Idag har jag varit på läkarbesök på det här söta sjukhuset, det är minsann annat än Huddinge Sjukhus ångestframkallande betongväggar (kanske Sveriges fulaste byggnad?). De anställda är mycket artiga och alla väl bevandrade i småpratets konst. Under halvtimmen jag var där avhandlade vi vädret, stressen inom vården, jobbiga patienter, regeringens besparingar och vad man hinner göra på en lunchrast. Jag blev kallad 'luv' tre gånger, 'flower' två och 'sweetheart' en. På det hela taget ett trevligt besök trots att sjukhus är det värsta jag vet.I receptionen när jag ska boka in nästa besök så får jag frågan om jag behöver uppdatera min 'next of kin', närmast anhörig in case of emergency. Vi brukar fråga regelbundet de som har sin äkta hälft, säger receptionisten lite diskret. Ja alltså, sånt kan ju ändras men man brukar glömma bort att säga till. När jag gjorde en närmast anhörig-lista på jobbet så såg jag ett par som hade sina partners där trots att jag visste att de inte var ihop längre och när jag till slut tog mod till mej att fråga om informationen behövde uppdateras så hade de faktiskt kvar den personen, trots skiljsmässan. En annan intressant iakttagelse i ämnet var att de som inte hade en partner/ex-partner hade sin mamma som närmast anhörig - ingen hade sin pappa.
Sånt kan man grunna på.
5 kommentarer:
Det är olika arkitekter helt klart;-). Har fortfarande lite dåligt samvete att de väggarna var de första du såg i livet och så gick jag fram till fönstret med dig i famnen och där var en till gråblöt vägg som mötte ögat. Och förstod och blev också tveksam om nån patient kunde tillfriskna där och vi pratade om det på lab sedan. Tanken var att ingen skulle titta ut, det var ett akutsjukhus men utvecklades till något annat, här låg barn t ex i evigheter nästan. Och intressant med anhöriglista, tror jag hade mamma länge, henne kunde man lita på.
Jag hade min pappa när jag var ogift jag :) Kanske är den ovanliga typen!
Men man kan ju undra varför inte fler har det? Hmmm....
Sånt betyder mycket .., hur ett sjukhus ser ut. I Ystad låg jag på kir.avdeln. och kunde titta ut på en gammal, knotig ek och där ett par duvor gjorde sig ett rede.
Koltrasten hade någon av grenarna som sittplats också ..., och detta var i april och från det öppna fönstret hördes flöjtandet.
Lovely!
Hahahaha jag är skild och har haft en pojkvän emellan. Men jag varvar faktiskt de båda exen som min next of kin.
Mitt senaste ex är svensk men bodde i UK i 3 år, han kan därför prata flytande engelska och även svenska, han känner min mamma och familj och bor typ 45 min från min mamma.
Min ex husband har jag för att om något hände mig så vet jag att han är på väg att hjälpa mig innan någon annan i min familj ens hunnit blinka.
Mamma kommer aldrig att hamna på min lista, absolut ingen får ringa till min mamma. Det måste komma i person från någon hon känner.
Tycker för övrigt att sjukvården är både bra och trevlig här.
Trillingnöten: Forskning borde bedrivas i ämnet :) Trevligt att höra att nån har sin pappa iallafall!
Mamma: Som tur är kommer jag inte ihåg detta första möte med den gråa betongverkligheten :)
Elisabet: det gör det verkligen!
Zaba: Sjukvården i England är rena himmelriket mot vad jag mötte i Stockholm. Det verkar vara ganska vanligt att ha sina ex som next of kin!
Skicka en kommentar