söndag 7 mars 2010

Vårpromenad

Himlen är så skarpt blå och kylan så isig att det nästan är smärtsamt att promenera i den vita vårsolen. Jag hör i huvudet det gör ont när knoppar brister. Frosten har lagt sej över de begynnande knopparna. Men snart blommar de ändå, det gör de alltid.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer

och det som stänger.

Karin Boye

Weston ParkBotaniska Trädgården

2 kommentarer:

mamma sa...

Det är så vackert, jag ser våren:-)
Du fick väl fotot som Malin skickade?
Det är konstigt att det är sådana temperaturskillnader där på landet, det var några minusgrader och sol igår, i morse var det minus 20 sa hon så celluliterna frös fast i frigolitringen på toan;-) vattnet försvann, vi har ju vintervatten men det kanske varit för kallt i år, och var väldigt glad att Laura finns så de kunde äta familjepizza där:-) Väldigt glad vi inte åkte iväg, hon försökte locka ut oss men det är meterhögt med snö i hela vår trädgård och häckarna syntes inte ens och taket! Såg ut som lika mycket snö där som själva huset nästan, jag tror det är väldigt stabilt byggt, men kan bli mycket att fixa för mig senare:-) Pappa sprang genast och kollade försäkringarna;-) Här är det lite dis, jag undrar om vi inte ska gå på långpromenad men pappa säger att hans bästa skor är liiite trasiga. Puss

Nanna sa...

ååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh jag vill ozzå ha vår! salt i såren! salt i såren! et tu anna? ;-D