Härligt är det med en sån här himmel men är det inte något nästan skärande och vemodigt över den också? Kanske nånting om flyktig lycka, eller stickande skönhet.
Kanske som i den här låten:
Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar