Min pappa har önskat rubriken hur Sverige uppfattas ur ett engelskt perspektiv. Jag bygger detta på reaktioner jag fått när jag först berättar att jag är från Sverige, samt samtal med vänner och bekanta när de vågar säga lite mer kanske ...
Många engelsmän som är i, vad ska man kalla det, medelåldern, har en väldigt idealistisk syn på Sverige. De föreställer sej hur jag har bott i en röd stuga vid en glittrande sjö i skogen, som jag ridit igenom på en vacker häst till lanthandeln där de säljer snus och lösgodis. De undrar hur jag har anpassat mej till stadslivet och om jag inte saknar den rena luften, utrymmet, friheten. Jag har inte hjärta att berätta för dem om stressgången mellan pendeltåget och tunnelbanan på Stockholms central, om trånga lägenheter i betong och pizzerian som den enda sociala samlingsplatsen i förorten, och säger istället att jodå, det går bra, ni har ju Peak District, alla får och hedar och kullar. Just ja, säger de då, och man ser att de förstår att jag trots allt står ut.
Ännu en generation upp så nämner de kriget, att Sverige var neutralt under världskrigen, även om den definitionen kan debatteras. De tänker sej Sverige som rikt, socialistiskt, en stark industrination, ett enda fantastiskt folkhem. Jag har inte hjärta att berätta för dem heller om hur det gick i senaste valet och vad som har hänt med folkhemmet.
De som tillhör min egen generation eller är yngre, tänker genast på mordhistorier och deckare. Svenskar är lite alternativa, lite spännande och djupa. Ett egensinnigt folk, som skapat Zlatan och Ingemar Bergman.
Andra vanliga tankar jag möter:
Vi är tysta
Vi är deprimerade och tänker mycket på döden
Vi visar inte känslor
Vi kan inte småprata
Vi gifter oss inte och är öppensinnade i största allmänhet på den fronten
Vi är naiva
Det är mörkt hela tiden
Det är kallt hela tiden
Det finns bara skog
Vi har inget eget språk, till och med ABBA sjöng ju på engelska
Vi älskar USA
10 kommentarer:
Haha, väldigt kul och intressant att läsa!
Oj, oj, oj .., det var på gränsen till deprimerande läsning ,-)
Är vi så svartsynta i andra människors tankar?
Haha och lite sorgset också, har mött samma reaktioner och så förstärkte jag bilden när jag skickade foton på vår röda stuga på landet till trevliga Sheila:-). Hon som visste mer om ABBA och Agneta Fältskog än jag och hela familjen skulle åka igen bara för ABBA-museet. Det de sett av Sverige var ju annars "under Stockholms broar" med guidning, och andra guidningar, där frågade jag vad guiden sa och kände då inte igen mig alls:-). Och just att få frågan om vi har ett eget språk hajar man till inför, verkar som de övriga nordiska länderna särskiljer och urskiljer sig mer. Och att vår litteratur som är känd utomlands enbart är Läckberg och Larsson m fl, känns konstigt, som jag inte läst själv ens, skönt när någon vet vem Astrid Lindgren är, blev riktigt lättad då. Men det börjar bli lika här, vem känner till våra nobelpristagare?
Far din tackar för berättelsen om sig själv;-), haha, och han har mött samma iakttaganden av de elever som kommit från övriga världen, även om tryggheten här som även den urholkats framförs av dem som det positiva. Och att få ett bra arbete. Men tänkte på en alldeles aktuell händelse att deras idéer negligeras, mannen som hade ett alldeles utmärkt förslag och skiss till vårt omtalade centrum, med en förbättrad station, det fnystes det bara åt. Tråkiga är bara förnamnet. "Welcome to Sweden":-)
Freedomtravel: tack :) du som reser mycket har kanske påträffat andra eller liknande tankar?
Elisabet: ja det tror jag. Förmodligen bara Finland som slår oss :)
Jag möter delvis liknande reaktioner från fransmännen. Men de blandar ihop oss med norrmännen och talar om fjordar, snö och mycket kallt. Också i vattnet på sommaren. De flesta vet att Stockholm är en mycket vacker stad. Man känner till midnattsolen, ishotellet i Jukkasjärvi, de vackra flickorna, Ikea och så förstås Zlatan. Det finns tom ett franskt verb numera, att "zlataner", dvs vara lite "förmer, göra saker på eget sätt, vara drivkraftig och egensinnig".
Som utlänning är man mycket välsedd och många lever kvar i tron att att Sverige är ett framgångsrikt industri- och välfärdsland. De blir mycket förvånade när man berättar om skillnader i sjukvården, t.ex.
Mamma: Just Astrid Lindgrens berömmelse är gravt överskattad har jag insett. Möjligen vet man vem Pippi är.
Monet: Om Astrids berömmelse är överskattad så gäller det motsatta för Zlatan. Härligt att ha ett eget verb :)
Ja, lite tillnyktrande att läsa om andras syn på svenskar. Det stämmer till viss eftertanke: Vad har vi själva för stensäkra uppfattningar om andra?
Sverige ÄR fortfarande ett välmående industri- och välfärdsland. Från min kinesiska horisont är det bara dumt att påstå något annat. Men givetvis måste framgångar och det vi tar för givet ständigt omprövas och upprätthållas. Världen förändras och Sverige med den. Vi har inte råd på samma sätt som vi kanske hade på 60-talet.
Åh vad spännande att läsa! :) Lite samma här i USA. Plus att många fortfarande tror att det finns isbjörnar (helt sant!) på gatorna. Var de fått det ifrån vet jag inte. Plus att de, liksom vissa engelsmän, tror att det är kallt året runt. Ingen sommar alltså :)
Kul läsning av dina iakttagelser och reflektioner.
Har varit urusel på att lämna kommentarer då det verkar stört omöjligt från min mobil.
Skullalundanna: tack! vad synd att det är krångligt med kommentarer!
Trillingnöten: isbjörnsmyten älskar jag att upprätthålla. Såklart, säger jag alltid.
Cruella: då undrar man ju vad kineserna har uppfattningar om oss som du har hört? Vore spännande.
Skicka en kommentar