Jag kan säga hello och thank you.
Jag kan HELA alfabetet.
OCH, så kan jag rita, UTAN att rita utanför.
Men då kan ju du nästan allting, sa jag. Det blir mycket tid över i skolan då för dej. Vad ska du göra med den?
Då ska jag bli bättre på bus!
Jag kan räkna till tvåhundra.
Till tolv på engelska.
Jag kan säga hello och thank you.
Jag kan HELA alfabetet.
OCH, så kan jag rita, UTAN att rita utanför.
Men då kan ju du nästan allting, sa jag. Det blir mycket tid över i skolan då för dej. Vad ska du göra med den?
Då ska jag bli bättre på bus!
fredag 24 juli 2009
I en annan hjarna
Det skulle man ju garna vilja se in i den hjarnan, sager en Galenskapare efter en synnerligen saregen Farbror Frej trudelutt. Sa kande jag mej nar jag satt och tjuvlyssnade pa tva mycket viktiga affarsresenarer i Manchester:
Gubbe 1. Nu ska jag kissa, for det gor jag alltid 5 minuter innan boarding.
Gubbe 2. Ska du ha din mobil i kavajfickan, laptopvaskan eller i vaskan du lagger upp pa hyllan?
1. Jag tror jag tar den i vaskan pa hyllan.
2. Ja for man kan junte prata i den anda.
1. Undrar hur det blir nu att aka i Economy Class.
2, Ja, man far ju ingen mat.
1. Va! far man ingen mat?
2. nehej da.
1. Nar ska jag da dricka min bira?
2. Bira kan du val dricka anda?
1. nej det gar junte.
2. Da far du kopa mat.
1. Vad finns det for mat tror du?
2. Vi far hoppas att det finns likadan mat som det fanns forra gangen vi flog, fast i Buisness Class.
1. Tror du man far ta tidning?
2. ja tidning maste man ju fa ta.
1. Ja da tar jag biran till den kopta maten. Och laser i tidningen.
2. ja och mobilerna har vi ju pa hyllan. Ska du kissa nu da for nu oppnar dom har ser du.
1. ja just ja.
Det var efter liknande konversation i en halvtimme till som jag borjade inse, feminismen till trots, att kvinnor och mans hjarnor skiljer sej avsevart. Och da tanker jag mest pa detta med omstandligheten.
Jag skulle garna vilja veta vilka som tar de stora besluten i deras foretag.
Gubbe 1. Nu ska jag kissa, for det gor jag alltid 5 minuter innan boarding.
Gubbe 2. Ska du ha din mobil i kavajfickan, laptopvaskan eller i vaskan du lagger upp pa hyllan?
1. Jag tror jag tar den i vaskan pa hyllan.
2. Ja for man kan junte prata i den anda.
1. Undrar hur det blir nu att aka i Economy Class.
2, Ja, man far ju ingen mat.
1. Va! far man ingen mat?
2. nehej da.
1. Nar ska jag da dricka min bira?
2. Bira kan du val dricka anda?
1. nej det gar junte.
2. Da far du kopa mat.
1. Vad finns det for mat tror du?
2. Vi far hoppas att det finns likadan mat som det fanns forra gangen vi flog, fast i Buisness Class.
1. Tror du man far ta tidning?
2. ja tidning maste man ju fa ta.
1. Ja da tar jag biran till den kopta maten. Och laser i tidningen.
2. ja och mobilerna har vi ju pa hyllan. Ska du kissa nu da for nu oppnar dom har ser du.
1. ja just ja.
Det var efter liknande konversation i en halvtimme till som jag borjade inse, feminismen till trots, att kvinnor och mans hjarnor skiljer sej avsevart. Och da tanker jag mest pa detta med omstandligheten.
Jag skulle garna vilja veta vilka som tar de stora besluten i deras foretag.
tisdag 21 juli 2009
Imse Vimse Spindel
När jag pluggade pedagogik så sa en lärare att hon varit på studieresa i Indien och där sjunger aldrig barnen i skolorna. Men det gör vi här. Varje dag. Samma sånger. Undrar varför? Och varför tjatar man alltid med barn om vilka djurläten olika bondsgårdskreatur har för sej. Och vad säger grisen? Om jag får barn ska jag aldrig fråga det.
måndag 20 juli 2009
Var vi inte på månen?
Jag kollade på en brittisk talkshow igår som bara handlade om månlandningen, den första. Mycket krut las på konspirationsteorierna om att amerikanerna aldrig kom fram till månen och att bilderna är inspelade i en helt vanlig studio. Det började allt gro ett litet frö av tvivel.
Lyssnade även på Luuks sommarprat igår, vad bra det var! Jag fick en helt ny bild av honom, som en vettig, ödmjuk och varm person. Långt ifrån denna (som dock är väldigt rolig):
Lyssnade även på Luuks sommarprat igår, vad bra det var! Jag fick en helt ny bild av honom, som en vettig, ödmjuk och varm person. Långt ifrån denna (som dock är väldigt rolig):
söndag 19 juli 2009
Creature Comforts
Älskar Creature Comforts och denna reklam som ska utbilda britterna i hur man beter sej i naturen. Ingen Mulle som lär barnen att inte kasta apelsinskal i skogen för då kan det hamna ett litet djur där under som dör en plågsam död (gav mej trauma för livet) finns det här, så att släppa engelsmän lösa hur som helst kan man inte bara göra.
lördag 18 juli 2009
Hyllning till crumpets
Jag sitter och lyssnar på Sommar i P1, valde Sofia Jannok idag, mest för musikens skull. Jag lyssnar lite då och då klumpvis på sommarpratarna när jag har en stund över. Jag har hittills lyssnat på Kamprad (lysande), Nour (intressant men sorgligt), Malin Åkerman (långrandigt) och Cecilia Frode (humoristiskt och träffsäkert). Nån som har några andra tips på vilka som var lite extra bra?
Samtidigt som jag lyssnar dricker jag kaffe och äter engelska crumpets, denna ljuvliga uppfinning och mellanting mellan pannkaka och rostat bröd.
Och så tänker jag på den där känslan man hade för tid när man var liten; tid uppskattades av känslor och händelser, inte av veckonummer och dagsplaneringar. När man sjöng den blomstertid nu kommer, då bara visste man att det var sommar. Och när man såg julgranen klädd, då visste man att det var jul. Nu börjar julreklamen i juli, och planeringen likaså, och sommaren, den bara kanske infinner sej under de ynka två veckor jag snart har semester. Vad tråkigt det är verkligen att vara vuxen. Jag försöker intala mej att jag ju lyssnar på Sommar i P1, och därför måste det vara sommar.
Samtidigt som jag lyssnar dricker jag kaffe och äter engelska crumpets, denna ljuvliga uppfinning och mellanting mellan pannkaka och rostat bröd.
Och så tänker jag på den där känslan man hade för tid när man var liten; tid uppskattades av känslor och händelser, inte av veckonummer och dagsplaneringar. När man sjöng den blomstertid nu kommer, då bara visste man att det var sommar. Och när man såg julgranen klädd, då visste man att det var jul. Nu börjar julreklamen i juli, och planeringen likaså, och sommaren, den bara kanske infinner sej under de ynka två veckor jag snart har semester. Vad tråkigt det är verkligen att vara vuxen. Jag försöker intala mej att jag ju lyssnar på Sommar i P1, och därför måste det vara sommar.
fredag 17 juli 2009
Babelbabbel
När jag pluggade språk så kom ofta "hotet om att engelskan ska tränga ut och bort alla andra språk" upp på agendan. Och om man då tänkte sej som så, att i hela världen skulle det bara talas just engelska, vilka konsekvenser skulle det bli då. Det tål att tänkas på först att det finns ca 6000 språk i hela världen. Och är världen är stor. Och att en liten minoritet har internet och mobiltelefoner. Men trots allt, engelskan skulle ha tagit över. På minsta lilla ö talas det engelska.
Om man tänker sej det svenska språket, hur olika det ter sej. Från nordligaste Lappland där en inandning kan betyda ja, till det skorrande vokalentusiastiska Skåne, för att inte nämna snarlika grannspråken norska och danska, som likheterna till trots ändå klassas som främmande språk. Man kan också tänka på nordligaste Skottland och sydligaste England, vars dialekter lika gärna i mångas öron skulle kunna vara olika språk. Och detta bara på den lilla lilla yta som är Storbritannien.
Att då engelskan skulle ta över i alla jordens hörn och låta likadant, det tror jag aldrig. Jag skulle tro att de olika dialekter som skulle uppstå och blandas med de ursprungliga språken skulle göra att det snart fanns, om inte 6000, så åtminstone 600 olika engelskor, som skulle vara obegripligt för ena änden av världen och den andra.
Men så var det detta med globaliseringen. Är det möjligt, att om ett par hundra år, så lyssnar majoriteten av världens befolkning på samma nyheter. På engelska. Chattar, på engelska. Pluggar på engelska. Läser på engelska. Skulle det då vara möjligt att alla behärskar en standardiserad version av engelskan? Kanske BBC English? Eller, om det sker ett maktskifte, och engelska med rysk brytning plötsligt är standard? Tänk så underligt. Men nej, jag har svårt att tro på det. Jag tror mer på den första teorin, att språk till sin natur är mångfaldig.
Fast det finns ju den där historien om Babels torn. När alla människor talade samma språk och samarbetade så duktigt att de var nära på att lyckas med att bygga ett torn ända upp till himmelen. De skulle kunna bygga en port ända upp till himlen, och själva ha kontakt med det gudomliga, utan att behöva be till en gud. De skulle kunna stanna på samma plats och arbeta för ett gemensamt mål, och ha all himmelens kunskap i sin hand.
Men tornet föll och en vredgad gud skapade förvirring bland människorna, gav dem olika språk och beordrade dem att sprida sej över jorden.
Är globaliseringen kanske just ett nytt bygge av Babels torn? Vad händer då om vi lyckas. Att alla människor skulle samarbeta mot ett gemensamt mål? Nej, det kanske är där svaret ligger. Det är vi för själviska och vinstintresserade för. Det blir nog inget världsherravälde för engelskan.
Spännande i sammanhanget är att ingen forskare ännu vet varför, eller hur, vi egentligen började att språka. Människans förmåga att kommunicera med organiserade språk anses vara nyckeln till vår överlägsenhet över andra arter. Människans strupe är den enda i sitt slag, perfekt både att äta, andas och göra en mängd komplicerade ljud med. En del teorier går ut på att vi började sjunga, och genom musiken bildade ett språk. En del på att vi skrek "aj!" när vi fick en sten på foten och att detta aj således fick en betydelse och nästa gång man blev stångad av en mammut så skrek man just aj och inte något annat. En enkel genomgång av olika teorier finns här, men inga svar. Om man skulle återanknyta till Babels torn så kan det väl helt enkelt ha varit så att för att överleva så måste vi ha ett gemensamt mål, och för att kunna organisera och kommunicera det målet så måste vi ha ett språk. Nöden är uppfinningarnas moder. Det är väl egentligen inte underligare att vi lärde oss att tala än att vi lärde oss att göra upp eld.
Man skulle väl kunna anta att människan från början måste ha varit en liten grupp på samma plats (Afrika?), som började prata ungefär samtidigt, och som sedan spred sej över världen och fick olika dialekter som utvecklades till språk. Frågan är då, varför spred vi oss över världen?
Inte bara i Bibeln utan i många andra kulturers myter så är det en arg gud som haft ett finger med i spelet. Det har förklarats så att om människan talade ett och samma språk så fick vi för mycket makt. Så vi tvingades att flytta och befolka hela jorden.
Intressant är det att nu leva i en tidsålder då världen så ofta sägs krympa. Undrar vad det leder till?
Nedan: Berättelsen om babels torn från Första Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet
Om man tänker sej det svenska språket, hur olika det ter sej. Från nordligaste Lappland där en inandning kan betyda ja, till det skorrande vokalentusiastiska Skåne, för att inte nämna snarlika grannspråken norska och danska, som likheterna till trots ändå klassas som främmande språk. Man kan också tänka på nordligaste Skottland och sydligaste England, vars dialekter lika gärna i mångas öron skulle kunna vara olika språk. Och detta bara på den lilla lilla yta som är Storbritannien.
Att då engelskan skulle ta över i alla jordens hörn och låta likadant, det tror jag aldrig. Jag skulle tro att de olika dialekter som skulle uppstå och blandas med de ursprungliga språken skulle göra att det snart fanns, om inte 6000, så åtminstone 600 olika engelskor, som skulle vara obegripligt för ena änden av världen och den andra.
Men så var det detta med globaliseringen. Är det möjligt, att om ett par hundra år, så lyssnar majoriteten av världens befolkning på samma nyheter. På engelska. Chattar, på engelska. Pluggar på engelska. Läser på engelska. Skulle det då vara möjligt att alla behärskar en standardiserad version av engelskan? Kanske BBC English? Eller, om det sker ett maktskifte, och engelska med rysk brytning plötsligt är standard? Tänk så underligt. Men nej, jag har svårt att tro på det. Jag tror mer på den första teorin, att språk till sin natur är mångfaldig.
Fast det finns ju den där historien om Babels torn. När alla människor talade samma språk och samarbetade så duktigt att de var nära på att lyckas med att bygga ett torn ända upp till himmelen. De skulle kunna bygga en port ända upp till himlen, och själva ha kontakt med det gudomliga, utan att behöva be till en gud. De skulle kunna stanna på samma plats och arbeta för ett gemensamt mål, och ha all himmelens kunskap i sin hand.
Men tornet föll och en vredgad gud skapade förvirring bland människorna, gav dem olika språk och beordrade dem att sprida sej över jorden.
Är globaliseringen kanske just ett nytt bygge av Babels torn? Vad händer då om vi lyckas. Att alla människor skulle samarbeta mot ett gemensamt mål? Nej, det kanske är där svaret ligger. Det är vi för själviska och vinstintresserade för. Det blir nog inget världsherravälde för engelskan.
Spännande i sammanhanget är att ingen forskare ännu vet varför, eller hur, vi egentligen började att språka. Människans förmåga att kommunicera med organiserade språk anses vara nyckeln till vår överlägsenhet över andra arter. Människans strupe är den enda i sitt slag, perfekt både att äta, andas och göra en mängd komplicerade ljud med. En del teorier går ut på att vi började sjunga, och genom musiken bildade ett språk. En del på att vi skrek "aj!" när vi fick en sten på foten och att detta aj således fick en betydelse och nästa gång man blev stångad av en mammut så skrek man just aj och inte något annat. En enkel genomgång av olika teorier finns här, men inga svar. Om man skulle återanknyta till Babels torn så kan det väl helt enkelt ha varit så att för att överleva så måste vi ha ett gemensamt mål, och för att kunna organisera och kommunicera det målet så måste vi ha ett språk. Nöden är uppfinningarnas moder. Det är väl egentligen inte underligare att vi lärde oss att tala än att vi lärde oss att göra upp eld.
Man skulle väl kunna anta att människan från början måste ha varit en liten grupp på samma plats (Afrika?), som började prata ungefär samtidigt, och som sedan spred sej över världen och fick olika dialekter som utvecklades till språk. Frågan är då, varför spred vi oss över världen?
Inte bara i Bibeln utan i många andra kulturers myter så är det en arg gud som haft ett finger med i spelet. Det har förklarats så att om människan talade ett och samma språk så fick vi för mycket makt. Så vi tvingades att flytta och befolka hela jorden.
Intressant är det att nu leva i en tidsålder då världen så ofta sägs krympa. Undrar vad det leder till?
Nedan: Berättelsen om babels torn från Första Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet
Babels torn. Språkförbistringen. Sems
släkttavla. Teras släkttavla.
1. Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda
sätt.
2. Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i
Sinears land och bosatte sig där.
3. Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna
det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk
begagnade de jordbeck.
4. Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn
vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
5. Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som
människobarnen byggde.
6. Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda
tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall
intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
7. Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så
att den ene icke förstår den andres tungomål.»
8. Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att
de måste upphöra att bygga på staden.
9. Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där
förbistrade[1] hela jordens tungomål; därifrån
spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
torsdag 16 juli 2009
Vanebildande lat
Precis sahar, verkligen precis sahar, kanner jag mej nar jag ar stressad pa jobbet och bara vill fokusera och vara ifred. Och sa ar det bara en massa tjat, tedrickande och avbrytande trams hela tiden. Fast jag inte kor till mitt jobb, utan gar. Igar gick jag en och en halv mil och akte sparvagn i tva. Jag hinner inte ga pa gym sarskilt ofta men traning far jag minsann anda, och avstressande egentid pa kopet.
(Idag var jag pa gymmet dock och uppmarksammade skylten "Please observe your own body odeur and refrain from making unnecessary noises whilst exercising as these may make other members feel uncomfortable" vilket fick mej att le lite grand i mitt annars stressade och daliga humor.)
Lyssna pa egen risk, man kan inte fa ur den ur huvudet sen!
(Idag var jag pa gymmet dock och uppmarksammade skylten "Please observe your own body odeur and refrain from making unnecessary noises whilst exercising as these may make other members feel uncomfortable" vilket fick mej att le lite grand i mitt annars stressade och daliga humor.)
Lyssna pa egen risk, man kan inte fa ur den ur huvudet sen!
onsdag 15 juli 2009
En sak som man kan undra
Vad är det egentligen i mascara, denna svarta sörja som man krämar på sina känsliga ögonfransar varje morgon? Enligt en snabb googleforskning så innehåller mascara tvål, gele, vax (ofta från djur), pigment, konserveringsmedel, förtjockningsmedel, socker och alkohol. Enligt kritiska källor även nanopartiklar som kan tränga sej in i huden och blodet och skada immunförsvaret, samt farliga kemikaliska ämnen, nickel, och i en del mascaror till och med kvicksilver. Efter ett par veckors användning blir det också ganska mycket damm och bakterier i mascarahylsan. Detta sätter man alltså på ögonen. Och här står man och fasar sej för transfetter, medan man gladeligen dränker ögonen i nickel.
Man ser inte skogen för alla träden.
Man ser inte skogen för alla träden.
tisdag 14 juli 2009
Stress
Idag har jag så löjligt mycket att göra att jag önskar att jag kunde hoppa bort, som Dumbo från Västmanland, och hamna i Gobiöknen på en långsam kamel. Men det är bara att bita ihop antar jag. Jag är inte särskilt bra på fri-idrott. Ledig på fredag, ledig på fredag. Vilken evighet tills dess.
måndag 13 juli 2009
Vem förlorar och vem lämnar?
Idag var det en av mina närmaste kollegors sista dag. Jag for runt med ett kort och arbetskamrater signerade. Jag frågade också en del av personerna vi stöttar om de ville skriva/rita. Jag sa att nu så är det en i personalen som ska lämna oss. Lämna, sa en tjej. Hon lämnar inte oss. Utan nu har hon förlorat oss.
Då började jag nästan gråta. Så det skrev jag i kortet. Förlora. Nu blev det en stor förlust för oss. Och du har förlorat oss! Kom tillbaka. Min kollega sa att hon klarat sej från tårar hittills. Hit men inte längre. Det är sällan man tänker så om ett jobb, att man förlorar nånting när man självvalt lämnar och går vidare. Enklare är det att fokusera på det man vinner och som ska bli bättre. Det är en gåva att ha ett sådant arbete, där man är så viktig. Ofta tänker jag att personer som behöver stöd av olika slag är så vana vid att personal kommer och går. Men så är det inte.
Det där kortet tänker jag inte skriva i, sa tjejen. Jag tycker inte om att förlora folk. Hon får minsann komma ihåg mej iallafall.
Såklart hon gör.
När man jobbar med människor så kan man inte alltid förutse vilken roll man spelar. Och man kan lämna spår. Kanske kan man hjälpa någon i framtiden även fastän det verkar kört nu. Nånting som är ett minne som kan hjälpa, även när man inte är där. När jag lämande ett jobb för ett par år sen så var det den person jag minst anade som grät mest. Som aldrig egentligen sa så mycket till mej. När jag var lärare så skrev den absolut bråkigaste killen i klassen i sin utvärdering på min sista dag: "Det bästa med dej var att du lyssnade på mej när jag sa nåt på lektionen även fast jag vet att jag är så jävla jobbig och skolkar så mycket. Jag brukar mest få höra att jag inte kan bidra med nåt för jag missat så mycket."
Inte hade jag kunnat ana att han tänkte så.
Det är ett slitigt stressigt jobb, och rik blir man inte. Status får man inte heller. Ändå har man så mycket att förlora!
Man lämnar inte bara, packar ner skrivbordsattiraljerna i en låda och tågar iväg mot högre lön. Man förlorar. Så hade jag ju aldrig tänkt om jag inte jobbat med en så klok tjej idag.
Då började jag nästan gråta. Så det skrev jag i kortet. Förlora. Nu blev det en stor förlust för oss. Och du har förlorat oss! Kom tillbaka. Min kollega sa att hon klarat sej från tårar hittills. Hit men inte längre. Det är sällan man tänker så om ett jobb, att man förlorar nånting när man självvalt lämnar och går vidare. Enklare är det att fokusera på det man vinner och som ska bli bättre. Det är en gåva att ha ett sådant arbete, där man är så viktig. Ofta tänker jag att personer som behöver stöd av olika slag är så vana vid att personal kommer och går. Men så är det inte.
Det där kortet tänker jag inte skriva i, sa tjejen. Jag tycker inte om att förlora folk. Hon får minsann komma ihåg mej iallafall.
Såklart hon gör.
När man jobbar med människor så kan man inte alltid förutse vilken roll man spelar. Och man kan lämna spår. Kanske kan man hjälpa någon i framtiden även fastän det verkar kört nu. Nånting som är ett minne som kan hjälpa, även när man inte är där. När jag lämande ett jobb för ett par år sen så var det den person jag minst anade som grät mest. Som aldrig egentligen sa så mycket till mej. När jag var lärare så skrev den absolut bråkigaste killen i klassen i sin utvärdering på min sista dag: "Det bästa med dej var att du lyssnade på mej när jag sa nåt på lektionen även fast jag vet att jag är så jävla jobbig och skolkar så mycket. Jag brukar mest få höra att jag inte kan bidra med nåt för jag missat så mycket."
Inte hade jag kunnat ana att han tänkte så.
Det är ett slitigt stressigt jobb, och rik blir man inte. Status får man inte heller. Ändå har man så mycket att förlora!
Man lämnar inte bara, packar ner skrivbordsattiraljerna i en låda och tågar iväg mot högre lön. Man förlorar. Så hade jag ju aldrig tänkt om jag inte jobbat med en så klok tjej idag.
söndag 12 juli 2009
Att sälja sej själv
När man ser en rubrik sådär lösryckt så känns den lite obehaglig, eller hur? Man tänker på slavhandel, prostitution och porrindustrin. Men det är ju en så vanlig fras inom företagsvärlden. Sälj dej själv! Gör reklam för dej själv! Visa dina bästa sidor!
Frågan är om det är så vettigt egentligen, att sälja sej själv på det viset. Det finns alltid en hake med all reklam. Det finns alltid en liten viskning i ett hörn att egentligen, egentligen är vi inte såhär bra. Som obs batterier medföljer ej. Eller bakgrundsmiljön är fingerad och ingår inte i paketet. Eller konsultera din doktor innan du provar.
Först ska man kanske fråga sej, varför man egentligen vill sälja sej själv. Och till vad. Sen ska man kanske fundera över vad finstilen blir i hörnet. Om man nu är så väldigt bra på en sak, vad lyser det då mellan raderna att man är dålig på? Jag är stresstålig. (Det är bara en tidsfråga när jag går in i väggen för jag inser inte mina egna begränsningar).
Något verkligt intressant tycker jag, vore en människa som verkligen vet sina dåliga sidor. En sån person skulle jag anställa.
Men jag tror, universellt, så vill arbetsgivare ha en person som säljer sej såhär:
Jag går med på vilken lön som helst
Jag behöver aldrig ha semester
Jag har ingen koll på mina rättigheter
Jag är formbar
Jag vet när det är läge att vara tyst
Jag vet när det är läge att säga just det som någon högre upp än mej sagt åt mej att säga
Jag jobbar gärna övertid
Jag har ingen familj
Men det skulle dom ju aldrig skriva i en platsannons. Då ska man vara bra på att hålla många bollar i luften.
Vilka bollar då? Och hur många egentligen? Vilka får man tappa?
Sånt, kan man tänka på. Vilka dåliga sidor tillåts skina igenom de bra utan att noteras så mycket? Och man får jobbet ändå?
Detta har naturligtvis en hel del att göra med vilket kön man råkar tillhöra. Men det låter jag skina mellan raderna. Lite subtilt. Det är en egenskap jag har tydligen. Subtle. Som på engelska kan betyda både subtil, underfundig, utstuderad, diskret, vaken och skarpsinning. Tänka sej. Underfundig har jag aldrig sett i en platsannons. Det vore roligt.
"Vi söker en underfundig och vaken medarbetare som kan hålla åtminstone två bollar i luften. Tänka. Och Lyssna. Resten löser sej!"
Frågan är om det är så vettigt egentligen, att sälja sej själv på det viset. Det finns alltid en hake med all reklam. Det finns alltid en liten viskning i ett hörn att egentligen, egentligen är vi inte såhär bra. Som obs batterier medföljer ej. Eller bakgrundsmiljön är fingerad och ingår inte i paketet. Eller konsultera din doktor innan du provar.
Först ska man kanske fråga sej, varför man egentligen vill sälja sej själv. Och till vad. Sen ska man kanske fundera över vad finstilen blir i hörnet. Om man nu är så väldigt bra på en sak, vad lyser det då mellan raderna att man är dålig på? Jag är stresstålig. (Det är bara en tidsfråga när jag går in i väggen för jag inser inte mina egna begränsningar).
Något verkligt intressant tycker jag, vore en människa som verkligen vet sina dåliga sidor. En sån person skulle jag anställa.
Men jag tror, universellt, så vill arbetsgivare ha en person som säljer sej såhär:
Jag går med på vilken lön som helst
Jag behöver aldrig ha semester
Jag har ingen koll på mina rättigheter
Jag är formbar
Jag vet när det är läge att vara tyst
Jag vet när det är läge att säga just det som någon högre upp än mej sagt åt mej att säga
Jag jobbar gärna övertid
Jag har ingen familj
Men det skulle dom ju aldrig skriva i en platsannons. Då ska man vara bra på att hålla många bollar i luften.
Vilka bollar då? Och hur många egentligen? Vilka får man tappa?
Sånt, kan man tänka på. Vilka dåliga sidor tillåts skina igenom de bra utan att noteras så mycket? Och man får jobbet ändå?
Detta har naturligtvis en hel del att göra med vilket kön man råkar tillhöra. Men det låter jag skina mellan raderna. Lite subtilt. Det är en egenskap jag har tydligen. Subtle. Som på engelska kan betyda både subtil, underfundig, utstuderad, diskret, vaken och skarpsinning. Tänka sej. Underfundig har jag aldrig sett i en platsannons. Det vore roligt.
"Vi söker en underfundig och vaken medarbetare som kan hålla åtminstone två bollar i luften. Tänka. Och Lyssna. Resten löser sej!"
lördag 11 juli 2009
Gamla fabriker
Sheffield är fullt av sånna här gamla fina hus som inte får rivas men som ingen har råd att hyra såhär i finanskristider heller. I dessa hus har det funnits fabriker av olika slag, det har bland annats gjorts smör och handtag till stålknivarna av elfenben. Byggnaden ovan med kolumnerna kallas Cutler's Hall och byggdes på 1800-talet när industrialismen var som störst. Husen bredvid i liknande stil är också listed buildings och byggda under bättre tider. Nu är där en ledsen grön skylt med texten for sale. Inuti Cutler's Hall finns en pompös inredning som man kan se en skymt av här. Det känns på nåt sätt lite ironiskt efter alla stålkriser. Fast det kunde dom ju inte vetat då.
fredag 10 juli 2009
Busstrejk
Idag har det inte gått några bussar i Sheffield. Nästan. Inga vita bussar från företaget First, iallafall. Busschaffisarna strejkar nämligen. Men eftersom det kommunala trafiknätet här är privatiserat och uppdelat mellan en rad olika företag så gick det ändå ett par bussar. Och spårvagnar. Eftersom jag har lite Ingvar Kamprad i mej (och smålänningsblod) så tyckte jag att det var onödigt när min chef sa att jag kunde ta en taxi hem när jag bara kunde gå en liten promenad till en spårvagn. På 45 minuter. Uppför ett berg. Ibland undrar jag varför jag gör sånt men sen kommer jag ju på att jag är svensk. Man ska göra nytta för sej och inte glida runt i taxi på arbetstid och sprida ut onödiga pengar. Mycket trött men hemma är jag nu.
Jag hoppas att bussarna går igen imorgon. Firstbussarna alltså. Det är dom jag har en 16 punds åkremsa med. Aldrig mer ska jag klaga på Stockholms lokaltrafik. Visst är det dyrt, men så skönt att kunna åka med alla bussar, alla tåg, tunnelbana, tvärbana, spårvagn och till och med båt för samma åkkort. Det är så extremt irriterande när man står i ösregnet och väntar på bussen och så kommer en buss från det andra företaget, som man inte har remsa med. Det är ett ständigt dilemma vilket företag jag ska köpa veckokortet med. Vill man ha ett månadskort som gäller på alla bussar och spårvagnar så kostar det 75.50 pund. Det lönar sej inte. Eller så kanske det gör det. För att slippa stå där som ett pucko i ösregnet. Eller vandra uppför berg.
Vad skulle du göra, Ingvar?
Jag hoppas att bussarna går igen imorgon. Firstbussarna alltså. Det är dom jag har en 16 punds åkremsa med. Aldrig mer ska jag klaga på Stockholms lokaltrafik. Visst är det dyrt, men så skönt att kunna åka med alla bussar, alla tåg, tunnelbana, tvärbana, spårvagn och till och med båt för samma åkkort. Det är så extremt irriterande när man står i ösregnet och väntar på bussen och så kommer en buss från det andra företaget, som man inte har remsa med. Det är ett ständigt dilemma vilket företag jag ska köpa veckokortet med. Vill man ha ett månadskort som gäller på alla bussar och spårvagnar så kostar det 75.50 pund. Det lönar sej inte. Eller så kanske det gör det. För att slippa stå där som ett pucko i ösregnet. Eller vandra uppför berg.
Vad skulle du göra, Ingvar?
torsdag 9 juli 2009
The Wicker
Området runt omkring the Wicker och floden River Don är Sheffields ursprungliga stadskärna, där slottet låg och hamnen (nu Castle Market och Victoria Quays), samt den första järnvägsstationen (nu nedlagd). Det stora bryggeriet Exchange Brewery står nu tomt men var känt under 1800-talet för sina fina ölsorter. Den stora kvarnen Aizelwoods Mill används nu som kontor. Största minnet för mej från denna gata är från översvämningen 2007 när jag försökte ta en buss till jobbet härifrån men sprang i tid till stationen innan vattennivån blev extremt hög. Videon ovan är filmad just innan dess.
Sheffields äldsta bro, The Lady's Bridge. Fortsätter man längs floden kommer man så småningom till Meadowhall. Husen i orangeskiftande tegel är från 1800-talet och mycket speciella i byggnadsstil och olikfärgade tegelstenar. De har använts inom stålindustrin, som stall till arbetshästarna från bryggeriet tvärs över gatan och är nu en möbelaffär.
The Wicker precis innan backen upp till Castle Market. Det stora huset är lägenheter och hotell.
River Don mot Kelham Island. Nya studentlägenheter skymtar till vänster. Första och andra våningarna förstördes under översvämningen men har reparerats.
Bron över till det nya moderna kontorsområdet. Minnesmonumentet är till Sheffields första stora översvämning 1864.
Gamla kvarnen och metodistkyrka från början av 1800-talet.
Lägenheterna längs floden.
De speciella tegelhusen igen och The Lady's Bridge. Skylten blev lite otydlig men nåt kan man kanske läsa om man klickar på den.
Bryggeriet.
onsdag 8 juli 2009
Nytt favoritkafe!
Precis mittemot den katolska katedralen i stan ligger detta mysiga kafe, twenty two A, som har god och nyttig mat. De har gudomliga tårtor och dagens potatisrätt som är värd att testa. Lite som Thelins, Carro! Nästan iallafall. Det känns faktiskt som ett ställe där man kan fika, inte bara pubba, dricka kaffe eller äta middag. Ovanligt i England.
tisdag 7 juli 2009
Mera regn
Ännu en dag i busstrafiken i ösregn. Sista bussen såg jag bara baken på men jag sprang så fort jag kunde i djungelfukten och vinkade till busschauffören. Som stannade och öppnade dörrarna och sa "Tur för dej att jag är på gott humör idag" och sedan "Vart har du köpt den där jackan?"
Jackan som alla engelsmän är avundsjuka på har jag köpt på IKEA för länge sen. Jag skulle inte överleva Änglandet utan den. Lite kul att en sån viktig grej är svensk. Känns som att britterna borde kunna tillverka en vettig regnjacka efter all träning. Men icke. För små, för prassliga, för gälla, för tunna, för oformliga. Tack Ingvar! Det kan du köpe smoufoglerne en extre fettboull för o fire.
Jackan som alla engelsmän är avundsjuka på har jag köpt på IKEA för länge sen. Jag skulle inte överleva Änglandet utan den. Lite kul att en sån viktig grej är svensk. Känns som att britterna borde kunna tillverka en vettig regnjacka efter all träning. Men icke. För små, för prassliga, för gälla, för tunna, för oformliga. Tack Ingvar! Det kan du köpe smoufoglerne en extre fettboull för o fire.
måndag 6 juli 2009
ÅskÅskÅska
Jag försöker ofta se humorn i tillvaron. Nu försöker jag det. Det har åskat två gånger idag, på förmiddagen och kvällen. Under ca en kvart. BÅDA gångerna lyckas jag stå och vänta på bussen. Jättejätteblöt och rädd för blixten blev jag. Dessutom bor jag i ett land där trafiken inte bara bromsas upp av snö, hagel, trafikolyckor, rusningstrafik och när barnen ska hämtas från skolan för att de inte kan gå 200 meter, utan även för regn. Just det. När det regnar väldigt mycket blir de rädda för översvämningar och att motorn ska skadas i plaskandet. Inga bussar. Fast som tur var kom det en denna gång. Vilken lättnad! Jag tror att det är ett tecken på ökad integration när hjärtat börjar skena och adrenalinet pumpa bara av att stå i regnet på en busshållsplats. Nu ska jag äta fish and chips, och lyssna på åskan som mullrar ännu en gång ...
söndag 5 juli 2009
Aventyrshelg i Devonshire Green
Igar var det vilt stahej i parken utanfor mitt hus. Medeltidstema, barnkor, klattervagg och massa stand dar man kunde gora experiment. Jag onskar att jag var en 6 ar sadar. Nu fick det racka med att ta lite kort pa vuxet avstand!
Massa folk!
Skampale
Medeltidsflaggor som skolbarn gjort
Barnkor
lördag 4 juli 2009
I Peace Gardens
I en av fontänerna i Peace Gardens ser botten ut såhär. Idag är det en fin dag efter regnet igår. Men hettan och klibbet är borta. Skönt det. Jag ska ta det lugnt och titta på folk och kanske gå till Starbucks. En bra plan för en lördag.
fredag 3 juli 2009
London Rd
Detta är en radda foton från London Rd från dubbeldäckarperspektiv. London Rd är en gammal gata där det nu finns affärer och restauranger från alla världens hörn (utom Norden, jag kanske skulle starta en liten svensk kiosk?). Rysk tesalong, irländsk pub, vietnamesisk restaurang där man måste äta med pinnar (personalen lär dej hellre än ger dej kniv och gaffel), grönsakshandel från jamaica, afrikansk supermarket, polska delikatesser, italienska tavernor och en gigantisk persisk restaurang. Och så massa indisk och kinesisk takeawaymat men det känns nästan engelskt. Man kan också fynda i alla antikaffärer, köpa militärens överskottskläder eller shoppa vilt i pysselaffären Craft Haven. Jag gillar denna mix av allt möjligt.
Öde byggnad, vet inte riktigt vad den använts till. Antikaffären och cafeet "The Rude Shipyard".
En salig blandning av affärer. Highfield Library från 1800-talets början.
En gammal biograf vars fasad har bevarats men bakom lurar en helt vanlig mataffär och studentlägenheter.
Öde byggnad, vet inte riktigt vad den använts till. Antikaffären och cafeet "The Rude Shipyard".
En salig blandning av affärer. Highfield Library från 1800-talets början.
En gammal biograf vars fasad har bevarats men bakom lurar en helt vanlig mataffär och studentlägenheter.
torsdag 2 juli 2009
Kan kungen bli katolik?
Jag tittade häromdagen på den mycket välgjorda och intressanta filmen The Other Boleyn Girl. Mest fastnade jag för hur Henrik den åttonde bytte religion för "kärleks" skull (jag vet inte riktigt om man kan prata om kärlek när det gäller denne grymme konung): När han ville gifta om sej med Ann Boleyn måste han hitta ett giltigt skäl att skilja sej från sin katolska hustru. Det måste han be om lov från påven att hitta. Och påven hittade inget. Hon hade varit trogen och barna-alstrande. Så det blev ingen skiljsmässa. Då beslöt sej kungen för att helt enkelt strunta i påven och bli protestant. Och eftersom kungen hade makt på den här tiden så blev resten av England också protestantiskt. Jag undrade om detta verkligen kunde vara sant men så var det. Ingen uppenbarelse av något själsligt slag, ren politik.
I ungefär samma veva gjorde Gustav Vasa en liknande vändning i Sverige. Han valde ut ett par biskopar utan råd från påven. Då blev påven putt, och ville att Gustav skulle ändra tillbaka till några andra biskopar. Men det ville inte Gustav. Och blev således protestant, han också. Så nu är vi det, vi svenskar. Det är lite underligt hur det kan bli så bara, och att vi fortsatt så. Gustav Vasa kunde ju likagärna funnit en annan religion läglig. Så jag funderade på det, om Kungen skulle vilja bli katolik, om han skulle få det. Och om det skulle ha nån effekt på svenskarna då. Och på statskyrkan. Men kungen får inte bli katolik, enligt denna artikel. Blir han det så får han avsäga sej tronen, precis som Drottning Kristina gjorde för en herrans massa år sen. Men han kan få tillhöra Norska Kyrkan om han vill. Den är också luthersk.
Ju mer man funderar på detta desto underligare blir det. Vem är det egentligen som bestämmer över Kungens religion? Är det staten, vars regering mer eller mindre vill avskaffa monarkin. Är det folket, varav bara ca 2% överhuvudtaget går i kyrkan. Är det politiskt viktigt? Skulle det kunna starta ett inbördeskrig om Kungen blev katolik? Nejmen snälla nån. Om Gustav Vasa fick byta religion som han ville, som verkligen hade inflytande över riket, varför får då inte Kungen det, som mest åker på middagar och hajker i skogen?
Daniel Westling står i samma position som jag själv: Om han och Victoria får barn, så måste de bli lutheraner. Han själv får vara buddhist om han så önskar. Mina barn blir katoliker, för det har jag lovat när jag gifte mej katolskt, utan att vara katolik själv. Man kan undra om sånt här spelar någon roll, eller bara är politik. För vem är det viktigt? Är det viktigt för mej att jag inte är katolik. Känner jag att det är viktigt att tillhöra en luthersk kyrka? Är det kanske så, att man följer det som är mest lägligt. Roligt vore det ändå, om Kungen bytte religion. Vad oväntat det skulle vara.
Den enda förklaringen jag kan hitta till att Kungen inte får ha religionsfrihet som regent är att det är en symbol för tradition. Tradition.
Roligt. Allt detta för en film om Henrik den åttonde. Jag är osäker på om Englands drottning får byta religion utan att förlora tronen. Nån som kan hjälpa mej?
I ungefär samma veva gjorde Gustav Vasa en liknande vändning i Sverige. Han valde ut ett par biskopar utan råd från påven. Då blev påven putt, och ville att Gustav skulle ändra tillbaka till några andra biskopar. Men det ville inte Gustav. Och blev således protestant, han också. Så nu är vi det, vi svenskar. Det är lite underligt hur det kan bli så bara, och att vi fortsatt så. Gustav Vasa kunde ju likagärna funnit en annan religion läglig. Så jag funderade på det, om Kungen skulle vilja bli katolik, om han skulle få det. Och om det skulle ha nån effekt på svenskarna då. Och på statskyrkan. Men kungen får inte bli katolik, enligt denna artikel. Blir han det så får han avsäga sej tronen, precis som Drottning Kristina gjorde för en herrans massa år sen. Men han kan få tillhöra Norska Kyrkan om han vill. Den är också luthersk.
Ju mer man funderar på detta desto underligare blir det. Vem är det egentligen som bestämmer över Kungens religion? Är det staten, vars regering mer eller mindre vill avskaffa monarkin. Är det folket, varav bara ca 2% överhuvudtaget går i kyrkan. Är det politiskt viktigt? Skulle det kunna starta ett inbördeskrig om Kungen blev katolik? Nejmen snälla nån. Om Gustav Vasa fick byta religion som han ville, som verkligen hade inflytande över riket, varför får då inte Kungen det, som mest åker på middagar och hajker i skogen?
Daniel Westling står i samma position som jag själv: Om han och Victoria får barn, så måste de bli lutheraner. Han själv får vara buddhist om han så önskar. Mina barn blir katoliker, för det har jag lovat när jag gifte mej katolskt, utan att vara katolik själv. Man kan undra om sånt här spelar någon roll, eller bara är politik. För vem är det viktigt? Är det viktigt för mej att jag inte är katolik. Känner jag att det är viktigt att tillhöra en luthersk kyrka? Är det kanske så, att man följer det som är mest lägligt. Roligt vore det ändå, om Kungen bytte religion. Vad oväntat det skulle vara.
Den enda förklaringen jag kan hitta till att Kungen inte får ha religionsfrihet som regent är att det är en symbol för tradition. Tradition.
Roligt. Allt detta för en film om Henrik den åttonde. Jag är osäker på om Englands drottning får byta religion utan att förlora tronen. Nån som kan hjälpa mej?
onsdag 1 juli 2009
Clumber Park
Hett hett hett idag. Jag har varit med jobbet till Clumber Park, en timmes resa med bil från Sheffield. Det var jättefint! Önskar så att jag hade haft kamera med mej. Bondgårdar, kyrkor, kafeer, djur, köksträdgård, näckrosdamm, ståtliga almar och massvis av tama ekorrar. Dit måste jag åka igen.
Jag tittade på Wallanderfilmen "Mastermind" igår, den var lite för läskig tycker jag. Hade inte väntat mej det för den andra filmen, "Before the Frost", var ganska töntig. Huga. Kunde sova iallafall ...
Jag tittade på Wallanderfilmen "Mastermind" igår, den var lite för läskig tycker jag. Hade inte väntat mej det för den andra filmen, "Before the Frost", var ganska töntig. Huga. Kunde sova iallafall ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)