En intressant utställning pågår i Winter Gardens där äldre människor gjort avtryck i färg av sina händer. På en av dem står det
these hands made bombs during World War 2. Jag står länge och tittar på den. Som ringar på vattnet är det, varje krig. Tänk att sitta på ålderdomshemmet och tänka på just det. Sedan finns det en åttiofemårig dam som skriver
these hands looked after children. I loved to teach them right from wrong. Och en herre som skriver
my hands might have saved lives when I worked as an ambulance man. Någonting rörande är det med hela utställningen. Vad skulle jag skriva tro?
These hands are for other hands to hold, kanske. Det vore fint. Men jag kanske inte är så poetisk på hemmet.
Vad skulle ni skriva?
4 kommentarer:
,-)
Ja, VAD skulle man skriva?
Nå, den utställningen är ju som gjord för mig .., jag skulle lätt - om jag hade pengar och tid över - ta en flygbiljett till Sheffield för att få se detta.
För mig är en sån utställning lååångt mycket mer intressant än aldrig så fantastisk konst.
Tack som berättade och tog bilder!
Fantastiskt vackert! Gillar! Måste fundera på min rubrik...man är ju mer än bara sitt jobb...eller måste det vara yrkesrelaterat?
Så vackra trävalven är mot himlen, en underbar plats med alltid något att tänka på eller som fångar ens blick. Ja, jag ser på mina händer, de är små och smala, men har burit mycket...
Elisabet: Japp, detta hade du gillat! :)
Trillingnöten: Nästan alla män hade skrivit om sitt yrke medan många kvinnor skrivit om barn eller en hobby, lite intressant bara det!
Mamma: Ja, det är väldigt fint där, särskilt en vardag när det inte är så mycket folk.
Skicka en kommentar