Bok-listan fortsätter. Idag blir det:
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
7. Mest underskattade bok. Jag skulle säga kanske, i denna sekulära del av Europa, förmodligen Bibeln. På andra ställen i världen är den kanske snarare den mest överskattade boken. Annars så tycker jag att Fem-böckerna av Enid Blyton är underskattade, jag tycker att de är himla bra böcker och jag minns ännu hur besviken jag blev på mellanstadiet när bibliotekarien sa att nej sån litteratur tar vi inte in här.
8. Mest överskattade bok. Allting av Ivar-Lo Johanson och Jan Fridegård. Jag har verkligen försökt att ge dem chans men jag ser då inte varken det litterära värdet eller storyn i nån av böckerna. Ett oändligt gnällande, bara. Bara titlarna får mej nästan att falla i koma - From och hård. Vägen heter smal. Det kortaste strået. Asfalt. Traktorn. Statarna. De har säkert sin plats i samhällshistorien, men stor litteratur, det tycker jag då inte att det är. Ett typiskt stycke: När hösten kom, ökade det mänskliga vemodet. Statarna glömde solkraften. De grubblade inte mera på, att jorden någon gång kunnat likna en grön äng i maj. Kvinnorna blev mindre unga, hästarna blev tamare, och de lustvand-rade inte längre så tydligt i tanken till de könssvaga statarnas ära. Vid horisonten började det dra ihop till snö.
9. Eyvind Johnsons Strändernas svall, hade jag inga större förväntningar på när jag tvingades läsa den i en kurs (ännu en svensk gubbok, tänkte jag, se ovan). Men jag föll direkt! Jag blev så oerhört imponerad av språket och hur berättelsen binds ihop och blir så levande, trots det antika temat om Odysseus. En oerhört poetisk bok.
3 kommentarer:
Mycket intressanta analyser! Jag håller med ang Johansson och Fridegård helt och hållet:-)
Alltså detta är ju märkligt. Precis de två svenska arbetarförfattare som jag inte har läst. Jag minns inte hur mycket jag har försökt närma mig dem - om jag stått på bibblan och läst baksidestexter och låtit bli att låna hem, om jag verkligen försökt läsa. Men så fort jag tänker på dem tänker jag gråhet och elände och vill inte.
Mycket intressant.
Mamma och annannan: Det återstår att se om någon i cyberrymden hittar hit och försvarar de stackars gubbarna :)
Det är liksom verkligen frosseri i elände tycker jag. En av Fridegårds böcker, jag minns inte vilken, så är det skildring av en julafton i statarlängorna och alla barnen siter och väntar på far som naturligtvis kommer hem full och utan ett öre på fickan. Då kände jag att detta är liksom för mycket, det fanns verkligen ingenting ens aningen trevligt i hela boken utan alla var fulla, dog i barnsäng och blev lurade av storbönder, konstant.
Ibland behövs det lilla för att beskriva det stora men det finns inget sånt i desa böcker. Det är väldigt svepande.
Men som sagt, om nån försvarar dem så ska jag ge dem en chans, jag var trots allt tonåring när jag läste dem.
Skicka en kommentar