I mitt vackra vita vinterland

Solen kom fram och jag bestämde mej för att våga mej på en tur ändå till mina gamla trakter. Imorse lärde de ut på BBC hur man ska gå säkert i snön som en pingvin. Brett mellan fötterna och armarna ut och vagga fram sakta. Folk går också verkligen på alla möjliga udda sätt i sina gummistövlar. Själv har jag snökängor och marcherar på som en helt vanlig Svensson. Lite coolare känner jag mej ändå. Skönt att vara viking, tack för det.

Snökaoset är här

Jag tog mej till stan från min lilla by men sen kom det riktiga stormvindar och riktigt tungt snabbt tjockt snöfall. Jag ska tina upp och sen ta mej hem igen. Bilder från igår eftermiddag och kväll och imorse.

 Väntar på bussen. Den kom till slut!

 Istappar på mitt fönster.

 När jag vaknade ...

 Fönstret!

 Trappan hem igår.

 Igår eftermiddag. Inte alls mycket snö, the beast from the east kom idag istället.

Himlen blev helt svart innan den första snön.

Februari

Det var en omtumlande månad på många sätt. Det var ett så fruktansvärt stressigt och mörkt år det förra på många sätt och det var svårt att se klart, ta itu med allt gammalt, klara av nuet med allt praktiskt i vardagen plus nytt jobb, och samtidigt känna efter vad jag vill med framtiden. Mycket har iallafall klarnat och trots att jag nog aldrig har varit mera sorgsen än vad jag är nu så vet jag vad som är viktigt för mej.

Litet kylskåpsdieten

Sällan har jag ätit så nyttigt och mycket och färskt som nu. Det beror en del på avsaknad av frys och ett mycket litet kylskåp. Man får 'skåphandla' på helgen då vi är två, sådant som är tungt och bökigt och kan förvaras i rumstemperatur, typ drickor, toapapper, städproduker, rotgrönsaker och frukt. Sen dutthandlar jag i veckorna hos grönsakshandlaren och slaktaren och den lokala småaffären. Funderar ut middagar två dagar i taget för annars får det inte plats. Småätande är det slut med. En hälsosam diet alltså, litet kylskåpsdieten, oerhörda mängder grönsaker, fisk och en liten hink svenskt smågodis som portioneras ut så att det ska hålla så länge som möjligt. Kom ihåg vart ni läste om den först.

Ännu ett sätt att tillaga brysselkål på - halvera, ha på ost och olivolja och balnda med knaperstekta baconbitar.

The Beast from the East

Igår var det konstanta varningar i media om snöstormen från Ryssland, kallad the Beast from the East. Det ska eventuellt komma 20 centimeter snö på kort tid idag och imorgon och det är ovanligt kallt här, runt minus fem grader. Lite chockartat efter en ganska varm vecka med sol, krokusar och snödroppar.

Som jag sagt många gånger förrut så är detta inte ett vinterland och inte alls förberett för snö, som heller inte kommer i sådana här mängder varje år utan kanske snarare vart tredje. Det finns få plogbilar och bara de största vägarna ses efter. Trottoarer får man sanda själv. Jag kan gå till jobbet så jag kommer dit men frågan är om någon löser av mej ikväll. Önska mej lycka till!

Påskpynt

Mamma skickade dessa dukar till mej. Det blev fint tycker jag! Nåt annat påskpynt får jag nog inte plats med. Fast kanske lite påskris vore trevligt ändå.

Årets första

Årets första tulpanbukett, och solen strålar idag. Ibland tvivlar jag, men nog ska det kunna bli ett bra år av detta.

Grannbyn

Jag kan se grannbyn från mitt fönster. Där finns en kyrka och några pubar och affärer. Det har börjat bli en vana att promenera dit, en lagom vardagsträning. Det kostar 2 pund med bussen att åka dit, lika mycket som om man åker hela vägen in till stan, något som retar smålänningen i mej oerhört.

Där i mitten på kullen ser man grannbyn och en kyrkspira. Suddigt inzoomat mobilfoto.

En dröm om sommar

Målade en kall morgon två sommarmotiv. De kanske känns igen från bloggen?

Årets semlor

Det var längesen jag gjorde semlor men i år fick jag lust! Hemgjord mandelmassa med extra mycket mandel. Ett himla pyssel är det ändå att baka sånt som ska jäsa. Det kan nog dröja några år innan jag gör semlor igen.

Knoppar och en stor eller liten lärdom

Det gör mej så innerligt glad att se de första knopparna. Jag tänker att det är en sådan glädje i att det kommer nytt liv, att det pågår, återuppstår. Sen tänker jag att det är förstås inte bara hoppfullt detta att livet är en ring snarare än en rak sträng, för dessa nya knoppar ska ju också slå ut och sedan vissna igen. Det är icke förhandlingsbart och nu vid 35 års ålder ska man väl kunna acceptera det och istället tänka att det gäller att njuta riktigt ordentligt, just de stunder man kan, så går allt det andra också, och varar inte för evigt det heller.