Ännu mera klass

Jag har skrivit förr om engelsmännens hysteri med klasstillhörighet, till exempel här. Men idag blev det extra tydligt, eftersom jag handlade mat på ett nytt ställe. Nu har jag tappat er redan förmodligen. Jojomen, engelsmän väljer mataffär efter klass. Arbetarklassen handlar på Lidl och Netto. Lägre medelklass på Asda och Tesco. Mellersta medelklassen på Morrisons och Sainsburys. Övre medelklassen handlar på Waitrose. Och överklassen förmodar jag, har personal som tillagar deras egna får från släktens ägor.

På Waitrose har alla dyra kappor och känner varandra. De konverserar på överklassdialekt om ditten, datten och vädret. De dricker alltid te eller kaffe i kafeet som tillhör affären innan de sätter igång med handlingen. De handlar alltid för minst 150 pund, och för detta får de ändå bara några juicepaket och lite brieost, för det är då inte billigt på Waitrose. Tanterna har ofta hatt.

Jag dricker också kaffe innan jag handlar. Även kafebiträdet pratar överklassengelska och alla tanter känner honom vid namn och tackar för kaffet när de går. Jag ska precis betala när han förfärat säger "Oh no! I'm afraid I have used our last saucer!". Det gör inget, säger jag. Jag har överhuvudtaget inte reflekterat över att det inte finns ett tefat under koppen. Han måste dock tro att jag är spelat typiskt brittiskt restriktiv med känslor och att jag på insidan kokar av förnärmelse över att behöva dricka kaffe utan fat, för han säger "Oh I'm so terribly sorry Ms, I'll charge half the price for your coffee and you can have these chocolates as well, again, I am so sorry". Jag undrar om han driver med mej, men denne man är så upprörd och ser så genuint ledsen ut så jag inser att han är allvarlig. Jag tackar för vänligheten och njuter sen av posh kaffe och chokladpraliner för drygt ett pund.

Med mina fiiina kassar halkar jag sedan hem på osaltade vägar som ser ut såhär:



Innan det är någon som känner för att le lite drygt åt britterna så kan ni fundera på detta - varifrån kommer saltet? Och så kan ni skämmas nu, för mycket salt bryts här på denna ö, och skickas till de vanligen bättre behövande, nämligen Norden (Sverige har länge varit beroende av saltimport från andra delar av Europa). Så nu finns här inget salt att salta bort snön med, och gamla tanter bryter benen på löpande band. På den lilla promenaden jag gick idag såg jag två ambulanser, en polisbil och en brandbil! Jag har slutat titta på nyheterna, för jag blir så deprimerad. Igår intervjuades folk som gick/halkade med bagage längs motorvägen till flygplatsen i brist på annan transport. Så när dom kom fram var ju planet ändå inställt. Tragikomiskt ...