lördag 31 mars 2018

Snö, vår och känslor

Det har varit en månad som gått både snabbt och långsamt. Sverigeflytten närmar sej med stormsteg samtidigt som det är så otroligt mycket att ordna med så jag behöver mera tid. En del måste jag vänta med att fixa av olika anledningar. Jag är otålig när det gäller byråkrati och vill bara bocka av min lista. Jag försöker låta mitt praktiska jag styra och ha energi till allt men därunder ligger så mycket känslor och svallar som ett hav. Jag kan fysiskt känna trycket från dem och skulle kanske drunkna alldeles i dem om jag lät dem komma och börja simma motströms över Nordsjön och aldrig komma fram.

Jag har gjort många förändringar i mitt liv och det enda jag har ångrat när jag väl tagit de stegen är att jag inte gjort dem tidigare. Jag hoppas att det blir så denna gången med.





5 kommentarer:

Lena i Wales sa...

Vad tråkigt att du ska lämna!
Tack för ditt mail, förresten. Intressant!
Hoppas du i alla fall får en bra påsk!

Steel City Anna sa...

Lena: ja, det är en del att ordna med både om man ska stanna och lämna. Men det ska nog gå bra för oss allihop. Jag vet att detta är rätt beslut för mej.

Steel City Anna sa...

Och glad påsk Lena :)

Monica sa...

Det rullar på tycks det till mars 2019 och 21 månader till i en övergångsperiod, men sen att alla ska söka "bofasthet" och vad det kan både kosta och betyda och hur godtyckligt kan det bli tro och hur mycket pengar har inte folk kastat ut redan och så kan det bli helt nya regler igen och vem vet om Maja är med hela vägen? Kan ju vara någon annan som tänker göra på sitt sätt.

De ska ju trycka nya pass också, det blå, en symbol för självständighet, (fast det var förvirring en tid i parlamentet för britterna hade glömt vilken färg det var förut;-), sen blev det utlagt på upphandling, Frankrike fått uppdraget för de hade bästa pris, 140 miljoner billigare än andra ungefär, kanske blir franskt:-).

Och vem vet? Det kanske inte tillåts med dubbla medborgarskap heller i framtiden och vem vill mista det svenska? Bäst i världen sägs det. Det blir nog en enda röra och fortfarande stor osäkerhet. Tråkigt hur det blivit och det är ju inte bara detta, finns en hel del även om det är vackert och kul att turista, bara de inte tror man tänker bosätta sig där;-). Men rätt okänt sådana begrepp som reglerad arbetstid och du har ju inte varit sjukskriven en endaste dag på 13 år, alltid arbetat. Känna efter är bara för de egna. Usch säger jag.

Läste hur Maja och Co verkligen ville behålla alla vikingar men då får man vara lite mer strukturerad än vad detta varit och ha mer kompetens om invånarna. Och tusentals har ju lämnat redan, det lyxiga Londonsjukhuset som påminner om vårt lyxbygge och har samma byggmästare;-), ja det står nästan tomt för personal saknas.

Steel City Anna sa...

Mamma: det är bäst att lämna medan man kan :)