Påskveckan symboliseras i år igen av det här vackra monumentet, jag är så oerhört förtjust i det. Extra snyggt i vårvinden med det fladdrande blodröda skynket.Detta är den stilla veckan, den heliga veckan eller den stora veckan. Det är ingen vanlig tid. När jag var liten, var jag alldeles förkrossad när jag tänkte på all den ondska som är så oerhört påtaglig i just texterna om Jesu väg fram till korset. Och det dröjde länge innan jag kunde se det som en slags tröst - i all ondska, smärta och förnedring, den grymmaste och den värsta, har Gud gått före oss.
Den här psalmen som passar i påsktider sjöng min mormor för mej som vaggsång. Fast hon ändrade texten till Nu ska du sova, mormors hjärtegull. Texten är av det mer svårsmälta slaget, med frestarens garn och död och lidande. Det var inte förrän jag var en 20 år sådär som mormor berättade att hon fann den riktiga texten så trösterik: Mig att förlossa, offrar han sig. Då han på korset dör ock för mej. Förlossa, vilket starkt och ovanligt ord det är. Det borde användas oftare, inte bara på BB.
2 kommentarer:
När jag var liten, var det här en psalm jag ofta sjöng för mig själv.
Ibland när jag - livrädd - åkte störtlopp mellan tallarna uppe i Tjamstanberget ..,. och pappa sjöng den när han körde bilen och vi åkte på semester.
Sen .., när mammas hjärna förtvinat och jag satt med henne på gruppboendets balkong och jag hade psalmboken och sjöng några rader och mamma fyllde i.
Tänk, det fanns kvar.
Enkelt träkors....inga ord. Här i detta landet är det annorlunda. Osynligt. Om det inte gäller sex förstås, där visas allt. På andra områden är vi lite blyga.....
Skicka en kommentar