Match Point

På senare år har jag börjat titta mer och mer på Woody Allens filmer och börjat tycka om dem mer och mer. Crimes and Misdemeanors från 1989 är en favorit, och igår såg jag den nyare filmen Match Point som påminner mycket om den men är kallare och obehagligare. Crimes and Misdemeanors är trots allt ganska rolig, medan Match Point är mer av en filosofisk thriller. Huvudpersonen läser i inledningsscenerna en bok om Dostojevskij som skrivit klassikern Brott och Straff, och dilemmat i båda filmerna handlar också om skuld, samvetet och konsekvenserna av ett mord.

Match Point är en väldigt snygg och tänkvärd film, ganska mörk och cynisk. I sista scenen avbryter en släkting en annan när han välsignar en bebis med godhet och lycka och säger att det räcker med att önska honom tur. I sammanhanget där fadern kommit undan med ett grovt brott, inte på grund av list, utan just tur, blir uttalandet en skrämmande sensmoral. Ligger det någon sanning i den?

I både Match Point och Crimes and Misdemeanors argumenterar huvudpersonen att alla kriser tids nog går över, och att det är möjligt att svepa skulden under mattan och gå vidare med sitt liv. I Brott och Straff håller huvudpersonen istället på att förgås av skuld, och drivs att erkänna sitt brott. Woody Allens filmer är ett intressant alternativ till Dostojevskijs slut.