Mitt, kattens och makens rum, i den ordningen: det stora sovrummet. Jag älskar när ljuset flödar in. Det glittrar efter regnet. När jag går uppför trappan dit så känner jag mej trygg. Tacksam för att ha ett hem. Ett hem att tycka om.
När garderobsdörren är öppnad, då vet man att det ligger en liten kisse därinne på sin kudde och har egentid. Hon är duktig på att öppna dörren men inte på att stänga den, och hon ser både sur och förbryllad ut när man kollar in hos henne - här ligger ju jag och är ifred helt hemligt! Hur visste du!?
Idag kom den. Sommarvärmen. Helt underbart! Både jobb, skogspromenad, cafe, Meadowhall, storhandling och fin middag har hunnits med. Solen och värmen ger energi! Och ibland är det kanske bra att tvingas gå upp i ottan ...
Hathersage är en liten by med ungefär 2000 invånare. Det går fort att ta sej hit från Sheffield med bil, cirka 20 minuter, men jag har också gått flera gånger på några timmar. Det finns olika vägar att gå som är mer eller mindre krävande, men lite klättring är svårt att undkomma! Hathersage är känt för att Lille John (Robin Hoods vän) ligger begravd här, som jag skrev om i ett tidigare inlägg, men också för att Robin Hoods grotta där han sägs ha gömt sej finns i närheten och att Jane Eyre, Charlotte Brontes klassiska bok, är baserad på denna by och en av familjerna som bodde här.
Vyer över Hathersage
Stanage Edge i bakgrunden
Stanage Edge i filmen Pride and Prejudice med Keira Knightley.
Jag har en stor mängd foton på stenar av någon märklig anledning. Jag kan inte gå förbi en gammal stenmur utan att fota den och eftersom den här delen av England är synnerligen rik på sådana blir det en del. Här kommer några favoriter. Ett och annat hus (av sten) får vara med också.
Den här typen av vägar, med gräs och hjulspår och knölig av stenar, sådana vägar gör någonting med själva själen, man känner sej liksom rotad. I tusentals år var det sådana här vägar man tänkte på när man hörde ordet väg. Inte asfalt och filer och trafikljus. Jag går här och glömmer tid och rum. Ibland är jag en liten flicka på väg till hästhagen hos mormor, ibland är jag på väg till marknaden i Manchester, sådär någongång på 1600-talet. Många fynd från romartiden har hittats i dessa trakter. Det är spännande bara att veta det.
I månader har jag gått och spanat på de svällande magnoliaknopparna och så när de väl slår ut missar jag det nästan! Nästan överblommande. Så fort det gick, på en vecka bara.
