fredag 10 juni 2011

Hallonbergen, blåbärskullar, pannkakslandet

Det är inte alla dagar jag känner att jag kan tro på ett liv efter detta men idag är en dag då jag åtminstone innerligt hoppas att det finns ett. Den här låten tillägnas alla de vars högsta önskan är att kunna steka pannkakor utan hjälp och som har lärt mej nästan allt jag kan om livet.



Pannkakshimlen, blåbärshimlen. Med grädde.

3 kommentarer:

Monica sa...

Den sjöng jag var liten, Fats Domino var en favorit, så länge sen jag lyssnade på honom. Jag hoppas jag med det steks pannkakor för fullt och kanske Elvis sjunger.

Trillingnöten sa...

Ja, jag hoppas också att det finns ett liv efter detta, eller i alla fall nåt. Ibland är jag förnuftig och tror absolut inte, ibland känns det helt naturligt att tro att det fortsätter på nåt sätt...Det är kanske det enda som vetenskapen aldrig kan ta reda på!

Steel City Anna sa...

Det är svårt det där!