söndag 23 november 2014

Dag 2. Atlanten.

Jag vaknar, ser mej i spegeln och har nya pigga ögon. Till och med lite solbränd redan från flygplatsparkeringen. Köper vykort och frimärken, går till det lilla gymmet, lyfter vikter helt ensam, stretchar och gör frukost. Tryckande hetta, kroppen är i någon sorts chock. Vi duschar kallt och tar siesta tils det blir eftermiddag. Då åker vi till Papagayo. Jag tycker alltid att det låter som Papageno. Nynnar i bilen.



Badar i havet, turkosa toner, sardiner i stim som böljar med vågorna fram och tillbaka, len sand. Få turister, en del tyskar som vandrat hit i höga strumpor och stabila lädersandaler över vulkanerna, och spanjorer, några fransmän, lokalbefolkning. Resten verkar ligga och trycka vid poolen på alla hotellkomplex.

Vi äter lätt mat, melon, ägg, bröd. Äggen har knallig gula och är väldigt smakrika. Stannar på stranden hela dagen. Simmar, solar, njuter. Som jag älskar havet. Stannar och ser solnedgången. Går en promenad i Marina Rubicon. När vi kommer hem så äter vi tapas igen, och sen somnar vi redan klockan tio.











3 kommentarer:

Elisabet. sa...

Härligt att få vara med!
På jobbet, vid fikabordet, diskuterades det här att visa bilder från sina resor. Somliga tyckte att det handlade om att malla sig .., att skryta om sina resor. Så urbota dumt!
Jag tycker att det är som att få vykort .., den här glädjen att få resa fast man sitter vid ett bord hemma. Nästan så man hör skvalpet av vågorna!
Tack som berättar.

Monica sa...

Det är bara så underbart att se dina foton! Roligt att ni har blivit stenkonstnärer också;-). Härligt det är med öar, det ger en speciell känsla att vara omgiven av vatten. Så vackert du fångar allt!

Och vilken tur att det nalkas adventstid här hemma i allt det novembergrå så jag har fått färg och must i hemmet att se och njuta av:-).

Steel City Anna sa...

Elisabet: som tur är så är den sorten inte så många och dessutom har de samlats nästan allihop i Sverige så man vet vart man har dom ;) just vykort skickade jag massor och inte ett endaste kom fram! Lite tråkigt. Så glad att jag har alla egna foton och minnen.

Mamma: tack! Stenarna fanns precis överallt. ja det är väldigt skönt med havet och vindarna.