Livet är hårt

Just hemkomna från den relativa vildmarken i Peak District, hittar vi det största naturögonblicket på vår egen gata: en sparvhök som kalasar på en duva nästan lika stor som sej själv. Hon ser läskig ut och stirrar stint med orangea ormögon innan hon nonchalant spottar ut lite fjädrar och breder ut vingarna och flyger någon meter längre bort med sitt byte innan hon fortsätter äta. Jag är begeistrad, fågeln är ju så fantastiskt vacker och samtidigt är det ganka äckligt det hela. Men sådant är väl livet. Jag undrar om duvan var död från början och höken fann den, eller om den dödade den.

Tips

Äntligen tog jag tag i att lyssna på Saritas sommarprat, jag kände att jag måste vara liksom redo för det. Så glad jag är att jag gjorde det! Vilken värme i hennes röst. Jag rekommenderar det verkligen, man fick energi av det och det låter kanske konstigt med tanke på temat men jag blev faktiskt glad också. Det går att förändra och förbättra.

Sen vill jag även rekommendera Scheles sommarprat som jag lyssnat på sent omsider och som jag tycker var väldigt roligt och uppfriskande.

Trevliga upptäckter i mataffären

Vi har börjat handla lite mer på Waitrose nu. Det är inte lika snobbigt längre och de har mycket trevliga och annorlunda matvaror. Brandy snaps till exempel, knäckflarn som smakar konjak. Och saffransbröd, som man kan låtsas är en lussekatt. Jättegott!

Goda grannar

Jag läser vidare om Glasberga. 15% av Sveriges befolkning har någon form av psykisk sjukdom. 1,8 miljoner har någon form av funktionsnedsättning. Det är många människor. Det är någon i varje familj, varje skolklass, någons mamma eller pappa eller partner eller barn. Hur ska man vara för att vara en god granne? Vad ska man jobba med? Ska man tycka om att grilla? Vad ska man rösta på? Vilka betyg ska man ha haft i skolan? Ja, hur ska man egentligen reagera när man möter en okänd på gatan? (det är någon i protestbreven som undrar hur det kommer att gå till, om någon från gruppboendet skulle möta en okänd på gatan, och verkar rädd för detta. Kanske skulle de säga hej, det gör man ju inte i Stockholmstrakten. Det kan bli pinsamt, rentav farligt kanske?) Ska man låna ut ägg och socker till en granne? Ska man hälsa på varandra? Ska man le mot varandra? Ska man skotta snö åt varandra? Vart ska man köpa sina kläder? Vad exakt är det som utgör en trygg granne, en god granne? Vad exakt är det som en person med funktionsnedsättning inte gör, som är så farligt?

Jag tänker på detta när jag sitter med en kopp kaffe i stan efter ett långt jobbpass. En äldre herre har precis kallat mej sweetheart och bett mej vakta hans väska när han går på toaletten. Småpratat lite om vädret. Det finns en annan värme här. Det är ingen som förutsätter att andra människor är livsfarliga. Varför gör man det i Sverige, som är ett såpass tryggt land? Varför är det fortfarande folk som skriker glåpord efter samkönade par i landets huvudstad när vi kan sjunga Pärleporten med Gardell i statlig television på bästa sändningstid och hylla Glada Hudik till skyarna? Är det något som ligger och pyr därinne i Svenssonsjälen som inte får komma ut förutom när man tagit sej en grogg och tvingas möta verkligheten öga mot öga i sin egen trädgård? Är det skammen över att vara annorlunda själv och vara så innerligt rädd för att visa det? Nu när man har lyckats skaffa sej en villa och en fru och ett barn och ett vanligt jobb och kanske spelar man golf på helgen. Ska det komma någon och påminna om hur livet är bakom Facebook-kulissen? Är det det som är så farligt?

Bärsäsong, äntligen

Just nu skulle jag kunna leva på bär. Det är bara nu man kan köpa färska vinbär i affären. Jag tänker alltid på mormors trädgård och på Tjernobyl när jag äter röda vinbär. Mamma påpekade alltid att man inte skulle föräta sej ifall det var Tjernobyl från Ryssland på bären, det var sena 80-talet. Jag gick och letade efter den där Ternobylen och ibland om det var någon prick så frågade jag morfar - är det där Tjernobyl? Är det Tjernobyl på den? Nej, det är mjöldagg, sa han då. Det verkade nästan värre än Tjernobyl.

Nån som provat gula hallon? Lite sötare än de röda.

Skamligt och skrämmande

Jag läser i Aftonbladet om grannarnas kommentarer till planerna på ett nytt LSS-boende, och blir först arg och sedan rädd. Har vi alltså inte kommit längre? Personligen bor jag hellre omringad av gruppboenden än granne med sådana här självgoda, elaka, smygfascister. Tur att England är ett lite mer framåt land iallafall. Skäms!

Bamsekatt

Kissen i Botanical Gardens är större än någonsin. Den skrämde slag på en tax bara genom att stirra stint. Visst är den vacker! Vilket uttryck den har. Jag börjar mycket starkt fundera på att bli kattägare. En sån här röd cool en vore extra roligt.

Passa dej

Jag ser dej hela tiden

Oerhört stilig!