söndag 1 december 2013

En väldigt lång film

Jag har äntligen sett den senaste filmatiseringen av Les Miserables. Den är ungefär 2 och en halv timme lång och bara kanske tre meningar sägs utan sång. Jag blev inte sådär väldigt gripen, det blev jag inte. Det var inte riktigt min grej, det var liksom för mycket av allt. Men skådespelarna var väldigt bra, så jag är ändå glad att jag såg filmen. Min favoritscen var denna, en inte helt osann bild av landlords än idag menar jag.


5 kommentarer:

Monica sa...

Den har jag inte sett, då är den kvar:-)

Trillingnöten sa...

Jag tyckte den var jättebra! Fast jag såg den på bio och det är så jag tror att såna här filmer ska ses. Det blir liksom mäktigare så...

Steel City Anna sa...

Mamma: ja den var väldigt lång, tror inte du skulle orka så länge :)

Trillingnöten: det blir nog mycket pampigare så. Slutscenen var ju väldigt maffig med flaggor och elefanter och massa folk. Som sjöng. Förstås :)

Saltistjejen sa...

Jag såg den för ett tag sedan men tyckte inte den var lika bra som "alla sagt". Själv har jag även min upplevelse av musikaluppsättningen på Cirkus i mitt minne (från läääänge sedan, i min ungdom) och då ÄLSKADE jag den verkligen. Har efter det svårt att inte ha Tommy Körbergs röst i huvudrollen…. Plus att jag kan texterna enbart på svenska haha!
Men jag tyckte ändå filmen var helt okej.

Steel City Anna sa...

Saltistjejen: nej precis, den var ju så oerhört hajpad och skådespelarprestationerna var så höjda till skyarna, och det håller jag inte med om, förutom Hugh som var väldigt bra även om jag väntade på att han skulle fälla ut sina X-men knivar hela tiden :) men ja den är sevärd, det är den.