Jobb, jobb, jobb. En halv liter kaffe. Dags att stryka klädhögen. Orkar inte laga mat. Regn. Kvalmig luft som ligger och vispar på marken och vägrar stiga sådär majestätiskt höstlikt och deklarera att sommaren är slut. En dag att inte minnas på hemmet - har för övrigt besökt just ett sådant idag. Ändå, aldrig kommer den åter. Dagen alltså. Denna svettiga, stressiga, genomgrå dag. Fast det känns så. Det känns som om den kommer igen och igen och igen. Undrar om det är så det känns när man väl sitter på hemmet. Kanske ser man fram emot chair aerobics på tisdagskvällar.
3 kommentarer:
Ja, ack vilken framtid att drömma om ,-)
Själv har jag gjort mest ingenting idag. Slut på efter helgens långpass.
För min egen del tror jag inte på någon ålderdom.
Hoppas det blir bättre när kollegan kommer åter, puss
Elisabet: Ja, jag undrar jag, hur det ska gå :)
Monica: Ja, det blir nog bättre då!
Skicka en kommentar