Vem ska undervisa våra barn i framtiden?

Den frågan funderar jag över när jag läser den här artikeln. Och när jag ser dagens unga förstaårsstudenter som väller in till universiteten och studentlägenheterna gåendes bakom flyttlåde-kånkandes föräldrar (ganska gamla mammor och pappor har jag betraktat också, sånna som fick barn i 40-årsåldern, ja ibland har pappan käpp och ÄNDÅ är det han som kånkar) pillandes på sin telefon när de ska flytta in, ja då kommer också frågan "Vem ska ta hand om mej på hemmet" upp. I min yrkesroll ser jag också ofta den allra yngsta personalen orka allra minst. Man blir ju lite orolig. Ja, kanske blir det tvärtom mot vad man tror, att vi ska bli hundra år och allt det där, att vi istället alla stressat färdigt redan innan pensionen. Då kan man ju strunta i vård av gamla helt och hållet. Fortfarande i Europa finns det länder där medellivslängden är runt de 65. Tål att tänkas på.