Kyrkan i Bakewell har anor från 920, massvis av vacker konst inne i kyrkan, inte mindre än två anglosaxiska kors och en mängd gravar från vikingatiden, och är beläget på vad som måste vara en av jordens vackraste kullar med vyer över Peak District, ändå gör den inte mycket väsen av sej. Kyrkogården är full av spännande och vackra gravar, många från 1700-talet, och att få se så väl bevarade gravstenar från medeltiden och våra vikingavänner danskarna och norrmännen som korsade havet hit medan vi for mot Ryssland, det är något alldeles speciellt. Trots denna långa historia är det verkligen en levande och vacker kyrka med många teckningar från söndagsskolan, kyrkkaffe på eftermiddagarna och mycket folk.
 |
| Över tusen år gamla gravstenar. Inga bar namn så man kan bara gissa exakt vilka de tillhör. På mönstren kan man ändå se att det rör sej om norska och danska vikingar. |
 |
| Kanske en dansk viking? Bilderna under visar skaftet på en pilbåge, vem vet, här låg kanske Robin Hood. |
 |
| En nyckel på graven kunde symbolisera en smed |
4 kommentarer:
En väldigt vacker plats är det, så glad att vi gick upp på denna höjd till kyrkan och museet, så otroligt intressant. Och i England som sagt gör man inte så stor affär av saker och ting, de ofta pensionärer som sköter om allt är väldigt coola och står på jorden, samtidigt som de är ett under i serviceminded och trevliga.
Dina foton är fantastiska, du hann med mycket:-).
Och så trevligt med en levande kyrka alla dagar för små och stora med aktiviteter på denna mark med sin ofattbara historia.
Mycket att tänka på och efter och minnas.
Det ser ut som små kattungar på en av gravplattorna, intressant att de tog sig tid och att utsmyckningen var viktig, att hedra och vörda de som gått före, mer avancerat och mer tankeverksamhet än nu kan jag uppleva det som.
De där omkullvälta, med bristande respekt och känsla, gravstenarna på svenska kyrkogårdar ger mig rysningar med namn inte äldre än att jag känner igen.
Vilka fantstiska bilder. Du har verkligen lyckats fånga fina detaljer. OCh vilket lugn bilderna förmedlar.
Mamma: jag tror verkligen att mänskligheten snarare går bakåt än framåt.
Skullalundstunder: tack! Det var lugnt och fint däruppe på kullen.
Skicka en kommentar