Bluebells i begynnelsen

Jag är alltid så himla rädd för att missa när de vackra blå fälten i skogen kommer, det är lite olika när det är som vackrast; slutet av april, början av maj eller slutet av maj beroende på hur kallt det har varit. Bluebells direktöversatt blir blåklocka men de är inte alls syskon utan bluebells är släkt med hyacinterna och det svenska namnet är engelsk klockhyacint. Den växer i gamla lövskogar och ger ett magiskt blålila skimmer över marken. Det är ofattbart vackert. Googla bluebells, England och bilder så får ni se! Jag har gjort några inlägg också men aldrig lyckats fånga just den finaste blomningen utan kommit lite för sent. Nu kom jag istället för tidigt men jag visar er ändå hur skogen ser ut just idag!

Hej ekorren!

Finns även en vit variant.

När kylan kom åter

Idag vaknar jag plötsligt och stirrar rätt in i kissens runda ansikte som är millimeter ifrån min nästipp. Hon glor stilla på mej och jag tillbaka, under de där sekunderna det tar att vakna och komma ihåg vem man är och vad man gör och vart man bor. När hon sen ser att jag verkligen är vaken skuttar hon runt i cirklar med svansen i krok, jamar och trampar och visar mathörnan. Jag undrar vad hon gjorde för att få mej att vakna. Minns inte något ljud. Bara den där känslan av att någon tittar på en. Kanske buffade hon lite i mitt ansikte med nosen? Hon får mat och sen somnar jag om och sover längre än jag gjorde i min vildaste ungdom. Någon gång då och då vaknar jag till av att katten strecthar sina tassar mot mina ben, halvt i sömnen. Det är mysigt.

Det är stark sol ute och jag förväntar mej ännu ett par timmar i solstolen med det är så kallt att man huttrar! Kylan har kommit, precis som förutspått, dock inte regnet, men det började just nu. Jag går till gymmet och sen på en lång promenad i skog och berg och dalar. Jag tror varenda hund i Sheffield sprungit fram till mej. Jag har nog en oemotståndlig doft av lite katt och lite mat. En del hundägare skrattar, en del ber om ursäkt mycket länge även fast jag säger att det inte gör något och en del blir generade eller nervösa och röda i ansiktet och vrålar arga saker till sina djur och det senare gäller främst män som har mycket stora hästar till hundar. Det är kanske pinsamt att visa att man inte har pli på sin hund när man är karl? Jag ser det inte så ändå, hundar gör lite som de vill tror jag bestämt, även om en del är mer lydiga än andra men nog kan en aldrig så väluppfostrad vovve ignorera tråkiga kommandon ibland när de har lust?

Nu är det så kallt i huset igen, jag som njutit av att ha dörren öppen till glasverandan i flera veckor. Pizza, duggregn och brasa, så slutar den här lediga måndagen.

Fina skuggor på husen av dessa plötsliga lövverk som dök upp från ingenstans.

Blommor i en skogsglänta.

Hem genom parken och dagens lövstatus syns tydligt - mycket grönt, nästan färdigt!

Gammalt öde hus.

Köpte en liten hortensia bara genom ett infall på väg hem, kan man ha den inne på verandan som krukväxt en stund tro?

En dröm i rosa

En dal fylld av rosa träd och buskar. Ljuvligt!

Där fåglarna är tama, maten gudomlig och John Kennedy en gång besökte sin systers grav

Den lilla byn Edensor har fått besök av mej förr - gamla inlägg kommer upp om man söker på Edensor i vänstra hörnets sökruta. Denna gång stod jag en stund vid Kathleen Kennedys grav, precis som John Kennedy gjorde 1963. Det finns en minnessten om detta. Konstigt att tänka sej att han var just här. Hur människors liv flätas samman. Kyrkogården är så vacker, särskilt nu på våren, att man nästan inte orkar med det!

Underbart gott kan man äta här i Edensor Tea Cottage

Det fina runda typsnittet från 1700-talet.

In memory of John F Kennedy, President of the United States of America, who visited this grave 29th June 1963

Kathleens make, arvinge till den tionde greven av Devonshire, dog i Belgien i strid under andra världskriget bara 4 månader efter bröllopet. 4 år senare dog Kathleen i en flygolycka.

To our American friends ... Liten skylt som beskriver vägen till Kathleen Kennedys grav.

En fasan kilar omkring.

Vitsippor och vatten

Vitsippor vid floden Porter Brook. Längs denna flod fanns en gång hundratals bruk och verkstäder, det var inte ens särskilt länge sedan, runt 200 år, och nu finns bara något enstaka spår kvar.

Valet

Jag orkar inte tänka på det engelska valet och än mindre skriva om det. Jag får ändå inte rösta (utom i kommunen) och det verkar bli ungefär lika rörigt som i Sverige. Ingen i min bekantskapskrets är särskilt peppad men Sheffield är en traditionellt röd stad, det ser man inte minst på dessa plakat som folk sätter upp vid sina hus. I en del riktigt tjusiga områden är Liberal Democrats stora. Såhär gör man inte i Sverige, väl? Det är väl knappt att familjen vet vad man röstar på ens, eller har det ändrats?

Bara för att hon är så makalöst söt

Foto-session med katt. Trött katt. Till slut somnade hon och blev bara ännu sötare.

Inga tänder var det här.

Såhär ser hon ofta ut. Jaha, var det allt du hade att komma med, tänker hon kanske.

Yllefilt. Hon älskar den.

När hon sitter såhär ser hon ut som ett litet päron. Så gullig.

När hakan är i vädret då vet man att avslappningen är total.

Den senaste grejen - ligga på yllefilten med böka fram den andra röda filten och ha huvudet under den.

Världens sötaste.

Lurviga magen ser man inte så ofta.