Brittisk TV

Jag har i helgen tittat på två underliga TV-program och en fantastisk film, Margot at the Wedding, som jag rekommenderar! Men låt oss stanna vid underlig TV.

Det första programmet heter Paris Hiltons Best British Friend och är en slags Robinson i vänskap; ett dussin ungdomar tävlar helt enkelt med varandra om vem som ska få bli Paris nya bästa vän. De tävlar om vem som kan köpa bästa presenterna, designa snyggaste klänningen (varpå Paris suckar, ne, den e inte tillräckligt rooosa, next!), vet mest om Paris och så vidare. Nästan lika underligt som själva programmet är att det finns en faktasida med väldigt mycket irrelevant statistik om programmet på wikipedia.

Jag tror nog att detta är det sjukaste jag hittills sett på TV, och eftersom jag inte vet om programmet visas i svensk TV så måste jag informera om detta. Jag tyckte Tila Tequila var hanterbart, jag har börjat vänja mej vid Ant and Decs I'm a celebrity, get me out of here! där brittiska b-kändisar äter myror och badar bland larver (inget är ändå grymmare än när Gunde skickade ner sin egen fru i ormgropen i Fångarna på Fortet, och då var jag nog bara en tio år sådär och härdad för alla kommande tv-program efter det!), och alla talangjaktsprogram. Men Paris Hilton som ska välja vem som är mest moralisk och snällast för att bli hennes kompis, alltså där har det väl ändå gått för långt?! Se en preview av nästa avsnitt här. Gänget ska skyffla ko-mockor för att imponera på Paris. Jomenvisst. Det värsta av allt är att jag ändå inte kan låta bli att titta då och då på detta gräsliga program.

Då skäms jag lite mindre för nästa program, också underligt på sitt sätt, men ändå närmare det normala. Jo, nya BeverlyHills 90210, se trailer här. Tonåringarna ser ut som att de faktiskt är sisådär 17 år (inga 35åriga Dylans) men har samma problem som förra omgången att passa in, ha snygga kläder, bleka tänderna (ALLA i de nya avsnitten har självlysande tänder), få bra betyg och samtidigt vara med i skolans Broadwaybudgetproduktion till skolmusikal. Stor humor är det att se "Kellys" nya rollprestation som skolpsykolog i rosa blus och skyhöga klackar. Då är "Brenda" mycker mer trovärdig som dramapedagog. Det är såklart inte lika bra som de gamla avsnitten, men ändå helt ok tidsfördriv. Det verkar som att producenterna tänkt på oss gamlingar för det handlar lika mycket om lärarna och föräldrarna som om tonåringarna.

Welcome back Brenda!