Nattliga äventyr och annat spännande

Igår kom jag hem sent och slumrade till i soffan. Några timmar senare vaknar jag till av att katten kommer oerhört långsamt och försiktigt trippande över mitt ena ben för att till sist lägga sej tillrätta på min mage, sträcka ut sej och ge mej en liten buff på hakan, sedan sätta igång med att stillsamt spinna. Det är så fint. Jag lägger handen på hennes rygg och somnar om. Ännu någon timme senare vaknar jag av att en man muttrar att jahaja, det var dit hon gick, och jag tänkte i någon sekund att det kanske var mej han saknade som sovsällskap, men förstod snart att det var katten. Nästa gång jag vaknar är jag ensam och jag går upp för att lägga mej i sängen, och vad hittar jag där? Jo katten ihoprullad i mitt täcke bredvid maken som har fuskat med ett extra värme-element för att locka till sej detta populära sovsällskap. Förmodligen har hon fått kyckling också.

Imorse är jag tröttare än vanligt på grund av allt hattande men katten tar ingen hänsyn till detta utan jamar efter mat mycket högt, sådär så att man känner i hjärtat att det är på gränsen till att man låter katten svälta om man gör kaffe till sej själv först. Så får hon då sin mat, men kastar hon sej över den när hon nu är så fruktansvärt hungrig? Nej, mycket värdigt, och med stor skepsis och nosen långt före tassarna kollar hon noga vad det är för nåt detta, tar en slick av såsen, och sen, sen äter hon. Det är någonting med denna procedur som får mej att le stort. Det är liksom befriande att se ett djur som är så annorlunda från sånna här flicktanter som jag själv som alltid tänker på någon annan först.

Och så har jag fått min lärarlegitimation med extra allt kan man säga, bättre sent än aldrig, bara tio år sen examen. Nej, de var faktiskt snabba, inte längesen jag skickade in ansökan alls, har bara inte kommit mej för. Lite sugen blev jag på att jobba i Sverige, mindre sugen dock på att bo i Sverige och det är ju ett problem. Maken vägrar helt just nu och säger att han hellre bor i Tyskland. Det säger en del eftersom han använder tysk som ett skällsord när han tycker att jag är för tråkig och ordentlig, typ väntar på grön gubbe, städar och får anfall över pappershögar. Men den som lever får se. Vi trivs båda  här och det är det viktigaste. Dessutom är engelska som andraspråk mer och mer efterfrågat här. Nåja, skönt att ha många dörrar öppna. Det viktigaste just nu är ändå vem som får sova med katten.