I helgen som gick hade jag tid att lyssna på en hel hög med sommarpratare. Det var två jag tyckte var riktigt bra, som jag inte tipsat om förrut:
Leo Razzak har många skrivit om, och det var ett väldigt bra program. Ord som forsade snabbare än Jonas Gardells, med ännu längre prat-tid. Jag fick stor hemlängtan, inte till Stockholm, utan till den svenska förorten, och jag är så glad att fler röster börjar höras med nyanserade berättelser. Jag fick återigen lust att läsa
Där jag kommer från av Per Wirten, som jag skrivit om förrut. Den ger ett historiskt perspektiv till Leos sommarprat.
Anna Blomberg var oerhört rolig på ett alldeles genuint, okrystat sätt, för att hon tycker att hon är rolig själv helt enkelt och bara kör på. Väldigt uppfriskande. Kände igen mej otroligt i Barbie-lekarna och hon fångar svårigheterna med att vara feminist: "Tänk om de andra kvinnorna i kvinnohuset skulle se att jag hade stringtrosor?"