3 saker, och det ar nog varken mer eller mindre, larde jag mej pa förskolan som jag annu minns idag.
Det maste ju betyda nanting att det ar just detta jag minns - det ar ganska komiskt:
1. "En gravling biter tills benet knakar." Sagt av froken under skogsutflykt, jag var redan lite tveksamt installd till det dar med skogsliv, och blev inte mer motiverad. Jag har sen forskolealdern hatat "Mulle" passionerat. Ett synnerligen obehagligt troll.
2. "Om man staller sej pa de gula markeringarna i rulltrappan, sugs man in och kommer ut i andra anden platt som en pannkaka". Sagt av samma froken, under utflykt i Stockholm.
3. "Det sista vattnet som ar kvar i vattenflaskan, det ar bara slem". Sagt av annan froken, resulterade i livslang fobi for de sista dropparna i vattenflaskor.
Tank om de visste, vilket intryck de gjorde, de dar froknarna.
4 kommentarer:
Herregud! Hahaha, sånt där som man alltid kommer ihåg tydligen. Hur konstigt det än må vara när man är vuxen :p Detta ska jag lägga på minnet och inte föra sånt vidare till mina elever :)
haha ja men man kan ju inte alltid tanka pa vad man sager :) jag ar dock fortfarande lite paranoid nar jag ska aka rulltrappa :)
Slemfröken är jag inte helt säker på men har mina aningar, den andra minns jag alltför väl;-). Hon lever fortfarande, såg henne på stationen en dag;-).
Hmmm en del borde inte få bli fröknar...
Klappade nästan en grävling när jag var liten, trodde det var en hund. Kom på skillnaden när handen var 10 cm ifrån och fick sedan springa.
Skicka en kommentar