Linsen ar los!

Idag har jag haft en san dar dag nar man utrattar arenden. Jag kraver inte sa mycket av livet och upplever sadana har vardagliga saker som fornojsamma och lugnande, och lite gammaldags pa nagot satt: Man gar till stora staden for att ordna upp saker och ting och sedan gar man hem och ser till sin pepparkaksdeg, exempelvis. Jag har kopt en speciell lyxig mjolk fran Jersey med lite gradde kvar i, liknande den Gammaldags mjolken i Sverige, som jag ska ha till lussebaket pa sondag. Pa etiketten star det en piga i 18oo-tals klader och rosett runt midjan och vispar omsint i en traskal, bara det ingav lust att baka (eller att bli en piga pa 1800-talet).

Jag har varit hos optikern, bokhandeln, vardcentralen, apoteket, mataffaren (kunde ha valt att ga till slaktaren och gronsakshandlaren separat for att gora det hela ytterligare pittoreskt men sa mycket tid hade jag inte), puben och naturligtvis till posten. Optikern for att jag igar kvall helt enkelt tappade ena linsen till mina glasogon, det var mycket hapet (min man sa 'Det ligger glas i sangen!!!' och forst da insag jag att jag bara hade full syn pe ena ogot - jag hade kommit hem fran ett 24-timmars pass pa jobbet och sag dimmigt anda) men nu ar det fixat. Mitt lokala apotek gillar jag och ar en regelbunden kund dar och det ar alltid lite mysigt att bli smapratad med och igenkand. I England ar apoteken privata och mana om sina kunder. Pa puben intog jag den engelska nationalratten Tikka Masala Chicken (ar det sant att denna ratt inte existerar i Indien och ar gjord med Heinz tomatketchup?) med en dros gubbar som ALLTID sitter dar och vars ol verkar vara i flera hundra timmar. Sedan gick jag alltsa till posten, vilket var det jag egentligen ville komma fram till. For att helt forsta varfor detta ar roligt borde man lasa inlagget Posten har forst.

Scenario: Det ar valdigt lang ko. Nastan bara asiatiska studenter med en oandlig mangd julklappar och mongram som ska skickas hem, och kommunikationen mellan dem och kassorskan ar minst sagt 'blistandle'. Bara tva luckor ar oppna, och over den ena luckan star det en stor skylt med TRAINEE - NO COMPLICATED AREAS OR TAX RETURNS OR PASSPORT APPLICATIONS! och en svettig kvinna sitter just nu innanfor luckan och forsoker forsta frimarkssytsemet OCH utfragningssystemet med om man har brev i breven samtidigt. Den andra kvinnan forsoker forklara systemet med att skicka pengar till Asien for asiaterna, det tar fruktansvart lang tid.

Det blir da nastan min tur. Jag ska posta ett brev till Sverige, ett till Tjeckien och ett till Sheffield, vilket kandes lite symboliskt for mitt liv sa jag stod i lugn och ro och funderade over detta tills kunden framfor mej fangade min uppmarksamhet. Hon star o ko till den arbetstranande kassorskan och har ca 10 stycken paket av varierande storlek som hon ska posta. Hon har en tydlig accent och later som Arnold Swarzenegger i falsett.

Arnold: I want to send this by airmail to Austria.
Kassorskan: Are there any letters inside?
Arnold (ovetandes om att det enkla svaret ar NEJ): Yes.
Kassorskan (svettig): OK then I have to work this out according to a different chart.
Arnold: *stirrar undrande men tanker formodligen att whatever bara jag far ivag mina paket*
Kassorskan snurrar pa sin snurrstol och bladdrar i olika parmar. Could you put it on the scales please?
Arnold lagger pa paketen i tur och ordning pa vagen.
Kassorskan: Oh no! You have to take it one at a time!
Arnold lagger pa ett brev. Kassorskan snurrar runt och tittar i en ny parm och har till slut kommit fram till priset pa ett brev med brev i till Austria. Arnold tar bort paketet.
Kassorskan: Oh sorry I forgot to look at the scales could you put it on again please, I'm so sorry.
Arnold lagger pa brevet igen och tanker kanske 'at least don't mention the war!'.
Proceduren upprepas nu och gar lite fortare for varje paket, aven fast Arnold far betala massvis av extra pengar for att hon har brev i paketen. Till slut ar det bara tva paket kvar.
Arnold: These two last ones I would like to post by surface mail.
Kassorskan: *panik* Surface mail??
Arnold: Yes, surface mail. To Austria.
Kassorskan: But that's ... That's impossible?!
Arnold: Sorry? (the war! The war!)
Kassorskan: But Australia is not connected to Europe it's ... it's impossible. It has to go by airmail.
Arnold: I'm sending them to Austria, not Australia!

Det kan kanske ha blivit slutet pa kassorskans karriar inom posten ... Arnold blev ganska sur ocksa. Mycket dalig stamning pa posten idag! Men jag borjar forsta mer och mer varfor det finns en tendens att lagga ner postkontor.

Dags nu da att aterga till pepparkaksdegen! Forhoppningsvis blir det en bild pa kreationen imorgon. Jag har sagt at maken att han inte far komma hem ikvall innan tidigast nio, eftersom pepparkaksarkitektur kraver noggrann precision och lugn och ro. Maken gick med pa detta utan problem och minns kanske att jag inte ar varldens trevligaste nar jag pysslar och att det kan vara skont att slippa nan som ryter 'GA INTE IN I KOKET!!! VAD SKA DU HA, JAG GER DEJ DET STANNA DAR DU AR AKTA PEPPARKAKSHUSET!!!' Tank Rudolf, Sunes pappa, nar han kokar knack. Det ar jag ikvall. Titta pa detta, och var glada att jag bor langt bort pa en o!