Äntligen

Den planerades i november, så den har tagit god tid på sej. Men nu har den slagit ut, plötsligt bara. Värd att vänta på!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Dagen idag gick inte som planerat på grund av oplanerat jobb. På spårvagnen hem somnade jag, jag var så ofantligt trött. Sen gick jag av i stan och köpte ett par ofantligt piffiga chockrosa vårskor. Åt middag på ett pensionärsställe - kålrot och kättfärspaj på brittiskt vis, alltså köttfärs med massa brun sås och ovanpå ett sorts smuldegstäcke med massor av smör. Det var gott. Något sådant hade jag aldrig ätit under mina första år här. Det intygades också att köttfärsen var brittisk och inte fransk och att tanten hade gjort pajen själv. 5 food hygiene stars hade stället också. Det har gjorts mycket kontroller på sistone och ganska många snabbmatsställen har stängts. Däremot har väldigt många pubar fått högsta beröm.

Nu har maken gjort kaffe och jag känner mej som en människa igen. Om det går att titta från Sverige rekommenderar jag serien "The Golden Age of the Album". Vilket fantastiskt land England är när det gäller musik, man glömmer nästan bort det för att det är så självklart att man inte tänker på det. Programmet om Beatles Please Please Me med nya inspelningar med otroligt begåvade nutida artister var ett energipiller. Lyssna bara på denna version av Twist and Shout:



Den söta låten Chains fick en ny dimension med detta band tycker jag:



Jag har alltid gillat de senare mer experimentiella albumen men Please Please Me är överraskande bra, det här programmet fick mej att se det i ett nytt ljus.

Kålrot, Beatles och shopping. Inte så dumt ändå.

Vårvinter i växthuset

Hellre än någon dyr SPA-dag, sitter jag här inne och glor en stund. Varm fuktig luft, porlande vatten, storögda småungar som för första gången ser en riktigt gigantisk kaktus.

Att leva i nuet

På ett sätt är det väl lite stressande att leva i nuet. Det finns inget sen. Å andra sidan om man lever sen, så finns det inget nu. Och kanske inget sen heller. Jag känner mej ändå lite jagad när skuggorna blir långa och ännu en dag är slut. Det går så fort. Ögonblick på ögonblick på ögonblick. En liten stund fångad på bild. Solen sken.

Tid för romantik

Nej, det är ju inte alltid man har det, tid för romantik. Var har du lagt budgetpapprena, smsar jag till min kollega, jag kan fixa men dem nu, mitt möte blev inställt. Jag har dem med mej, piper det tillbaka, du kanske skulle umgås med din man nu när det ändå är alla hjärtans dag och inte med budgeten. Visa ord, helt klart. Jag ringer således min man. Han svarar inte. Jag sätter mej på Starbucks. Inser hur vansinnigt trött jag är. Ringer igen. Berättar att jag slutat tidigare än väntat. Att jag tänkt köpa en liten tårta på det franska konditoriet. Så kan vi ses i stan istället. Men det går inte. Det blir kortslutning i makens planer. Påminner inte helt lite om min far. Jag skulle ju hämta dej klockan åtta, säger han. Jag kan hämta dej kanske kvart i åtta, men inte tidigare, för så har jag planerat. Det finns ingen särskild anledning bakom denna planering, förutom att det är just planerat. Då blir jag ännu tröttare, vilket borde vara omöjligt, men det går alltså, och jag säger jaja och lägger på och tittar på par som går hand i hand utanför och känner mej bitter. Sen förstår jag att samtalet sjunker in, och de ändrade planerna, så är det med karlar, det tar lite eller mycket tid, och han ringer och ringer men eftersom jag känner mej på bristninggränsen så lugnar jag ner mej lite innan jag svarar. Tar bussen hem. Pratar med mamma.

Så blir det lite romantik ändå. Maken har glömt vart han placerat kortet han köpt för ett tag sen (jag hittade som tur var det jag köpt till honom men det var nära ögat) men har istället köpt röda och rosa rosor så jag har lite att välja på, två chokladaskar och gelehjärtan och en liten mugg från Starbucks speciellt för morgonkaffe. Han frågar om han ska tvätta lite kanske, som uppmuntring. Sen hejdar han sej och säger att vet du, vi skulle kunna åka till IKEA snart. Den ultimata presenten. Mamma har skickat tidningar och ett smycke. Och två chokladkakor, men bara en är kvar. Maken säger förnärmad att det stod minsann hans namn på den andra. Det gjorde det också.

Så det blev en fin dag ändå. Omtanke slår väl passion ibland i det äktenskapliga livet. Det är ganska romantiskt i det stora hela att få IKEA-besök  i present. Undrar om de har åsna i sina köttbullar. Fast det går väl det också. Till middag äter vi nudlar av den sorten som finns på Konsum. Den bästa.

Videkissar

Ulliga knoppar passar på alla hjärtans dag tycker jag!

Den trettonde februari

Det var kallt idag. Jag tvingade mej in i duschen imorse, mest för att vakna. Jag fick ha den på allra varmaste temperaturen men det var ändå bara just precis varmt. Sen var bussen försenad. Stressade över att bli sen till ett möte som den jag hade möte med hade glömt att vi hade, så det gick ju bra ändå. Blev däremot sen med alla andra möten, tills ett blev inställt på grund av snön, som kom, senare än väntat, men kom, det gjorde den. Hade en trevlig lunch med min kollega. Jobbade effektivt på eftermiddagen. Blir på bra humör av sådant. Får två fina telefonsamtal med uppskattning. Dricker en kopp kaffe på Starbucks och läser om partikelverb. Påminns om hur mycket jag älskar grammatik och vad svenskan är ett härligt språk. Hålla PÅ och HÅLLA på till exempel. Två olika betydelser. KÖRA på och köra PÅ. Undrar hur vi började hålla på just så i svenskan, hushålla med antalet ordet och pendla lite med vart stunsen ligger istället. Gick ut och väntade på bussen. Väntade och väntade. Not in service stod det när det väl kom någon. Det var himla kallt igen. Snön började töa och det var halt som attan. Ändå var det en stor lastbil med tivoli-maskiner på Fargate, lagom till Valentine's. Det kändes ironiskt att bussarna inte kunde köra men lastbilar med karuseller, det gick vägen. Kom till slut hem. Äter en blodapelsin och dricker kanelte med sådana där Yoga-demoner i. Maken lagar köttbullar. Imorgon ska det bli sju plusgrader.

Så var det just idag. Kanske kommer jag sitta på hemmet en dag och tänka tillbaka med saknad.