Sommarbild

Söta ankungar i dammen i Weston park.

En ovanligt underhållande politiker

Jag gillade verkligen dagens sommarpratare. Bakom allt politiskt standardsnack som alla politiker alltid startar med så glimtade där faktiskt fram ett personligt, intressant och roligt porträtt av mannen som var den ende partiledare som inte gick på kronprinsessans bröllop förra året vilket resulterade i de roliga sketcherna 'samtidigt hos Ohly' - han kommer alltid att ha min respekt för det. Jag tycker om folk som inte försöker ställa sej in.

Lyssna gärna på karln - han imiterar bland annat Juholt med dialekt och allt, visar en romantisk sida och mycket känslor, spelar stundom synnerligen underlig musik (progg, inte helt oväntat), pratar om fotboll, sjunger folkpartilåten (mer oväntat), analyserar Ekelöf och berättar att han hellre jobbade på SJ än blev varken präst eller partisekreterare.

Det är något lite rörande över alltihop. Han är liksom inte alls rädd för att vara pinsam eller säga något utan att först ha snirklat till en typisk politiker-formulering. Det är nånting väldigt fint, genuint och ovanligt i det.

Till de folkhemske

Av hänsyn till de estetiska kraven
(som också är ändamålsenlighetens)
har arkitekterna gjort molnen fyrkantiga.
Över de öde skogarna sträcker sig alltså förstaden.
Högt över åsarna radar sig molnkuberna
speglande djupt i den intet ont anande skogssjön
mäktiga filer av tomhetsfönster
understrukna av solnedgångens vackert röda neon.
Där leker i pietetsfullt skonade cumulushögar hygieniska

                              barn
(aldrig berörda av människohänder)
medan i rotationsparasoller omkring dem
strängt avlönade kommunalbarnjungfrur svävar.
Varje dag blir det kväll och könlösa vitaminarbetare
kommer i årsklasser avtalsvis svärmande hem
till sitt privatliv, Svea, hormonernas drottning
noga vaktad av förtroendeingivande utkastare.

Och det blir natt och tyst. Bara sophelikoptern
surrar i sakta mak från port till port
förd av en framtida utstött, en anarkist och poet
livsdömd att bortkasta allt fantasisnusk.
Den liknar på avstånd en jättelik svärmarfjäril
brummande framför morgonens klase av skär kaprifol
högt, o högt över härliga frisksportarskogar
där aldrig mer någon luffare någonsin luffar.

Gunnar Ekelöf (Non Serviam, 1945)

Både blommor och frukt

Rosor på paketet, frukt i innehållet

Luktar hallon och godis!

Blåbär och vanilj

Den här kan man smula sönder en liten bit i taget och få ett mjukt tjockt täcke av bubblor i badet

Det traditionella temat för den fjärde bröllopsdagen är blommor och frukt. Och både och ingick i min fina present från Lush. En hel härlig låda full med doftande bubblebars, tvålar, krämer och badoljor. En perfekt bröllopsdagsgåva!

Sju år

Maken valde vigselringar och tog i hemlighet med sej en av mina ringar till Prag för att få rätt mått.

Idag är det vår fjärde bröllopsdag och det sjunde året tillsammans. Det här inlägget får hamna under etiketten 'Resor' eftersom det är den längsta och mest modiga resa jag har tagit mej an, och som på många sätt blev istället för de många andra bokstavliga resor jag hade tänkt mej - det blev istället en resa hem, som dock alltid är en pågående färd. Det går att hoppa av. Det går att resa iväg. Det är ett ständigt val, att välja varandra. Och ett ständigt mod, att visa varandra hela spektrumet av sej själv. Och som alltid, när jag letar i den höga lyriken efter något som speglar hur jag känner, hittar jag det istället på pricken i det banala.

I see your true colours, that's why I love you. Don't be afraid to let them show. Your true colours are beautiful, like a rainbow. Show me your colours. Show me your rainbow.

"Nu får du sluta läsa om det"

Så sa min man imorse. Jag läser och läser i alla tidningar, både svenska, norska och engelska. Det är väl ett försök att begripa det som har hänt i Norge. Det som stack till allra mest var den här artikeln från Expressen. Pappan säger:
"Sista gången jag träffade honom var han 15-16 år, då var han en vanlig pojke."
 En vanlig pojke. Vad hände sen? Och vems ansvar är det?

Önskerubrik 15

"Om jag bara fick läsa en bok i resten av mitt liv - vilken skulle det vara, och varför" önskar Trillingnöten som rubrik.

Ibland på kurser och så brukar man få en sån här fråga som en lära känna varandra övning, och då brukar de säga att man inte får säga nåt standardsvar, som till exempel Bibeln eller Koranen eller nån uppslagsbok eller så. Så jag säger inte Bibeln.

En ganska svår fråga faktiskt. Funderade först på en poesibok med riktigt krångliga dikter som man skulle kunna sitta hela livet och grunna på, kanske nånting av Yeats, men så tänkte jag att det kan bli tröttsamt i längden. En bok som jag har läst massvis av gånger utan att tröttna på är Tove Janssons novellsamling Det Osynliga Barnet och andra berättelser. Där kan man läsa om Snusmumrikens frihetslängtan, filifjonkans rädsla för katastrofer, hemulen som älskade tystnad och mumintrollet som desperat försöker bli vän med en elak drake. Vad mer kan man behöva?

Vad säger ni, vilken bok skulle ni välja?

För gammal för festival

Nu har det precis tystnat, dunkadunkat från festivalen Tramlines mitt i Sheffield, världens största gratisfestival. Jag kände igen endast ett av banden som spelade och tyckte mest att unga männsikor har underliga kläder på sej nuförtiden och skräpar ned i onödan. Medan jag gick och tänkte sådana tankar blev jag förvisso flirtad med av en ung kille vilket piggade upp mej lite. Sen gick jag hem och strök färdigt tvätten.