Åh, den fina fågeln är tillbaka! Så vacker. Ensam fortfarande, utan dam, men många andra fåglar finns det i samma damm och det spelar kanske inte så stor roll vilken sorts and man är. Undrar om han vet om att han är snyggast?
onsdag 9 mars 2016
tisdag 8 mars 2016
The beauty of trees before spring
Snart, snart kommer den första skira grönskan. Men en solig dag är träden vackra ändå, kastar långa skuggor och man kan se hela mönstret av grenar. Illgrön mossa och rötter som stora trollhänder. Lövskogar är något som ännu fascinerar mej efter alla år av gran och tall i Sverige. Här i trakterna finns många ännu bevarade, det finns flera från medeltiden som fått stå orörda och det aldrig funnits bebyggelse på även om de förstås har krympt rejält i storlek. Det finns många speciella växter och insekter på sådana ställen. En gång delar av den stora Sherwoodskogen, som på Robin Hoods tid var gigantisk.
måndag 7 mars 2016
Bondgårdsdjur plus marsvin!
Vårbesök på vår närmsta bondgård. Första gången i mitt liv som jag ser marsvinsungar. Bollar med pyttefötter. Otroligt gulliga!
Alla andra djuren var fina de med förstås. De största suggorna var ute och sprang i solen. Jag blir så glad av dem. Fladdrande öron och de där otympliga kropparna på små klövar som ändå låter dem flyga genom hagen när hinkarna med mat kommer. De ler med hela ansiktet och ögonen och färgen och frisyren påminner så väldigt mycket om oss människor, fast vi kanske helst inte vill se det. Men jag känner mej bara smickrad att vi är lika sådana här roliga djur. De är skapade med humor, det är helt klart.
Den numera stora lamabebisen huserade för tillfället hos fåren, och den bidrog också med lite komik när den utan problem elegant sträckte ut halsen och kunde nå halmen utanför stängslet medan alla fåren tittade på, kanske lite häpet. Lamor kan dessutom som få andra varelser se extremt nöjda ut med sin egen förträfflighet.
Alla andra djuren var fina de med förstås. De största suggorna var ute och sprang i solen. Jag blir så glad av dem. Fladdrande öron och de där otympliga kropparna på små klövar som ändå låter dem flyga genom hagen när hinkarna med mat kommer. De ler med hela ansiktet och ögonen och färgen och frisyren påminner så väldigt mycket om oss människor, fast vi kanske helst inte vill se det. Men jag känner mej bara smickrad att vi är lika sådana här roliga djur. De är skapade med humor, det är helt klart.
Den numera stora lamabebisen huserade för tillfället hos fåren, och den bidrog också med lite komik när den utan problem elegant sträckte ut halsen och kunde nå halmen utanför stängslet medan alla fåren tittade på, kanske lite häpet. Lamor kan dessutom som få andra varelser se extremt nöjda ut med sin egen förträfflighet.
| Här har den just upptäckt maten och satt fart. När den flög genom luften i ett stort språng hann jag inte med att fota. Det hade kunnat bli en himla skojig bild. |
| Denna står och doftar efter mat, trynet guppade åt alla möjliga håll och kanter. Precis så här minns jag en hel del män från mina partyår på Stureplan. Fast denna har mer charm. |
| Lunch hos korna |
| Vi har alla olika förutsättningar här i livet. Vissa har långa halsar och andra inte. Fåren tar det med ro. |
| Men det är ändå väldigt bra att vara den med längst hals. |
| Har ni sett ett får som ser mer milt och snällt ut än detta? |
| Marsvinen ... |
| Delar mat med sparvar |
| Mamma marsvin sitter på tre små marsvinsbebisbollar |
| Den gråa är lite större. Men ändå som en knytnäve. De minsta är verkligen pytte! |
| Killingar. Det fanns även en helt nyfödd en som låg med sin mamma under en värmelampa. |
| Kaniner blir jag lite nervös av ... |
| Sol genom en glipa i ladan. Frön som yr. |
| Några marvinsbebisrumor. De diade. |
söndag 6 mars 2016
lördag 5 mars 2016
I växthuset
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)