Idag när jag vaknade så var det mulet och regn, och jag huttrade till. Och jag kände att denna dagen bryts inte bara min barfota-skorna-vana och min strumbyxe-vana, nej idag krävdes det faktiskt rikitiga strumpor. För första gången i år. Det var mycket deprimerande.
Å andra sidan, det har inte varit en helt dålig dag. Ganska lugnt på jobbet. Lyckades gå lite tidigare. Kurade ihop mej i ett hörn på Starbucks. Upplevde den fina engelska artigheten i kön - den unge killen framför mej ställde en extra fråga till expediten, som svarade mycket noga och ordentligt, killen vände sej då om, log vänligt och sa ursäkta att jag tar extra tid i kön, varpå expediten också log och när det var min tur, bad så hemskt mycket om ursäkt att jag behövt vänta. Det var alltså bara vi två i kön. Sånt, jag tycker om sånt. De är fina, britterna. Dessutom fick jag en fin komplimang idag av en i personalen som mer hade att göra med mej som person än jobbet. Det kändes bra.
Nu ösregnar det. Jag har titttat på det nya programmet Hubinette, som var bra. Tappar upp ett skumbad. Och har en gammon-steak i ugnen. Det är redan mörkt.
4 kommentarer:
Här kändes höst också, gick hem vid niotiden, kolmörkt och lite kusligt, är så folktomt, ja folktomt och folktomt, om en varg eller älg skulle hoppa fram gör inget men när en bil saktar in framför, stannar och det inte finns en älg ens, ja då är det usch. Det där verserade du beskriver tycker jag mycket om, får gärna flyga över Nordsjön hit;-).
Konstigt att det blir mörkt så fort, en obehaglig överraskning varje år!
Vilken härlig artighet! Det är inte så ofta man ser sånt i Sverige ska jag erkänna. Vänta lite...tror nog det aldrig har hänt!
sällsynt är det helt säkert!
Skicka en kommentar