Solig dag i Eyam

Det är ganska stor skillnad att vara här i Eyam en solig helgdag, till skillnad från en regnig tisdag som jag var förra gången. Den kusliga stämningen är som bortblåst, och jag vågar till och med gå hela vägen till den stora stenen som legat på samma plats och markerat gränsen för vart byn slutar i hundratals år. Här i de små hålen i stenen lämnades pengar dränkta i vinäger, vilket man hoppades skulle döda eventuella pestvirus, i utbyte mot mat och mediciner som leverades från närliggande byar. Människorna i Eyam gick inte över byns gränser i en heroisk handling att stoppa pesten från att spridas.

Över tusen år gammalt kors

Det där ödesmättade årtalet på så många gravar. 1666.

The boundary stone

Man får inte vara för tjock när man ska vandra på stigarna över fälten. Ganska många sådana här att tränga sej igenom. Om ena benet är smalare än ett får, då går det bra.

Minnesmonument över de män som stupade i första världskriget