Det var heller ingen omedelbar förälskelse i själva stan, det tog tid att vänja sej vid arkitekturen, kulturskillnader och den mycket speciella dialekten här. De fantastiska områdena utanför universitetsområdet tog det också ganska lång tid innan jag upptäckte, det berodde mest på att jag inte hade tid. Vi hade extremt mycket kurslitteratur att plöja igenom och jag hade dessutom fokuserat på modernismen, inga enkla verk precis kombinerat med en avancerad kurs i språkhistoria som mer påminde om matematik. Men jag kände mej också förstås lite osäker i ett nytt land och höll mest ihop med andra studenter och stack inte iväg för långt på egen hand. Vi reste också mycket, jag mötte upp mina föräldrar i London och vi åkte ett gäng kompisar upp till Edinburgh.
Det är roligt nu såhär över tio år senare att ha en överblick och kunna titta igenom många bilder och inlägg om Sheffield. Jag har sammanställt en liten bildkavalkad av Sheffields olika sidor. Hoppas ni gillar det, och kanske kan det gå lite snabbare för någon annan småvilsen student eller besökare att upptäcka juvelerna! En sak var hursomhelst överväldigande från början och har stadigt hållit i sej sen jag flyttade hit - vänligheten och atmosfären som är som i en gullig liten by fast det är en stad. Jag tror det kan vara världsunikt!
 |
| Här ser man gränsen mellan stad och land extra tydligt. Förorten Fulwoods bebyggelse tar slut och hagarna och hedarna tar vid. Sett from Ringinglow Road, en lång slingrig väg från city ut mot Hathersage. |
