Häromdagen hittade jag spår av sommaren, trots att vi är mitt i oktober. Jag funderade på den där dikten, det är vackrast när det skymmer.
Den sista strofen - träden, molnen, marken där jag går. Jag ska vandra ensam, utan spår - jag tänker att det är snarare så att vi vandrar
bland spår, och då kan man ju heller inte vara riktigt ensam?
3 kommentarer:
Åh den är så vacker den dikten av den Nobelpristagaren:-),av årets ska Bonnier snabbt ge ut en samlingsutgåva, den får jag försöka få tag på då. Och som du säger där det finns spår har någon annan gått...
Det är en av mina favoritdikter! Och samlingen kan kanske bli en julklapp :)
Ja just det, jag sitter och funderar lite på sådana:-)
Skicka en kommentar