"Hur tror du att ett riktigt bra skolsystem skulle vara upplagt?" undrar min mamma. Sannerligen ingen enkel fråga!
Nu vill jag inte låta som Björklund, som inte alls är någon favorit, men jag tycker ändå att själva vitsen med skolan ska vara allmänbildning och att barn och ungdomar lär sej verktyg och strukturer så att man i framtiden ska klara av ett arbete och fungera i samhället. Sådana saker som att komma i tid, göra läxor, komma ihåg att ta med sej sina skolböcker och penna till lektionerna, tilltala folk artigt, lära sej att räkna matematik som man behöver i vardagen, att kunna läsa olika typer av texter, att kunna skriva ett CV, ett brev och en uppsats, kunna hålla ett enkelt tal och en enkel debatt, kunna redogöra sakligt för en händelse oavsett ämne, kunna betala en räkning och laga en omelett, ha kunskap om de största händelserna i modern historia såsom världskrigen och revolutionerna, veta vad en demokrati och diktatur är, kunna nämna de största världsreligionerna, någotsånär veta vart världens länder ligger på jordgloben och göra sej förstådda på engelska.
Det tycker jag inte är för mycket begärt! Ändå verkar det brista både här och där. För mycket tid i skolan läggs på oändliga bokrecensioner, upprepat räknande av likadana tal utan att förstå sammanhangen i matematikens värld, detaljerade prov om de svenska konungarnas leverne, järnåldersläger där man hoppar omkring i särkar och äter barkbröd och litteraturhistoria.
Just hur man skulle se till att eleverna lärde sej just detta ovan har jag ingen aning om. Man skulle börja, tycker jag, med att höja lärarlönerna, ha mindre klasser och se till att alla de elever med speciella behov fick dem tillgodosedda med extra utbildad personal och flexibla lektioner. Då spelar det kanske egentligen ingen större roll vilken läroplan man följer. I mångt och mycket håller jag också med om åsikterna i detta sommarprat.
En tänkvärd dikt av BJ Webb får avsluta, skriven med barn som har Aspergers syndrom i åtanke, men jag tycker den säger mycket om skolan överhuvudtaget och jag tror att många barn kan känna såhär:
My name is Charlie; I'm different to you
I don't see the world the same as you do.
You see a classroom and I see a chair
I don't always notice what else is in there.
Too much information keeps coming my way
It's so hard to cope with, day after day.
You show me so much that I don't always see
One step at a time is the best thing for me.
Bright lights and loud noises upset me so much
An unusual smell, or somebody's touch.
When you look in my eyes and I'm looking away
I'm not being rude if I don't hear what you say.
I'm not being awkward; I'm just doing my best
I'm striving so hard to be just like the rest.
The times when you think I've not really tried
If only you knew how that hurts me inside.
I want you to like me the way I like you
If only you saw things from my point of view.
Your life and my life both run parallel
Yours seems like heaven, mine's sometimes hell.
Whenever you're frustrated at the things that I do
Remember
You could have been me and I could have been you.
© B.J. Webb. 2007
(about his grandson, who has Asperger's syndrome)
5 kommentarer:
Åh vad jag håller med! Verkligen! Allt som du säger är så viktigt. Och den där dikten...den snor jag rakt av. Jag har nog hört den förut, eller delar av den, men inte vetat vem som skrivit den.
Med mindre klasser skulle det ju vara lättare för alla barn. Speciellt de med speciella behov. Och det skulle underlätta lärarnas börda. För det ÄR lättare att se varje elev och kunna skriva omdömen snabbare med färre elever. Kunna göra roligare saker också!
Trillingnöten: Visst är det en bra dikt! Och jag beundrar alla lärare som orkar vara så entusiastiska med så nästan omöjliga förutsättningar! Själv har jag tappat tålamodet :)
Mycket bra skrivet och tänkt. Mindre klasser OCH två utbildade lärare i varje klass behövs också.
Håller med dig i mycket!! Det ÄR inte lätt att hitta en bra skola eller ett bra system. Här i USA ser man ju motsatsen till Sverige. Här finns skolor som är ooootroligt bra och där eleverna/studenterna går ut med en enormt höga kunskaper och är redo att möta världen där ute MEN det finns också skolor där man inte alls har vare sig ekonomin eller intresset för eleverna och deras kunskapsgrund. I Sverige känns det mer som att man har tänket "alla ska vara med" vilket är jättebra på många vis men som istället skapar orättvisor ändå. Dels är det ju som du säger så att många skolor inte har särskilt bra ekonomi där heller. Kommunerna klarar inte av att hålla den standard och kvalitet på undervisningen som vore önskvärd. För få lärare, för många elever etc.
Sedan har jag svårt att förstå det jag hört om att lärare inte kan vara mer auktoritära än vad de är i svenska skolor idag. Bara en sådan sak att de inte "får" ta en mobiltelefon från eleven under lektionstid. Sådant blir jag helt enkelt asförbannad på!
Ytterligare en sak som skulle behövas i Sverige är faktiskt att även ha lärare som kan ta sig an de elever som har lätt för sig i skolan också. Man har i Sverige av tradition en inställning att man ska ta hand om de svagare. JÄTTEBRA tycker jag såklart!!! MEN personligen tycker jag att man även skulle satsa en del på de barn och ungdomar som ligger i toppen också. För att stimulera dem. Skolan kan annars bli väldigt tråkig för dem, vilket faktiskt ibland KAN resultera i att de blir "störande moment" i klassrummen istället. p g a understimulering. Jag vet att man av tradition är emot sådant tänk som "elit" etc, men jag tror verkligen att det skulle kunna gagna både elever, lärare och samhället i stort om även dessa elever fick en del extra "hjälp" så de kunde få den stimulans de kräver.
Sedan om jag jämför med amerikanska systemet så bygger detta ju mycket på föräldrarnas vilja och möjligheter att ställa upp i skolorna. Volontärarbete och/eller insamlingar av pengar. Jag vet att även sådant är ett "big no no" i Sverige men jag måste säga att jag till viss del gillar det. Naturligtvis skulle det inte fungera att kopiera det rakt av, utan man skulle vara tvungen att göra om det till svenska samhället och kulturen, men jag tror verkligen på att ett större engagemang från föräldrarna i skolorna skulle kunna bidra till en bättre utbildning och en bättre arbetsmiljö för barnen.
Kram!
Salitistjejen: Tack för din välskrivna kommentar, jag håller helt och hållet med helt enkelt!
Skicka en kommentar