Psykologer. De gillar att prata om Maslow's behovspyramid. Av diverse anledningar har jag spenderat dagen med både den och psykologer idag. Intressant är, vilket min kollega påpekade, att kärlek kommer på tredje plats. Det är bara en ide, det här med pyramiden, sa psykologen. En teori, fyllde terapeuten i. Nånting att utgå ifrån, sa sjuksköterskan. Fast ni ju lär ut detta till oss, sa kollegan, det måste ju innebära att det ligger nånting i det? Jo, sa psykologen. Om man är i ett rum utan luft så bryr man sej inte om någon älskar en. Så är det.
Är man törstig vill man bara dricka.
Är man hungrig vill man bara äta.
Kan man inte andas så vill man ha luft.
Lite mindre självklart kommer sex på det första trappspeget, medan sexuell intimitet kommer på tredje tillsammans med kärlek.
Så är det, sa de allihopa.
Är det så? Jag läste om den här pyramiden i gymnasiet och ägnade inte så mycket analys åt den då. Det låter ju liksom vettigt.
Men jag tänker mej nu, att om jag vore törstig och hungrig och instängd i ett rum med lite syre så skulle jag kanske lägga mej ner på golvet och sluta kämpa, om det inte fanns nån kärlek, nånstans för mej.
Man skulle nu kunna blanda in religion i det här men det får ni fylla i själva. Man skulle också kunna tänka på begrepp som att offra sej för konsten. Eller att följa ett kall oavsett konsekvenserna.
Tänk, det var en sådan fundamental skillnad i hur man ser på saken. Att vifta bort det som en teori men samtidigt mena att så här är det ju, och att fundera på vad det verkligen innebär att tro på den. Utan att blinka bläddrade jag förbi och lärde mej som hastigast om behovspyramiden i gymnasiet, och var beredd att köpa den nu också. Det var så mycket annat som pockade i mitt huvud. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att detta är nånting viktigt. Det säger nåning om en människas hela livsåskådning.
Att veta om att jag är värdefull och att jag är sedd. Att veta om att det finns en mening med att finnas till. Har jag ingenting annat så har jag det. Och nu blev det visst lite religion iallafall.
2 kommentarer:
Jag vet nästan ingen sång som gör mig så trygg och lugn, som denna.
Min AP - mellanbarnet - sjöng den ofta när hon var liten .-)
Och hur intressant som helst är det med dina tankar.
Du vet när jag läste neuroscience på KI och det var hälften neuropsykologer och hälften naturvetare så tangerade det ofta det psykologiska även om det neurofysiologiska var huvudsaken. Då lånade jag snabbt ihop och läste på egen hand 20 p psykologi så jag skulle veta lite mer om grunderna som dök upp i diskussionerna eller vilka teorierna var man grundar sig på. Det var just teorier, somligt låter väl vettigt men mycket är ju helt taget från en persons teori och högst personliga tyckanden som man sedan lär ut utan några som helst vetenskapliga krav. Beror på vilken "skola" man hamnar i, då kan en annan teori gälla. R Robert pratade så mycket om sin utbildning, var Jungteorin, sedan efter många många år erkände hon hur otroligt dåligt hon mått när hon var helt i hållet i händerna på detta, och beskrev hela sin utbildning som ett sektliv. Hon blev ju någon sorts coach för Knutby sedan. Och läste en del psykdoktorers käpphästar som var verksamma i Stockholm och jag blev mörkrädd. Var hemskt obehagligt att läsa deras värderingar och behandlingsmetoder, i synnerhet det som riktades mot unga kvinnor. Detta var ändå 2000-tal. Sedan har psykologutbildningen omarbetats ordentligt, förhoppningsvis är den mer verklighetsförankrad. Sedan att arbeta med problemen i verkligheten som ni gör, där gäller kompetens förstås men mycket inlevelseförmåga och empati. Och flexibilitet efter situationen. Då har du haft en jobbig dag;-)kanske intressant också, kan ju vara kul att höra hur de själva skulle lösa problemen...
Skicka en kommentar