Sköna härliga maj

Vilken fantastisk månad det har varit! Sköna maj kom med sommarvärme och utflykter, grillkvällar och frukost i trädgården. Grönskan är som allra mest intensiv. Humlor surrar i trädgården, massvis av fågelkvitter hörs och nästan varje kväll när jag slutar sent ser jag en räv skutta gatan ner till parken. Nu väntar sommaren!

Lövsalar

Vår lilla ständiga utflyktsplats, ett hörn av Ecclesall Woods. Här har jag haft de värsta dagarna i mitt liv och de bästa. En lövsal att söka tröst i eller bara existera i. Tacksamhet, att det blev vår igen och sommaren står för dörren.

En liten glädje

Små saker i vardagen, sägs det ju att man ska lägga märke till och glädjas åt. Och hur dumt det än låter, så blir jag glad varje gång jag ser dessa roliga tofflor. De känns hemma. 2 pund från Tescos!

Filmtips

Två filmer som jag har sett på sistone är Whatever Works, av Woody Allen, och Marias Larssons eviga ögonblick, av Jan Troell. Båda tyckte jag väldigt mycket om. Whatever Works lockar till skratt medan de eviga ögonblicken vaggar in en just i någon slags evighet. Glimtar av tiden. Jag bara satt i häpnad och tittade. Det var så vackert, sammantaget. Det tragiska till trots. Jag är glad att jag inte såg den här filmen när den kom för då hade jag inte förstått mej på den. Eller snarare, jag hade hakat upp mej på det politiska och inte kunnat bara njuta av filmen. Så är det med bra fimer och böcker. De tål att gå tillbaka till, och talar till olika lager beroende på hur man är och mår just då.

Tankar om EU

Ordet börda, burden på engelska, har jag hört flera gånger i de senaste politiska diskussionerna. Ett gammalt ord med rötter i urtiden som hör ihop med verbet bära, vilket i sin tur ledde till att börda också kunde betyda barn, den som varit buren. Redan i Bibeln står det att vi ska bära varandras bördor, men att vi också har ansvar för att bära vår egen del av ansvaret, så som vi förmår.

Börda. Ett vackert ord, när man tänker så. Alla har vi varit barn, och blivit burna. Man skulle också kunna säga att vi alla varit bördor, i den mening att vi varit hjälplösa och behövt någon som tar hand om oss. Vi kommer någon gång i livet att bli sjuka, vi kommer alla definitivt att bli gamla, och absolut så kommer vi att en gång dö, och bäras till vår sista vila.

Att kalla bara en del av mänskligheten för bördor är därför mycket underligt. Men det är just vad som händer, och det är ohyggligt sorgligt.

Det blåser hårda vindar i Europa, är andra ord jag hör allt oftare. Det, gör ingenting alls. Det är vi som blåser. Låt oss blåsa lite mjukare.

Börda: Den som varit buren. Den som bär.

Kanelbullar the English way

Jo, men det blev rätt bra det här. Kanelbullar på tub. Degen bara vällde ut när man öppnade den. Godare än väntat, och snabbt gick det. Så snabbt att de blev lite brända.

I körsbärsdalen

Gata efter gata har dessa fantastiska vackra mörkrosa körsbärsträd om våren. Det är så fint!

Överdos i söthet

Lamm, så fulla av energi till skillnad från fåren som mycket stilla ligger och vilar i solen. Dessa är igång konstant. Särskilt det gråa lammet startar igång bus hela tiden. Hade det varit människa hade det väl fått någon diagnos kan jag tro.

Det vita lammet försöker gå iväg

Eftermiddag vid en sjö

Vi kör till det närmaste sjö vi har, jag och maken, och sitter i solen och läser en stund. Och längtar till havet.

Gå långt

Det går inte att beskriva med ord känslan av att gå riktigt långt, med rymd och stora fält på alla sidor runt sej, när man bor på en så liten ö, med så väldigt mycket folk, när man kommer ifrån ett så stort land, med så väldigt lite folk.

En liten sjö

Par om par glänser de i solen, ankor och änder. Så fina!