Idag har jag skrivit in mej på Skatteverket och önskats välkommen hem. Det var en väldigt dubbel känsla för hem är ju inte riktigt hemma ännu och det som var hemma har jag lämnat. Alla broar till England är nu brända i och med Brexit och att jag inte kan ansöka om att få stanna där när jag nu officiellt flyttat hit igen. 14 år, bara bortblåsta. Jag vet att det är rätt beslut, men det är alltid svårt när någonting blir så drastiskt. I teorin har jag funderat över det länge och analyserat alla konsekvenser, men nu är det gjort, och det känns på ett annat sätt, tungt, tungt i hjärtat. Jag kände mej så stressad när jag var där och fick förklara så många gånger att jag var skild och ge så mycket information om det vilket kändes lite underligt. Det är jätteviktigt, för systemet, det måste bli rätt med civilståndet, sa handläggaren liksom lite överslätande för mitt ansikte är ofta en öppen bok.Men sen var det klart. Jag är så van vid det engelska systemet där myndigheterna inte samarbetar och det inte finns personnummer eller ID-kort så jag tänkte börja köa på nytt till Pensionsmyndigheten och allt möjligt. Nej, det samkörs ju, sa de och jag tänkte att just ja, så är det.
Nästa brådskande punkt på systemlistan är att få tillgång till mina mediciner och jag är djupt förvirrad av den svenska sjukvården. Jag tänkte att jag måste registrera mej hos en vårdcentral men det verkar man inte ha någon egen längre och man bokar tid och recept och allt möjligt på nätet. Jag får forska lite mer i vart man börjar någonstans. Om någon har tips så berätta gärna!
I England går allt igenom en GP, den vårdcentral man bor närmast. Man börjar alltid där och får remiss till närmaste sjukhus om så behövs, ja, det finns naturligtvis akutvård också. De sköter recept och har alla ens journaler och sjukdomshistoria och kallar en till olika tester och håller reda på vilka blodprov som behövs när. Det har fungerat så oerhört bra. Vi får se hur det blir nu, lite orolig är jag.
måndag 4 juni 2018
Ny vinkel
Jag minns att första gången jag såg detta bostadsområde så tänkte jag att maken till fula hus har jag nästan aldrig sett. Men från den här vinkeln i perfekt symmetri är det riktigt fint.
söndag 3 juni 2018
Några fler intryck
Det är otroligt hett här nu, men det är en torr hetta. Jag har ofta tänkt på skillnaden mellan fuktig och torr kyla och fuktig och torr värme. Jag har aldrig fryst så in i märgen som i England och heller aldrig svettats så mycket som där. Jag svettades mer en mulen 20-gradig vårdag där än i 30 grader här. Det var bara intressant att uppleva teorin i praktiken.
En annan sak - Stockholm har växt så in i Norden! Det är så otroligt mycket mera människor än som jag minns det. På det stora hela tycker jag nog att det är positivt.
Småpratar gör man inte nej. Jag glömmer bort det hela tiden. Särskilt barn ser helt vettskrämda ut. Jag sa till en liten flicka som försökte mata en kanin att har du sett att det ligger två kaninungar i den busken? Hon stirrade på mej som om jag vore livsfarlig.
Till sist - kaffet är inte bara dyrt utan kopparna är pyttesmå! Jag har kanske blivit Starbucks och Costa-skadad. Men vad hände med liten, mellan och stor? Här finns bara apdyr och mini. Man vill väl ha en latte eller en cappuccino i ett stort glas eller ordentlig mugg?
Nu ska jag ut och simma i en sjö - något annat som knappt går att göra i England.
En annan sak - Stockholm har växt så in i Norden! Det är så otroligt mycket mera människor än som jag minns det. På det stora hela tycker jag nog att det är positivt.
Småpratar gör man inte nej. Jag glömmer bort det hela tiden. Särskilt barn ser helt vettskrämda ut. Jag sa till en liten flicka som försökte mata en kanin att har du sett att det ligger två kaninungar i den busken? Hon stirrade på mej som om jag vore livsfarlig.
Till sist - kaffet är inte bara dyrt utan kopparna är pyttesmå! Jag har kanske blivit Starbucks och Costa-skadad. Men vad hände med liten, mellan och stor? Här finns bara apdyr och mini. Man vill väl ha en latte eller en cappuccino i ett stort glas eller ordentlig mugg?
Nu ska jag ut och simma i en sjö - något annat som knappt går att göra i England.
En sommardag i Woodhouse
Ett vykort från det som var hemma. En fin dag i solen. Låg i gräset och bara var. Kom på att även maskrosor är vackra.
lördag 2 juni 2018
Den morgonen
Det var en vemodig morgon. Det var dimma och solen gick upp i mitt ena fönster. Den utsikt som fick mej att välja denna lägenhet för ganska precis ett år sen. Nu väntade jag istället på en flyttfirma som skulle komma och hämta merparten av mina saker. Hjärtan brast och ramlade ut på golvet. Det hände inte så mycket mera efter det än att jag sopade ihop skärvorna, limmade ihop dem lite hafsigt, och sen stod ut med en molande smärta hela dagen. Det bultar fortfarande. Och en dikt av Kerstin Thorvall snurrar i mitt huvud.
Väldigt långt efteråt,
då jag inte kom ihåg dig längre
Jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns.
Men du kunde drabba mig som ett illamående
som ett oväntat slag i maggropen
En gråt i halsen
Ett rop i mina händer
Men till alla sa jag: Tänk att det går över
Det är verkligen skönt att det går över.
Väldigt långt efteråt,
då jag inte kom ihåg dig längre
Jag tänkte inte på dig, jag visste inte var du fanns.
Men du kunde drabba mig som ett illamående
som ett oväntat slag i maggropen
En gråt i halsen
Ett rop i mina händer
Men till alla sa jag: Tänk att det går över
Det är verkligen skönt att det går över.
fredag 1 juni 2018
Första intryck
Min första dag i mitt nygamla land. Det är hemskt jobbigt att resa nuförtiden, det tycker jag verkligen. Enorma köer i säkerhetskontrollen och ett himla bök med alla väskor och extra nervositet i och med att jag hade så¨mycket viktigt i dem, mitt liv, på ett sätt. Det var också extremt känslosamt att åka. Jag har aldrig stålsatt mej något så totalt inför något i mitt liv.
Det var fint att bli mött på Arlanda och det var fint med inflygningen över Sverige. Det var ännu ljust med pastellskyar och jag såg skogarna breda ut sej, åkrarna, gårdarna och alla sjöarna. Reste genom Stockholm och bland det första jag upptäckte var fru-går-man-skyltar på flera övergångställen.
Jag sov inte en blund på hela natten. Jag tyckte mej se en skugga av min katt på morgonen och sträckte ut min hand för att stryka henne över ryggen och svansen. Mindes vart jag var efter ganska lång tid.
Idag tänkte jag på så bränt gräset är överallt och att det är en ovanligt het försommar. Det har inte regnat på länge. Jag tänkte på grönskan i England som jag tagit för given men ofta fått kommentarer om här på bloggen. Hur man alltid, närapå varenda dag, känner regn i luften och det kommer en skur eller ett skyfall. I onsdags morse regnade det så att det studsade en meter tillbaka upp från asfalten.
Jag tänkte säga någonting som inte borde sägas högt på svenska till mamma men kom på i sista stund att här förstår ju alla mej. En kort sekund tänkte jag att så många svenskar det är här. Hjärnan ställer om sej långsamt. Jag måste börja med allt administrativt och förhoppningsvis lätt byråkratiskt så snart som möjligt men just nu är det tillräckligt att bara existera överhuvudtaget. Det är som att gå med vatten upp till midjan. Trögt och tröttande med minsta lilla beslut. Jag har just också avslutat min stora lista med allt som behövde checkas av i England. Lite försiktigt har jag börjat kika på jobb iallafall.
Det slog mej när jag satt och tittade på folk i centrum att folk går så målmedvetet här. Det där kluckande sorlet finns inte för även samtalen är mer styrda, mindre impulsiva. Det är mindre äldre människor ute, och folk generellt är himla hurtiga och spänstiga. Inne i mataffären blev jag påmind om hur dyrt det verkligen är här och hur mycket och fräscha grönsaker det finns i England. För en veckas grönsakspeng där kunde jag här köpa en enda ekologisk avocado. Jag såg sen ett litet berg av strömmingsfileer för 23 spänn och blev glad igen. Det var det för nu!
Det var fint att bli mött på Arlanda och det var fint med inflygningen över Sverige. Det var ännu ljust med pastellskyar och jag såg skogarna breda ut sej, åkrarna, gårdarna och alla sjöarna. Reste genom Stockholm och bland det första jag upptäckte var fru-går-man-skyltar på flera övergångställen.
Jag sov inte en blund på hela natten. Jag tyckte mej se en skugga av min katt på morgonen och sträckte ut min hand för att stryka henne över ryggen och svansen. Mindes vart jag var efter ganska lång tid.
Idag tänkte jag på så bränt gräset är överallt och att det är en ovanligt het försommar. Det har inte regnat på länge. Jag tänkte på grönskan i England som jag tagit för given men ofta fått kommentarer om här på bloggen. Hur man alltid, närapå varenda dag, känner regn i luften och det kommer en skur eller ett skyfall. I onsdags morse regnade det så att det studsade en meter tillbaka upp från asfalten.
Jag tänkte säga någonting som inte borde sägas högt på svenska till mamma men kom på i sista stund att här förstår ju alla mej. En kort sekund tänkte jag att så många svenskar det är här. Hjärnan ställer om sej långsamt. Jag måste börja med allt administrativt och förhoppningsvis lätt byråkratiskt så snart som möjligt men just nu är det tillräckligt att bara existera överhuvudtaget. Det är som att gå med vatten upp till midjan. Trögt och tröttande med minsta lilla beslut. Jag har just också avslutat min stora lista med allt som behövde checkas av i England. Lite försiktigt har jag börjat kika på jobb iallafall.
Det slog mej när jag satt och tittade på folk i centrum att folk går så målmedvetet här. Det där kluckande sorlet finns inte för även samtalen är mer styrda, mindre impulsiva. Det är mindre äldre människor ute, och folk generellt är himla hurtiga och spänstiga. Inne i mataffären blev jag påmind om hur dyrt det verkligen är här och hur mycket och fräscha grönsaker det finns i England. För en veckas grönsakspeng där kunde jag här köpa en enda ekologisk avocado. Jag såg sen ett litet berg av strömmingsfileer för 23 spänn och blev glad igen. Det var det för nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)