Vacker kyrka

En stor överraskning var denna stora, vackra och ljusa kyrka på en liten utflykt. I centrum fanns också världens gästvänligaste turkiska café.

Alla hästarna hemma

Hon har inte alla hästarna hemma i stallet sa en vän till mej en gång och då hade jag aldrig hört det uttrycket förrut.

Här var hästarna hemma iallafall ...

Har ni några roliga talesätt?

Ska du inte äta upp din sjögrässallad?

Det är väldigt hippt här i Stockholm känner jag som ägnat mej åt brittisk pubmat så länge. Jag har ingen aning vad jag åt faktiskt men det var gott och det gröna som jag lämnade kvar åt min vän gärna upp!

På toaletten blev jag himla imponerad att man hade himmel!

Skärgården

Den svenska skärgården. Det var så längesen jag var här. Så härligt att simma i havet. Helt otroligt varmt var det.

Mitt i livet

Mitt i livet är jag nog nu, jag har inga förhoppningar eller önskningar om att bli hundra år. Jag har ingen större lust att fira heller men kanske går jag ut och dansar med en barndomsvän som för 18 år sen när jag var just 18 år. Dansa och fnissa. Man är inte äldre än man gör sej!

Att det gått ett helt år sen min förra födelsedag är helt omöjligt att greppa. En livstid sen.

Ett tecken på min långa tid bortom Sverige

Man vet att man varit borta länge när man ser alla dessa varianter på Ahlgrens bilar! När jag åkte fanns det bara en sort.

Levande charader

Vem är du, vem är jag ... jag hittar lådor fulla av teckningar. Jag har ingen aning om vilka det är på bilderna förutom Picasso. Jag har inte ens någon större aning om vem den femtonåringen var som målade så mycket. Jag hade glömt hur kreativ jag var. Skrev konstant, böcker och dikter som jag nu slänger, i stora drivor. Jag visste ovanligt mycket om livet tidigt. Eller det gör man som ung. Nu vet jag att man vet så mycket lite. Det är skönt att rensa och kasta bort det man kan så blir det lättare att gå. Fast teckningarna sparar jag.