April, när värmen kom

Sista april. En fin månad har det varit. Solen kom, värmen också, och den ljusgröna skiraste grönskan. Många positiva händelser: Kungabröllop, blomsterprakt, semester (ska jag snart skriva mer om), långa promenader och så förstås det uppmuntrande brevet. Påsken är över, sommaren stundar, kvällarna blir ljumma och ljusa. Det här, det är den ljuvligaste tiden på året.

Glad Valborg!

The Royal Wedding

Nu är de gifta, Will och Kate. Och brittiskt var det verkligen. Vackert men ganska stelt. Underbar musik, de små gossarna i kören var mycket hjärtesnörpande. Sen finns det annat ocksa. Hierarki in i varje detalj, maktspråk, överdådig prakt (fastän samtliga praster predikade om 'måttfullhet'). Brudens far måste bokstavligen ge hennes hand till prasten och den blivande maken. Detta upprör mej så mycket att jag maste sitta en lång stund efteråt och lasa dikter av Kristina Lugn for att komma i balans igen.

Och Victoria och Daniel fick man inte se alls, till förmån for paret Beckham, Mr Bean och Elton John. Det blev ju snöppligt!

Det har tyckte jag var roligt i tidningen The Guardian - deras forsta sida har en lank for republikaner att klicka på om man vill veta nåt om andra saker i varlden an bara kungabrollopet.

Minnen för livet

3 saker, och det ar nog varken mer eller mindre, larde jag mej pa förskolan som jag annu minns idag.

Det maste ju betyda nanting att det ar just detta jag minns - det ar ganska komiskt:

1. "En gravling biter tills benet knakar." Sagt av froken under skogsutflykt, jag var redan lite tveksamt installd till det dar med skogsliv, och blev inte mer motiverad. Jag har sen forskolealdern hatat "Mulle" passionerat. Ett synnerligen obehagligt troll.

2. "Om man staller sej pa de gula markeringarna i rulltrappan, sugs man in och kommer ut i andra anden platt som en pannkaka". Sagt av samma froken, under utflykt i Stockholm.

3. "Det sista vattnet som ar kvar i vattenflaskan, det ar bara slem". Sagt av annan froken, resulterade i livslang fobi for de sista dropparna i vattenflaskor.

Tank om de visste, vilket intryck de gjorde, de dar froknarna.

"The epitome of Britishness"

Imorgon, da blir det kungabrollop av i England. Vigseln kommer illustrera "the epitome of Britishness", star det i den har artikeln pa BBC. Det vill jag garna se. Det blir nog inga poeter som viskar i traden, iallafall. Men hattar!



Varfor blir det ingen foljdfraga nar the Guardian-gubben stjalper ur sej att demokrati inte ar sa viktigt for britterna?!

Klockan 12 imorgon, ar det vigsel. Det ska bli roligt att jamfora med det svenska kungabrollopet.

Drakfrukt och annat spännande

En väldigt exotisk fruktsallad - första gången jag åt drakfrukt (den vita med svarta kärnor). Den var snyggare än den smakade - som en blandning av kiwi och rödbeta med lite jord på. Underligt men spännande!

Glad Påsk!

Påsken är över, och glad är den väl också. Påskläsningen är avklarad - jag kan rekommendera alla fyra i det förra inlägget av varierande anledningar! Den omtalade kungaboken var överraskande välskriven och innehöll mycket värre skelett i garderoben än vad jag tycker att debatten lyft fram. Pocketgåvan hade också ett intressant efterord om hur författarna behandlats efter boken gavs ut och kan få en att fundera över både makt, tryckfrihet och demokrati i landet Sverige.

Hallonbåtsboken fick mej att skratta högt flera gånger, Bitterfittan såg jag i ett annat ljus nu när jag är lite äldre, framförallt avsnitten om hur jämställdeheten påverkas av att få barn. Och Himmel av Flygt var en bra bok den också om andra relationer.

Hoppas att påsken har varit vilosam!

Påskläsning

Det här ska jag underhålla mej med i påskhelgen - svenska böcker!

Hallonbåtsflyktingen, Bitterfittan, Den motvillige monarken och Himmel.

En salig blandning, kan man säga! Jag tycker att det berikar bade boken om kungen och bitterfittsboken att varva läsning i dem - det som beskrivs om kvinnors situation i Bitterfittan visas konkret i monarkins kaffeflickor, avelskors-kvinnor och maktmissbruk. Jag har även googlat fram Gudrun Schymans så kallade talibantal eftersom det nämns i Bitterfittan och läst det igen - det är bland det basta jag nagonsin läst, i synnerhet av en politiker. Jag funderar på att printa ut det och rama in det och sätta på väggen, som en påminnelse om att jag inte är ensam. Ett citat värt att tänka på en lång fredag som den här, trots att det har några år på nacken:

(...) Ungefär 80 procent av de anställda inom skolan, vården och
omsorgen är kvinnor. Genom de senaste tio årens
skattesänkningar, kombinerade med nedskärningar, har
hundratusentals kvinnor avskedats, lönerna har stått stilla och
stressen har ökat. Frustrationen över att inte kunna ge barn,
elever, sjuka och gamla nödvändig omsorg skapar en formlig
epidemi av utbrändhet och långtidssjukskrivningar.

Alltså: omsorgsansvaret - det betalda och det obetalda -
ligger på oss kvinnor. Och det är konsekvent nedvärderat.
Samtidigt som vi vet att omsorg och kärlek är den bas som
hela samhället vilar på. Där vi hämtar vår näring som
människor. Ändå säger man att skogs- och gruvindustrin är
basindustrier och man kallar den privata sektorn för
näringslivet.

(...)Den ojämna fördelningen, och den usla värderingen, av
kärleken och omsorgen är grunden för den rådande
könsmaktordningen. Vi kvinnor ska ha omsorg om någon
annan - och vara till för någon annan - medan mansrollen
innehåller en självklar egocentrering - att vara till för sin egen
skull. Vill vi, och vågar vi, så ser vi det här överallt; på jobbet, i
hemmet, i sängkammaren och djupt inne i våra könsformade
identiteter. (...)

Gudrun Schyman

Skärtorsdag

Passa er om ni hade tänkt åka till Blåkulla idag - det kan klassas som tiggeri att gå påskkärring, och DET, det kan bli förbjudet.

I Sala, där är det lag på det enligt denna artikel. Fast det verkar som att just påskkärringarna fick lite dispens.

Tänk om livet var så enkelt att alla problem försvinner bara man förbjuder dem.

Dansbandsryssland?

Efter att ha sett det forsta programmet pa Svt om de andra bidragen i Eurovision kanner jag mej ganska nojd med "Popular" iallafall. Ryssland har en underlig dansbandslat, fast det heter att de "satsat stort". Finland skickar en snall trubadur som dopt sej efter Astrid Lindgrens luffare i Rasmus pa luffen. Turkiet skickar den vanliga schlagerrocken.

Fast Norge, Norge har en riktigt bra lat. De kan nog vinna igen.

Det där med påsk

Påsken, det är kanske den mest religiösa av alla högtider i den svenska almanackan - julen, ja den känns sa etablerad med tomtar och julklappar och matfrosseri sa att man kan ha fullt upp utan att tanka pa religion overhuvudtaget. Påsken är lite svarare. Den är djupt allvarlig, det handlar om livet och döden, om mirakler, sorg och storartad glädje, sant där som svenskar kanske i allmänhet inte är kända for att diskutera vitt och brett och personligt, eller alls. Jag tycker det är sa talande som Henrik Schyffert en gång uttryckte det i Parlamentet att påsken ar sa förvirrande - vilken dag ska man vara full pa?

Påsken berörde mej som allra mest nar jag var liten. Jag var förmodligen den enda i min klass som visste vad 'Golgata' betydde. Vi hafsade väl forbi påsken med obligatoriskt äggpysslande och prat om häxor, och fröken namnde i förbigaende korsfastelsen, död, och uppstandelse. Om andra länders och religioners påskfirande kan jag inte minnas att mycket sas alls. Pa gymnasiet skrev jag pa eget bevåg om Pesach och flykten genom Egypten, som ett led i ett historie- och samhallsprov om krig och konflikter, och då skrev min lärare en antisemitisk kommentar i marginalen när han rättade.

Jag kom att se påsken som någonting viktigt som inte later sej slafsas över och drunkna i godis lika lätt som julen gor. Som överkanslig tonåring tankte jag mycket pa påskens symboler av ondska, rädsla, ensamhet, ilska och sorg, läste Barabbas av Pär Lagerkvist och funderade på livet.

Nu, ja nu tanker jag snarare på påsken som en hoppfull tid, påskliljehav, solsken, och snarare det där att inte vara ensam, att även i den djupaste ensamheten sa finns det en vän. Just detta som ibland är sa svart att veta. Jag älskar just detta ambivalenta, och Pär Lagerkvist sätter ofta fingret pa det.

Håll mig i din okände hand

Håll mig i din okände hand
och släpp mig inte.
För mig på morgonljusa broar
över de svindlande djup
där du håller mörkret fängslat.

Men mörkret fängslar man inte länge.
Snart skall det vara afton över dina broar
och natt.
Och kanske skall jag vara mycket ensam.

Pär Lagerkvist

Alla vägar bär till Sheffield

Åker bil genom ljusgröna dalar och violetta kullar fulla med ljung, och får. Stenmurar och stenhus fulla med öl och träbankar utanför och parasoll med gubbar i keps under. Fåren klättrar på de mest branta stensluttningar och ser helt oberörda ut, betar bara stillsamt. En kompis funderar om att vara ett får i ett vårgrönskande Peak District är som om vi vore i ett oändligt fält av pommes frites.

Jag tänker att detta är mitt, och hör ett fröjdefullt kviller i hjärtat. Man kan göra en plats till sin, utan att alls tänka på det, bara genom att stanna och finnas där. Det slår mej under middagspratet i lördags, när vi alla pratade om vår väg till Sheffield, och det visade sej att alla, inte bara jag från ett annat land, faktiskt hade färdats dit, bosatt sej och förälskat sej i kullarna och pubarna, om resan så bara gick en halvtimma från Doncaster. Det var samma sak, samma känsla.

Och jag tänker på detta komplicerade med människors olika kulturer, hur oerhört okomplicerat det också kan vara, och hur en resa mellan haven eller mellan kullarna i grannbyarna kan ha precis samma avstånd och betyda lika mycket. Alla hade vi på något sätt känslan av att ha kommit till rätta. Alla hade vi väldigt skiftande barndomsberättelser, om katolsk skolning i en irländsk by, om oförglömliga nätter vid havet i Wales, om tonårigt ciderdrickande i parken i Doncaster, förorts-London på 80-talet, att komma till England på vintern i linnekostym från Barbados, att åka spark genom uppländska ängar på påsklovet. Sen hade vi hamnat i Sheffield, hamnat och kastat ankar och stannat.

Så många sånna här möten det måste finnas. Världen är liten.

Roligt

Blippar runt lite i största allmänhet och skrattar åt dessa klipp - de kanske kan roa någon mera:

Alice, eller Per-Erik?


Undertryckta känslor?


I MUST DO SOMETHING ON THE PAPER!!!


Jasså jaha, det är jag som ska prata ...


En variant på TV4 klassikern med kryptoniten.

Snart påsk

Jag putsar och fejar, fixar och donar. Vattnar blommor och duschar dem och norpar bort blad. Den här busken har plötsligt fått en massa lila knoppar som den inte hade förra året. Jag har ingen aning om vad det är för en växt.Påskpyntar lite grand. Och knaprar på det jättestora chokladägget ... Pappersägg fulla av smågodis, det är inte the English way. Det blir lite enahanda med all choklad tycker jag. Ikväll ska jag på fransk afton hos en vän. Det ska bli kul! Jag är hemskt glad att ha engelska kompisar som inte alltid går till puben, utan vågar bjuda hem folk - jag tyckte det var en ganska stor skillnad mot Sverige när jag flyttade hit.

Tills dess skall här strykas kläder!

Thanks for the day off

Snart är det dags för William och Kate att gifta sej. Det har blivit en röd dag här i England, vilket är ganska absurt. På Primark kan man köpa sånna här T-shirtar:

I en påse såhär

Gran bag - granary baguette. B Bits - bacon bits, knaperstekt bacon. Dessutom cream cheese och sallad, och skivat ägg. Mmm ...

Ja, såhär får man sin lunchmacka i en påse på ett typiskt engelskt vis, från speciella lunchaffärer som bara har öppet till 3-tiden på eftermiddagen på vardagarna.

Mer och mer faktiskt, har jag börjat assimilera mina lunchvanor och äter en macka istället för varm mat. Annat var det förr, som jag har skrivit om här.

Det känns liksom lite gulligt på nåt sätt. Och smörgåstanterna börjar känna igen en och vet vad man vill ha innan man beställt. Jag är svag för sånt.

Tankar i natten

Jag har beställt begravningsblommor idag. Och tillbringat åtta timmar på puben.

"Tror du hon steker pannkakor i himlen nu?" undrar en dam med förståndshandikapp. "Det kunde hon ju inte göra själv, förrut".

Vad svarar man då?

Jag svarar att jo, det tror jag.

Men när en kollega, en så kallad normalstörd, frågar mej, tror du att allting är som vanligt, ja där i himlen? Tror du att allting som var jobbigt, har försvunnit nu?

Då svarar jag att jag tänker mej inte det hela på det viset. Jag slingrar mej lite. För svarar man ja, är inte det lite som att säga att det som var, det dög inte riktigt?

Hade jag kunnat, hade jag svarat som Harry Martinson:

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Harry Martinson

Det där med humor

Spårvagnskonduktören ler vänligt och igenkännande mot mej och damen som jag stödjer idag på kvällen. "Carer" ropar hon för att indikera att jag får åka gratis på hennes busskort. "Jasså, är det detta det" svarar konduktören och blinkar åt mej. "Är hon nåt vidare?"

Damen har svårt att gå och är lite nervös att fastna i spårvagnsdörrarna, ja det har hänt flera gånger informerar hon konduktören. "Det ska jag fixa" säger konduktören och knackar på hos föraren. Så kommer han tillbaka och ler lite pillemariskt: "Han säger att han lovar att sakta ner farten, men sen får du hoppa ut".

På tal om kyrkogårdar

Jo, här, talades det om det. Det här är min favorit, ja kanske mitt favoritställe i världen. Kyrkogården vid Bents Green i Sheffield.

Tisdag

Tisdag, veckans trakigaste dag. Det ar en dag som ar sa trakig att man till exempel frostar av frysen efter jobbet. Jag har lite feber och kanner mej sur och utmattad. En kollega pa jobbet kopte choklad at mej for att jag skulle sluta sura, en annan i personalen erbjod sej att jobba ett av mina helgpass. Det var snallt, men sur ar jag anda. Jag tycker inte om att vara krasslig och trott. Hoppas det gar over snart!

Trött, tröttare. tröttast

Trött, och lite sjuk, är jag idag. Kroppen blev kanske sol-chockad. Jobbat har jag ändå, och många andra har ringt in sej sjuka, så jag har måst övertala annan personal att jobba länge, längre och längst. Sånt tycker jag inte om. När folk säger ja till ännu mera övertid är det nästan så att jag börjar övertala dem att säga nej. Själv har jag en hel del hipp som happ pass extra den här veckan, och jag kan ju inte gärna ringa in mej sjuk till mej själv. Ibland är det ett mycket otrevligt jobb, att vara personalansvarig.En uppmuntran iallafall, är att det fanns prinsesstårta på Morrisons! Nästan prinsesstårta, det var bara vaniljkräm i, inga hallon. Men jag blev lite lyckligare, för en kort stund. Sen läser jag Edith Södergran och funderar på livet. Livet är den trånga ringen som håller oss fången, den osynliga kretsen, vi aldrig överträda, livet är den nära lyckan som går oss förbi, och tusende steg vi icke förmå oss att göra.

Det ligger mycket i det, tänker jag.

It's a beautiful day

Kroppen blir alldeles yr och matt av sol. Härligt trött, i motsats till stressat utmattad. Det är vackert, grönt och god stämning. Britter är minst lika galna som svenskar när solen tittar fram. Nu ska det grillas, badas i plastpool och kastas frisbee. Nu, nu, nu, genast! Vem vet när det blir regn igen.
Bilder från mina eskapader i gräset. Norfolk Park och Devonshire Green. Nu blir det eftermiddagssol på balkongen. Huden luktar sol och salt. Ljuset har gått från milt till starkt väldigt tvärt. Våren börjar glida över i sommar.

En bra start på dagen

Klarblå himmel. Engelsk fry-up. Storartade planer att ligga i parken och lösa korsord. Gräset är fullt av tusenskönor. Några träd blommar ännu, de rosa. Fågelkvitter, sol, isglass, kaffetermos. Bättre söndag går inte att tänka sej!

Tart me up!

Lördagkväll. Mycket trött. Lätt solbränd. Kroppen liksom lite i chocktillstånd över den plötsliga värmen. Go'Kväll på Svt Play. En, eller kanske två bitar lemon tart. Kanel-te. Ett långt bad. Sova tidigt. Drömma om picknick imorgon.

Hela världen är ljusgrön

Ljusgrön, limegrön, neongrön, olivgrön, det är grönt överallt av de första nyfödda bladen och hela världen blir så mycket vackrare!

Sommar!

Kortbyxor, barfota i skorna, tunn kofta, ingen jacka, ett glas vin på balkongen, grannarnas sorl, oset av förbjudna utegrillar, över 20 grader strålande himmel och sol - nu börjar livet igen! Ja, så känns det verkligen. Prick klockan fem springer jag nerför trapporna ut från kontoret - "Health and Saftey" - ropar min kollega som vet att jag hatar sånt där trams kring health and safety, ja sånt där att man inte får springa i trapporna, jag hoppar ut, jag skuttar hem och slänger mej i solstolen.

Jag är inte en sån där som blir deprimerad på våren, jag blir en yster kalv.

Tankar om pensionen

Ofta brukar jag fundera över pensionärslivet och vad jag ska pyssla med då. Jag föddes som tant nämligen, även om jag ser snarare ung ut för min ålder. Inombords är jag ungefär 70, 75 kanske till och med. Idag såg jag två sidor av vad som vankas om en sisådär tjugofyratusenfyrahundraåttionio dagar:

Tidigt imorse såg jag en äldre man före mej i kön på posten; han hade rutig basker och käpp som hängde fast i ett band runt handleden, och med ett förstoringsglas i högsta hugg stegade han mot kassan. "Du har satt i kortet åt fel håll", säger kassörskan, hon upprepar och upprepar för han hör lite dåligt och han ser ju inget vidare heller, men till slut vänder han kortet rätt i kortläsaren och börjar långsamt knappa in sin kod. Han vinklar mödosamt förstoringsglaset och kanske har han svårt med färger, för han råkar trycka på röd knapp istället för enter, och kassörskan säger "om igen försöker vi, grön knapp ska det vara på slutet". Kön ringlar sej längre och längre men det är ingen som suckar, och jag går fram till kassan intill och mannen säger att ja såhär får man hålla på, inte vågar jag ta ut pengar i vanlig automat när det går så långsamt för mej, då blir jag rånad på stört! och jag ler och får en plötslig impuls att börja gråta, men hejdar mej, för jag är på jobbet, och för att jag ska fokusera på att hjälpa en annan människa att göra sina bankärenden men jag tänker att livet i det lilla, kan vara så ömkligt och orättvist.

Sen blir det dags att ta spårvagnen tillbaka in mot stan, och snart kliver det på tre äldre damer i 75-årsåldern, ja i min inre ålder alltså, och de ler vänligt mot mej och tackar för att jag makat undan väskor och annat och informerar vad den billigaste spårvagnsbiljetten heter när de frågar - de är inte från Sheffield utan här på besök, berättar de. Nu ska de på lunch på en stor pensionärsklubb i Hillsborough där man kan äta billigare än vad det kostar att laga lunch hemma, och så kan man ta en öl till, säger damen med plirigast blick och tittar på mej. Vi pratar lite om det varma vädret och läser i Metro och en av damerna börjar läsa horoskopet högt, det handlar mycket om kärlek och att träffa den rätta, ja det här är mer för ungdomar som dej, säger damen som läser. "Nej på mej passar det perfekt in!" ler den pliriga damen, jag har alla möjliga karlar på gång. Sen måste jag gå av men jag tänker att jag hundra gånger hellre skulle gå på pensionärslunch än till kontoret. Nåja, om tjugotusenfyrahundraåttionio dagar.

Så får man hoppas att pensionärslivet blir mer av den pliriga sorten, än den utlämnande, med förstoringsglas.

Malou ryter till

Vad hände där?

En svensk gäst som envisas med att prata engelska, fast han inte får. Väldigt envis gäst får man säga. Malou blir så irriterad att hon ryter till. Surrealistisk TV, med inslag av humor:

Förbered er vänner och bekanta, när jag kommer på visit i Sverige kommer jag bara att prata engelska!

3 lärdomar

Lärdom 1:

Jag hittade några gamla cocacolaburkar med utgånget datum i ett skåp och hällde ut dessa i vasken. Efter ett tag tänker jag att det var väldigt vad det ser rent ut i vasken - den har länge varit lite brunfläckig och jag har gnidit med allehanda medel utan resultat - nu är den alltså skinande blank och silvrig igen!

Lärdom 2:

Cocacola är alltså starkare än alla de kemikalier som jag har i städskåpet. Ska jag fortsätta att dricka Cocacola? Nja, inte särskilt ofta iallafall ...

Lärdom 3:

Brittiska "This Morning" på ITV och "Efter Tio" på TV4 har ganska ofta samma teman samma vecka. Denna vecka har till exempel båda programmen haft med en drömtydare (This Morning från imorse, klicka här. TV4, klicka här). Frågan är, är det Malou som apar efter ITV, eller tvärtom? Malou kan ju vara en stor hit bakom kulisserna på ITV, vem vet ...

I rabatterna

Bilderna är från planteringarna i Devonshire Green tagna i söndags, då det var lite regndisigt men varmt ändå. Det finns många annorlunda blommor!En underlig växt med illröda blommor och klasar av vita balettkjolar:

Visst är det kärringtand mitt i barret? Lustigt tycker jag. Vad den rosa liknande blomman heter har jag alldeles glömt bort!