Snett regn

Efter den senaste tidens värmebölja och härliga gyllene höstdagar är det något chockartat att vakna upp klockan sex av jourtelefonen, frysa och när det sedan blir dags att gå hem från oplanerat jobb, attackeras av illvilligt snett regn och blåst. Luften liksom helt går ur mej. Inser att jag nog har feber. Sätter mej på en pub och äter frukost med en förvånande stor mängd skäggiga gubbar som luktar lite kiss. Jag är den enda kvinnan i lokalen. Ägaren kommer personligen ut med min mat och kallar mej för love. Jag är också den enda som inte dricker öl klockan tio på morgonen. Efter ett tag anländer ett tiotal poliser som har avslutat sitt nattpass. De verkar ha trevligt tillsammans. På väg hem: Handlar mat, löser ett korsord, köper blommor. Sen bakar jag lite, städar lite, tvättar lite, pratar lite i jourtelefonen, läget verkar lugnt, kan jag kollapsa nu eller blir det nån mer kris tror du, undrar jag och vi skrattar lite. Lägger mej i soffan, tänder ljus, drar för gardinerna. Grannen börjar borra frenetiskt. Flera människor står på sina balkonger i det sneda regnet och blänger argt åt hans håll. Sånt kan få mej att tänka på Jonas Gardell och skratta lite för mej själv. "Man märker att man börjar bli gammal när man ser fram emot lördagen, inte för att ha tid att festa, utan för att ha tid att tvätta".