Nu har snön äntligen tinat bort här i Sheffield och det är det vanliga blöta, molniga vädret. En vecka mer eller mindre förlamad av snön har dock givit mig tid att fundera lite över en av mina favoritberättelser, Jobs bok.
Job är orättvisans symbol. Job fick idel motgångar trots sin goda natur och strävsamhet. Ingen var arg på honom, han hade inga fiender, så det var inte ens ett straff, utan ett test. När vi har ytterligare ett personalmöte på jobbet, när det ösregnar och jag missar bussen, när någon dör eller blir allvarligt sjuk, när det är orättvist, för få saker är så provocerande som orättvisor, då brukar jag tänka på Job. Berättelsen om Job är lättillgänglig och underhållande skriven, rakt på sak och ganska naiv, vilket absolut gör hela det obehagliga ämnet för en gångs skull enkelt att betrakta, och förlika sej med. För livet är orättvist.
För att detta ska bli tydligt utsetts Job för orealistiskt mycket hemskheter, och överdrifterna i historien förstärker det filosofiska temat, snarare än drar in en i något slags medlidande och sentimentalitet. Job får varbölder över hela kroppen, hans åkrar förstörs, alla hans barn dör och alla hans tillgångar tas ifrån honom. Job tar det hela med ro till en början, men till slut ger han upp och önskar att han slapp leva mer. Han får tröst av sina vänner, men de talar mest goja. Ingen av dem förstår orättvisan, utan vill genast hitta förklaringar om straff och synder. Job förbannar den dag han blev född, och ber även sina vänner fara och flyga:
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.En slags humor finner jag i, att Jobs gud då äntligen tar till orda, och avslöjar hela testet, och dessutom är arg på Job för att han tror att han är nåt. Att han bara vågar klaga på den som är starkare än honom, och önska bort det liv han har fått som gåva. Har han satt upp molnen på himlen kanske? Eller bestämt när solen ska gå upp? Den kaxiga tonen är sällsynt och underligt befriande sarkastisk. Guds mest slagfärdiga argumnet tycker jag är när han frågar:
Vem har (...) banat en väg för tordönets stråle, till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finns, till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?Humor också för att denna gud ganska enkelt och i en mindre kaxig stund lät sej inledas i detta testande, av ingen mindre än hin håle själv. Man kan tycka att gud torde vara smartare än så. Allt ondskan behövde säga var att att det är väl ingen konst att vara rättfärdig, om man har hälsa, rikedomar, barn och mat. Kolla du, om det blir en sån massa bedjande och gudsfruktande, om du tar bort allt detta. Sagt och gjort. Och visst är det ganska ärligt, att erkänna att gott och ont finns sida vid sida, och till och med diskuterar med varandra. Och att det ibland blir fel, och orättvist.
Jobs berättelse är minst 2500 år gammal, förmodligen mycket äldre. Det spelar ingen roll. Det finns ett slags lugn att hämta i att dessa tankar har alla människor. Att det kanske finns en ordning i kaoset, för Jobs gud berättar ändå för honom att livet har sin gång och naturen har sina regler och att orättvisor är en del av dem, av anledningar vi ändå inte kan greppa, för att vi människor är subjektiva, och ganska själviska. Och hur perfekt man är, hur professionell och förberedd man än är på dom där personalmötena, hur mycket man bryr sej om alla runt omkring, hur mycket man än dammsuger bakom kylen och har sorterat i byrålådorna, så blir allt ändå kaos ibland. Då kan man tänka, att man ska leva istället, för vad är det egentligen för nytta med att ha en sådan respekt inför städrutiner och att tappa ansiktet? Jobs gud svarade irriterat, att vi människor har vett att inte fajtas med en krokodil, men att förklara livets orättvisor med enkla sanningar om skuld, brott, straff och synd, det ger vi inget för. Job blev tyst, sen sa han: Jag ordade ju om det jag inte begrep. Och det gör man ibland. Det är helt ok. När Job insåg det, så fick han sin livslust tillbaka. Och Jobs vänner, de insåg att ibland så är det bättre att bara beklaga och lyssna, istället för att förklara saker man inte begriper.
Job, eller Ayob, finns i den judiska, kristna och muslimska traditionen. Om någon vill läsa hans berättelse, finns den här.
