Förgänglighet

Bland de vackraste texter jag vet är den sista versen i "En vänlig grönskas rika dräkt". När jag tog den här bilden en tidig morgon vid den gamla kyrkan vid Hollinsend spårvagnsstation nynnande jag den tyst för mej själv. Det är särskilt det där uttrycket 'omplantera' som jag tycker är ett så trösterikt sätt att tänka sej döden, vad man än tror på.

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.

Carl David af Wirsén