måndag 27 juni 2011

A Czech and English wedding

Bröllopsbestyr - gillar att ta kort i villervallan. Det var svårt att gå i klänningen men den var otroligt vacker. Fotografen kisar mot solen och var hela tiden på en hetsig jakt efter skugga och föste oss som en cowboy med en hjord fram och tillbaka över gårdsplanen.
I lördags var vi på bröllop i Prag - bruden är tjeckisk och brudgummen engelsk. Han var best man på vårt bröllop och nu var min man best man på hans. Det var roligt att än en gång få nåla fast en ros på kavajslaget - här ser man även hur fantastiskt matchade vi var med mina skor och slipsen ...
Han läste även den bröllopsklassiska texten love is patient, love is kind (1 Corinthians)... och övade kvällen innan vilket gav gott resultat. Och så höll han tal.
Talskrivning pågår för fullt på hotellrummet
På vårt bröllop valde vi, eller mest jag, en text från Romarbrevet som jag tycker är en intressantare tankegång, om än inte lika poetisk som den ovan (tro, hopp och kärlek, störst av allt är kärleken). Jag tänker att alla de där sakerna som beskrivs hur kärlek inte är, är synnerligen träffande för hur kärleken blir i just ett äktenskap (jag tänkte så innan jag gifte mej vilket kanske verkar oroväckande men så är det när man är realist). Kärleken är ofta arrogant, självcentrerad, svårfångad, svårburen, den bär inte alltid allt, den varar inte alltid för evigt och väldigt ofta förblir man envis och vill få sin vilja igenom hur kär man än är. Så är kärleken förvisso tålmodig och god, också. Riktigt nån text i Bibeln som motsvarade detta kunde jag ju inte hitta (bland det roligaste och mest träffande jag hört om kärlek är Jonas Gardells "ett stabilt förhållande bygger inte på ömtåliga saker som kärlek och respekt - det kräver rejäla doningar som hållhakar och dåligt samvete", men riktigt så realistisk var jag inte på bröllopsdagen), dock tycker jag att budskapet om att tänka själv, att sträva mot kärlek, jämlikhet och respekt för alla människor: "Do not model yourselves on the behaviour of the world around you, but let your behaviour change, modelled by your new mind", var liksom lite mera, ja, realistiskt.




Bröllopsmiddagen på klosterbryggeriet var överdådig och god, och jag överraskades av den tjeckiska seden att vira in brudparet i en gigantisk servett och låta dem mata varandra med soppa med en sked med hål i. Detta symboliserar enhet, och behovet att samarbeta - hålet i skeden är ett hinder på vägen som man tillsammans måste överkomma. Mycket realistiskt tyckte jag.
Ett kloster
Ett annat kloster
Efter middagen bar det av till ett annat kloster där det var fest till småtimmarna och jag övade alla språk jag inte kan (tyska, tjeckiska, franska och ryska - det var krångligt, många äldre tjecker kan verkligen alla språk utom engelska och där satt jag och kunde säga hej och tack och skål i olika varianter) tills jag träffade ett par från Sibiren där killen pluggat i Sheffield och relativt vettig konversation kunde uppstå (jag var dock lite onormalt fascinerad av Sibirien men det kan inte hjälpas. Så många gånger som jag har stirrat på kartan och funderat om hur det är mitt i Ryssland med så långt till havet och så oändligt mycket land runtomkring, ja en sån chans kan man bara inte missa).

Ett vackert bröllop och en stor kulturupplevelse, allt i ett!

Fest och skumpa!

6 kommentarer:

Monica sa...

Åh så härligt roligt:-), kanske jag får lite mer privata foton i mail?:-), jag vill gärna se både brud, brudgum, bestman och så dig förstås:-)

Monica sa...

Åh nu har vi sett både far din och jag, måste ta en tepaus emellan och titta igen:-). Vilken klänning bruden har, åh så fina alla är! Så vackert ditt hår är och så långt det hunnit bli sen i påskas, måste växt i raketfart. Fin din klänning är och fin i den andra på utflykterna och mågen ser väldigt stilig ut, är det jag som köpt slipsen?:-) och brudgummen var sig lik tycker jag och ser han valt samma
färger som mannen din på ert bröllop:-)

Steel City Anna sa...

Det är jag som köpt slipsen, i julklapp tror jag :) Det är roligt med kort, fanns inte kameran hade jag redan glömt alltsammans :)

Monica sa...

Ja verkligen och sen gör brudparet, kanske mest bruden;-) fina album. Vad roligt att vara på bröllop igen:-) även om det var mycket resande så roligt för brudparet med alla som kom.

annannan sa...

Sa vackert.

Det finns mycket att reflektera kring detta inlagg. Jag maste erkanna att jag (som sitter i Portsmouth just nu darav avsaknaden av prickar) fick en aning perspektiv pa tillvaron nar jag laste Margareta Stromstedt konstatera att de forsta 25 aren av aktenskapet varit en utmaning...

Jag maste fa lov att kanna igen mig i det dar med onormalt intresse ocksa. Jag har just upptackt bloggen jag hanvisar till i mitt senaste inlagg och ar sa fascinerad av det intressanta och modiga beslut forfattaren tagit att jag liksom bara vill hapet fraga henne om det!

Steel City Anna sa...

Annannan: Jag ska kolla in ditt bloggtips :) Undrar om det blir lite bättre då alltså efter de första 25 åren? Bara 20 år kvar i så fall haha :)