Jag jobbade igår kväll och natt och morgon, och sen slapp jag kontoret, och istället för att gå hem och falla ihop i en liten blöt fläck bestämde jag mej för att göra något av dagen. Efter en hink kaffe fick jag energi till en liten promenad. För första gången på flera veckor är temperaturen lite mer normal för årstiden, runt 16 grader, och det känns lite som en lättnad.
Först satt jag länge vid Victoria Quays och filosoferade och pratade lite med en ensam gubbe som alltid gick sin förmiddagspromenad där och tittade på båtar sa han. Det är bland det vemodigaste jag vet, ensamma gubbar. Han verkade hursomhelst på ganska gott humör. Vackert var det vid kanalen, med gyllene blad och sol och moln omvartannat.
Sen gick jag en liten sväng i affärer, köpte en chokladask till maken och en top med ett mönster jag föll för på Peacocks. Jag tycker om att gå över spårvagnsbron in till city.
Tanken att gå hem och laga lunch kändes hotad av våta-fläcken-känslan och jag gick och kikade på 22a men där var det knökfullt och det orkade jag inte med alls. Till min glädje hittade jag istället en nyöppnad grill med tyska korvar på höjden av The Moor. Jag blev mycket förtjust. Dessutom värmde solen medan jag åt.
Jag gick vidare till Peace Gardens och satt och läste en tidning en stund, sen började det blåsa alldeles förskräckligt. Den stora fontänen vek sej stundtals och liksom blåste vidare, det såg rätt kul ut. Fick ingen bra bild på det för jag var tvungen att fly vattnet.
Vackra löv blåste runt lite överallt och jättetistlarna är rätt fina även när de vissnar.
Tillbaka på The Moor hittade jag den här fina dikten i gatan. Jag har aldrig sett den förr, kanske är den ny eller så är det en sån där sak man aldrig tänker på när man stressar omkring. Här kan man läsa hela dikten.
En liten stund satt jag under en lönn i Devonshire Green och tittade på löven som dansade. Detta överträffade faktiskt i underhållningsvärde Svenska Hollywoodfruar som jag tittade på när jag kom hem medan jag dammade.
Några korta jobbsamtal blev det trots allt, och så ett trevligare samtal med mor men sen hade jag full fokus på min spa-timme i badrummet med alla Lushgrejer jag kunde uppbåda. Den här badbomben var precis vad jag behövde.
När maken kom hem beställde vi hem libanesisk mat som var himla gott, och nu har jag slagit mej till ro i soffan med Boots julkatalog och regn som smattrar mot rutan. Jag får den där känslan för första gången iår, att det är dags att titta på stämningsfulla favoritfilmen A Nightmare Before Christmas.
6 kommentarer:
Underbart berättat, lever mig in i allt:-) och den där vackra dikten har jag missat totalt på alla mina promenader, stenen såg lite gammal ut men det kan ju vara fake. Vackra foton, fontänen ser ut att gå i sidled:-), här har blåsten avtagit, nu i alla fall.
Och så är du otroligt bra på att ta vara på tiden!
Jag slappar effektivt :) Var häftigt när fontänen var som högst och blåste iväg, hade blivit en rolig bild. Det här var i början, sen fick jag flytta mej :)
Roligt att se allt fint i Sheffield!
Vilken härlig dag! :) Jag gillar att vara ledig en vardag ibland (alltså, nu hade du ju redan jobbat, men du förstår vad jag menar!)...livet har en helt annan sida då!
Pappa: Det är väldigt fint nu med höstfärgerna.
Trillingnöten: Det är härligt med vardagsledighet, känns lyxigt :) Och så är det så mycket trevligare i affärerna när det inte är extrem trängsel.
Skicka en kommentar