fredag 30 mars 2018

Långfredag


Det är första gången i år som det är tillräckligt varmt att ta av sej jackan. De första träden har börjat blomma. Jag går långt, långt och tänker på andra långfredagar. En sådan satt jag på akuten med hjärnskakning efter att ha blivit nedslagen av en vårdtagare. Så mycket energi jag har lagt på mina relationer och mitt jobb, på att försöka underlätta för andra, göra fint, visa omsorg. Så många gånger som jag borde ha sagt att vet ni vad nu skiter jag i det här. Någonstans inom mej brinner den vreden, men jag gråter sådana floder att det är som om universum vill släcka den. Men någon gång måste tårarna ta slut. Och lite glöd är förhoppningsvis kvar då.

2 kommentarer:

Annika sa...

Anna, kram till dig!!
Glad Påsk, hoppas du får lite påskmys. Hoppas du kommer iväg till kyrkan som du ville och önskar. Vet ju att du har lite ledigt nu.
Låt alla tårar komma som pockar på.
Glöden, den har du! Det märks så väl i det du skriver!
Påskkram från mig!!

Steel City Anna sa...

Annika: tack Annika :) jag hoppas på en lugn helg och lite påskfrid. Det vore skönt. Påskkramar tillbaka :)