Ibland går jag en promenad genom de finare delarna av stan. Det är alltid intressant. Stora hus, stora trädgårdar, hantverkare överallt som bygger om och bygger till och spelar 80-talsmusik. Hemmafruar i par som går powerwalk och pratar om olika sorters påslakan, alternativt småjoggar med förbryllad pudel och iPod. Majestätiska grindar, perfekt klippta häckar och alla hus heter någonting lagom pittoreskt på söta emaljskyltar. Vaser med påskliljor i fönstrena och på andra våningen nästan alltid en gammaldags pigtittare. Husen är från sent 1800-tal/tidigt 1900-tal för det mesta, och är de äldre än så är de gamla stall och lador från sent 1700-tal/tidigt 1800-tal som piffats upp och moderniserats.
Jag funderar på hur folk som var rika förr i tiden, jag tänker mej den sena medeltiden, hade så helt gigantiskt mycket plats, medan alla de som inte var det hade så pyttelite. Antingen slott eler koja, mer eller mindre bokstavligen. Tänk om adeln hade vetat då, för en 500 år sen, att deras släktingar, fortfarande synnerligen välmående, numera kan bo i ett gammalt stall, och att det anses ganska piffigt.
5 kommentarer:
Så fina bilder! Gillar gamla stenmurar, det finns en hel del såna här hos oss också.
Vilka stora hus det finns och vackra! Det här inlägget är som TV-programmet "Ett hus på landet" som alla vill ha, gärna så stort som möjligt, fast dessa ligger i en storstad. Ofta blir jag förvånad att marken räcker till så många med stora trädgårdar. Vi har ju prövat att bo i ett där ETT rum räckte som en liten lägenhet:-). Det finns så mycket vackert att se under promenaderna som sätter fantasin i rörelse. Fina foton!
Eastcoastmum: tack! Skulle gärna ha en stenmur runt min herrgård om jag hade haft nån :)
Mamma: tack, vi får gå en promenad här nästa gång du kommer.
Sheffield verkar så fint!!
Jag blir fotosugen! :-)
Ulrika: Det är det också :) Finns alltid mycket att fota.
Skicka en kommentar