Genom fönstret mot innergården ser jag de unga studenterna som delar lägenhet, de är i var och varannat fönster, skrattar, provar kläder, sippar på billig öl, lyssnar på the Blackeyed Peas, röker på balkongen och fipplar med sina Iphones. Själv har jag slagit mej ner i soffan efter att ha skurat badrummet och lyssnat på country (när jag spelade Living next door to Alice extra högt hörde jag hur killgänget som bor grannar gick förbi min dörr och sa 'alltså VEM lyssnar på SÅNT HÄR'), och tittar på sista avsnittet för säsongen av Så ska det låta. När de sjunger De sista ljuva åren nickar jag gillande och tänker att den här låten, den är inte så dum ändå.
5 kommentarer:
Jag säger bara en sak: jag ÄLSKAR Peter LeMarc.
Hahahaha, Ibland känns det som att man är ljusår från att vara student, fast det faktiskt inte var så fasligt länge sen...Började ju universitetet för 10 år sen i år...och fortsatte en så där 4 år. Jag gillar att passera andras musik, ofta får man en flashback från andra tider och minnen poppar upp :)
DEN musiken ligger bortom sentimentalitetsgränsen för mig...
Men filmen som bilden kommer ur är väldigt fin, vacker och sorglig och berörande.
Haha, här finns det inga sentimentalitetsgränser överhuvudtaget :)
Nu måste jag också titta och lyssna:-)
Skicka en kommentar