Schlager-Sverige

Appropå ett inlägg i Saltistjejens blogg - att man nog behöver bo i Sverige för att uppskatta melodifestivalen:

När jag tänker på Sverige så tänker jag i första hand inte på Dalahästar, lingonsylt, röda stugor, kungafamiljen, CSN, försäkringskassan eller ens höga skatter. Jag tänker på det här - Glamour, Bosse Bildoktorn, schlager, glitter och män i klänning.



Jag minns när de tävlade och jag var här i England och jämförde deras koncisa sobra tillställning med vår melodifestival och tänkte att det där, det skulle ingen förstå här alls, det där är Sverige. Och just därför, tror jag, intresserar jag mej mer än någonsin för schlagern när jag bor utomands, och allra mest älskar jag sånt där som är lite galet och som aldrig hade kunnat bli en hit i nåt annat forum. Låtar som Christers I love Europe, Le Kid nu i lördags och After Dark, såklart. Och jag älskar att Sverige är sådär galet, egentligen, trots all mellanmjölk och lagomhet. Men att det är liksom lite av en hemlighet. En engelsk bekant för många år sen som bodde i Sverige en längre period tyckte att det var ett stort mysterium hur svenskar alltid när de var på fest eller nattklubb, oavsett stil och musiksmak, plötsligt brast ut i sång till ett schlagermedley (ABC, Bra Vibrationer, Levande Charader, Främling ...) framåt småtimmarna och att ALLA kunde texterna. Hon kände sej som att hon hamnat i ett parallellt universum där hon stod och inte kunde sjunga med och undrade vad som tagit åt alla. Jag tycker att det är en sån söt liten betraktelse av svensk kultur.