Att rucka pa traditioner

Sahar i juletid blir folk ofta riktigt traditionsbundna, aven de allra modernaste, individualistiska manniskor. Jag ar naturligtvis en av dessa, forstarkt av att inte befinna mej 'hemma'.

Den engelska julen skiljer sej pa ganska manga vis fran den svenska. Allt det enkla, fran bondesamhallets dagar, ar borta, medan vi i Sverige nastan maniskt framhaller detta. Finns det fortfarande de som lutar fisk pa Anna-dagen den 9e december? Mycket mojligt. (Fredrik Lindstrom har tagit upp detta syndrom i sina program om svenskhet - midsommar? Nej vi ska ta det lugnt, vi ska ut till ett torp utan el och vatten, bara ta med oss lite egeninlagd sill och hemodlad potatis, inga problem, det blir enkelt i ar). Galenskaparna har gjort en rolig sketch pa detta tema: Pyssel och Papp. Bland annat ar det tva tanter som stoper ljus. Har ni stopt dessa sjalva, undrar programledaren. Nej dom, dom har vi kopt, svarar ena tanten. Det e bade enklare o snyggare o billigare.

Ja, just enklare och billigare har engelsmannen tagit fasta pa. Allt handlas fardigfabrikat, och en fardigfylld kalkon knuffas in i ugnen. Klart! Folk handlar nagot rent vansinnigt, bade mat och julklappar. Jag ar anda van vid att bo i en galleria i juletid, och det ar ingenting mot kophysterin i England. Sheffield ar nog dessutom mindre grasligt an manga andra engelska stader. Dessutom kan engelsmannen inte ga sarskilt langt, utan tar bilen, resulterande i uppemot 8 timmar langa bilkoer dagarna fore jul. Forra aret var jag en dag fast pa en buss i 4 timmar med en autist (att ga hade tagit ca 1 och en halv timme). Sen vantade jag i 2 timmar i osregn pa bussen hem.

Att pyssla hemma ar nagot som engelsmannen inte agnar sej sarskilt at. Alla fester sker anda pa puben. Det racker med lite glitter som hangs upp ganska godtyckligt. Pyntet i affarerna ar ofta i bjarta farger, mycket plat och plast och bjallror, nastan inget tyg eller halm. Tomtarna ar inte roda och gra med langt skagg, utan tjocka och rodrosa. Utan mitt julpynt hemifran och fran IKEA i Nottingham skulle det inte kannas som jul!

Pa sjalva julafton ar det ingen i England som gor nagot sarskilt. Det ar ju dan fore dan har, sa affarer ar oppna som vanligt. Julafton forra aret jobbade jag och var pa en 4H gard och matade far. Pa juldagen dock, ar ALLT stangt. Man kan inte se en enda manniska ute. Engelsmannen oppnar alla julklappar pa morgonen, de tittar inte pa Kalle Anka, de ater en ganska normal mangd mat, de dansar inte kring granen, de rimmar inte pa paketen.

For mej ar det pyntet och maten som ar viktigast. De andra traditionerna struntar jag i. Jag har dessutom blivit lovad att fa vara hemma pa julafton i ar, och med en svensk julskiva, nagon form av griskott och halmjox i granen kommer jag vara nojd. Enligt psykologerna sa ar julen ett av de viktigaste momenten i en utlandssvensks liv, och faktiskt forskningbaserat att det ar da hemlangtan ar som varst! Mycket riktigt reste jag hem den forsta julen, men har nu snart klarat av 2 jular i England. Det ar bara att googla utlandssvensk + jul sa ser man att fenomenet ar utbrett. Tydligen kan processen att flytta utomlands liknas vid den psykologiska stress man kanner om nagon narstaende gar bort, oftast som varst efter ca ett ar. Det stammer kanske, forra hosten var valdigt jobbig. Men sen ar det ocksa sa att ju langre man bor borta, ju svarare blir det att flytta hem, for da borjar hela processen om igen.

Kanske, om ett par ar till, har jag ceriserosa platkulor med bjallror i granen!